Linda, agility, sheltieprinsessor & musik

Uggla Forever, Kristianstaddagarna 16/7

2010-08-26T21:35:00.006+02:00

Den 15/7 spelade Billie the vision and the dancers på Kristianstaddagarna, och jag ville jättegärna dit och knarka lite lycka :) Men min tänkta resekamrat backade ur, och jag lyckades inte övertala någon annan att hänga med. Så jag sket i det, och råkade gå och skära upp hela foten istället :/ Naturligtvis hände detta när jag var ca 3 km hemifrån och det enda förbandsmaterial jag hade var en bajspåse... :S Fan också! Gjorde skitont och blödde som satan. Åkte sen och tränade agility med träningsgruppen för att bli på bättre humör. Det blev jag, men det var inte så bra för min fot... Fan igen! Lagom bitter var jag på kvällen, och ångrade att jag inte åkt till Kristianstad ändå.

Dagen efter skulle Uggla Forever (Marcus & co som kör lite gamla Magnus Uggla-hits) spela på Kristianstaddagarna. Återigen ingen som ville hänga med, men nu jäklar åkte jag dit ändå! Lite trist att köra hela vägen själv, men helt klart värt det.

Har aldrig lyssnat supermycket på Uggla (även om det finns några låtar jag gillar jättemycket och jag äger åtminstone en samlingsskiva), men det spelade ingen roll. Jag VISSTE att det skulle bli bra!

Marcus har nämligen en förmåga att beröra mig med ALLT han gör. Precis allt, han är fantastisk. Vem hade tex trott att man nästan kunde bli rörd till tårar av en låt som "Pärlor åt svin"?? Inte jag i alla fall, men fy för tusan vad det kändes i hjärtat när han sjöng "Du, du e du e för fiiiin, du e för fin för..." Äsch, ni skulle varit där för att fatta! Och sett de där lidande ljusblå.. I övrigt körde de mest 70-talslåtar. Det var coolt.

Största höjdpunkten (och det jag hoppats mest på) var dock att få höra "Astrologen" igen :) Nedan kommer ett klipp från när Marcus gjorde den i "Fame Factory" för en herrans massa år sen. Det var här jag föll kan jag säga. PLADASK!! Jag glömde till och med bort att andas så bra det var... Marcus, du är den vackraste jag mött!

Agilitytävling i Bjuv 11/7

2010-08-20T14:05:00.010+02:00

Ja, en dags tävlande i Bjuv blev det i alla fall för vår del. Och tänk, det räckte! ;)

Jag säger det med en sång (i min favorit-version, hihi!)

Japp, min lilla Sot tog äntligen sitt 3:e hoppcert och blev därmed även HOPPCHAMPION :)

Det var en fruktansvärt varm dag att springa agility i, man fick hålla sig i skuggan hela tiden förutom då man tävlade eller gick banvandring. Att banvandra var mer eller mindre en plåga, man höll på att smälta bort och blev alldelles snurrig av värmen. Som tur är var det i alla fall en ganska lätt hoppklassbana, även om jag efteråt insåg att jag visst banvandrat fel... (som sagt, en smula solsting fick man!) Upptäckte det åtminstone innan jag gick in för att köra! Fick improvisera lite, vilket inte blev helt lyckad men funkade ok ändå. Båda hundarna nollade, men eftersom det var en snabb springbana trodde jag inte att det skulle räcka så fasligt långt. Men vad visste jag, det visade sig nämligen räcka till både en 10:e plats och SM-pinne till Glittra och en 4:e plats och cert + championat till Sot! HURRA HURRA!! Fasligt skoj :)

Agilityklassen som vi sprang innan hoppklassen gick skit. Sot diskade sig då hon slank upp på A-et sitället för vippen (jag tyckte att jag svängde tillräckligt, men tydligen inte..) Glittras lopp minns jag inte överhuvudtaget faktiskt, men enligt resultatlistan på nätet blev det i alla fall en disk där med. Jaja, skit samma!

Min trötta hoppsvampinjon orkade inte ens sitt upp och posera

Nåja, vi var båda två ganska trötta o svettiga efter att ha tävlat i 30 graders värme...

Sammanfattningsvis en riktig KANONHELG, och en enormt bra start på semestern! :)

Jag frågade mig själv hur resten av semestern skulle kunna toppa det här, och svaret är att det kunde den inte... :/ Fick dessvärre en riktig depp-dipp under semestern (av olika anledningar), men jag har beslutat mig för att jag inte tänker skriva eller gnälla om det här. Inte just nu i alla fall. Buttra och bittra människor är inget kul.

Lasse Winnerbäck på Citadellet 10/7

2010-08-20T13:26:00.015+02:00

Min första semesterdag och Lasse spelade i Landskrona, kan det bli bättre liksom?! :)

Hade egentligen anmält mig till agilitytävling i Bjuv, men efter mycket ångest och velande bestämde jag mig för att hoppa över. Det var typ 30 grader varmt, och klasserna låg så att jag inte kunde vara säker på hinna med både tävlande och Lasse. Inte så kul att åka dit, svettas en hel dag på tävlingsplatsen, och sen behöva dra därifrån innan man hunnit springa några lopp... Och ärligt talat, efter de senaste tuffa veckorna på jobb kände jag faktiskt mer för att ta hundarna och sticka till stranden och bada. Så så blev det! Gjorde liiite ont i mitt agility-hjärta, men jag var ändå mycket nöjd med mitt beslut.

Beslutat innebar även att jag kunde bege mig till Citadellet i lugn och ro och god tid, för att hinna picknicka i solen med familj och vänner, strosa runt lite på området, köpa dvd och lyssna på de andra banden. Myyyysigt!

Jag och Jennie slappar o njuter i solen innan konserten

Hade pyntat mitt linne lite. Äkta Lasse-fans fattar ;)

Det är så VACKERT på Citadellet, hoppas på fler konserter där i framtiden!

Förbanden (ja det får man ju kalla dem..) var Love Antell, Dundertåget, Laleh och underbara underbara Melissa Horn. Jag AVGUDAR Melissa! Hennes fina sorgliga låtar berör en ända in i själen och får känslorna att bubbla upp väldigt nära ytan. Perfekt uppladdning inför Lasse ;)

Och Lasse sen då, ja jag saknar ord... MAGISKT får duga! :) Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Lars Winnerbäck är KUNG i min värld! Jag är ju en sucker for bra texter, och det finns ingen som Lasse, INGEN. Tänk att kunna uttrycka och formulera sig som honom... Såååå imponerad! Han har skrivit så otroligt mycket låtar, och inte en enda dålig. Det var som Jennie uttryckte det "vinst varje gång", lol! Var gång han började en ny låt utbrast vi nämligen unisont "JAAA! Gud vad kul, DEN låten är ju också så himla bra!"

Har ju sett Lasse några *hosthost* gånger vid det här laget, men ingen gång är den andre lik eftersom han alltid varierar låtarna. Man får alltid höra något nytt som man inte hört live förut. Största överraskningen för mig den här kvällen var den äldre låten "En av alla dom" från skivan "Rusningstrafik" (vilken var min morbrors favoritskiva, R.I.P.) Det var oväntat och riktigt kul tyckte jag!

Jag tror att Lasse lyckades pricka in den absolut finaste kvällen på hela sommaren att spela för oss :) Allting var verkligen PERFEKT, precis som en riktig sommarkonsert ska vara. Och som vanligt åkte känslorna berg-o-dal-bana med mig under hela spelningen, men efteråt traskade man därifrån lyckorusig och nästan förblindad av alla rosa moln. Alla borde få uppleva en Lasse-spelning åtminstone en gång i sitt liv!

Jag och Lasse på samma bild, tihi! :)

Finaste Lasse, tack för ikväll, och tack för att du är du!

Agilitytävling i Karlskrona 3-4/7

2010-08-12T13:37:00.033+02:00

Jag och prinsessorna drog på mini-semester till Karlskrona 2-4/7. Det var tävlingar på schemat lördag och söndag, men vi åkte upp redan på fredagen och semestrade oss lite :) Letade upp ett hundbad där vi solade och badade en stund, gick en sväng på stan, åt middag i stadsparken... Mys!

Min badtokiga jycke, som även tycker det är viktigt att torka sig ordentligt efteråt :)

Sen letade vi upp brukshundklubben där vi satte upp tävlingstält och vanligt tält, japp det blev camping den här gången! Måste tälta åtminstone EN gång på sommaren, annars känns det ju jättekonstigt ;) Det var kanonväder så det var mysigt. En skogspromenad blev det också på kvällen, bland myggen.. :S Susanne och Veronika anslöt fredag natt nån gång, men då nannade vi redan gott.

Mysigt att tälta

Utsikt från hotellrummet ;)

Det var riktigt varmt att tävla på lördagen, men här har ni en som INTE klagar ;) Bättre än regn. Duktiga Glittra gjorde två nollor. I ag-klassen blev det en 10:e plats (9 pinnar, såklart!), i hoppklassen hamnade hon ännu längre ner i resultatlistan tyvärr. Sot nollade och hamnade på en 7:e plats i hopp (pinne!), i ag diskade hon sig, minns inte på vad.

Vi var färdigtävlade ganska tidigt på dan, och eftersom det var svettigt värre hängde jag och prinsessorna med Cheryl och Pepsi till en camping där hon kände till en plats som man fick bada med hundarna på. Det var sååååå härligt!! :) Vi badade flera gånger (tom Sot kunde övertalas till att svalka sig litegrann), och låg och solade och läste under ett par timmar.

Sen mötte jag och sessorna upp med Susanne och Veronica (och Sune, Buffy och Ilona såklart!) inne i city. Jag lyckades nämligen till slut övertyga dem om att ett besök på "Glassiären" faktiskt är absolut nödvändigt när man är i Karlskrona :) Bästa och största glassarna ever!!
Duktiga hundgänget förtjänade också glass såklart :)

Söndagens tävling blev en stor besvikelse för min del. Sot gjorde ett mycket bra agilitylopp, men jag valde att visa henne den snabbaste och snävaste vägen från ett hopphinder upp på bommen, vilket tyvärr visade sig vara för snävt... Eftersom hon hade så hög fart råkade hon halka av bommens uppfart på vägen upp :( 5 fel alltså. Med Glittra klantade jag till det ännu mer. Jag sprang och tittade för mycket på henne, och plötsligt när jag vänder upp håller jag på att springa rakt in i A:et! Uups, var tvungen att tvärnita och backa, oturligt nog precis när Glittra var påväg mot A:et... "Eh, vad betyder det när du backar matte, ska jag upp eller inte..?" En vägran och 5 fel där också.

Hoppklassen var en knepig sak, men under banvandringen kände jag ändå att banan kunde passa oss och trodde att vi skulle fixa det. Tja, båda hundarna fixade svårigheterna, men diskade sig på nån enkel tunnelgrej på slutet...

Kändes lite sådär att köra den långa vägen hem när man är besviken och självförtroendet ramlat i botten... Men det är ju så det är med agility, det går upp och ner, och väldigt snabbt! Jag hade i alla fall sällskap av Susanne i bilen hem, och det hade trots allt varit en supermysig helg!

Agilitytävling i Varberg 1/7

2010-08-12T13:37:00.017+02:00

Mysig kvällstävling (när jag väl hittade dit, en uppdatering av vägbeskrivningen hade kanske varit bra Varbergs BK!) Älskar kvällstävlingar, lagom varmt och lagom stort. Plus att vi den här gången lyckades med lite bra resultat också :)

Kul banor var det med tyckte jag! Kände mig laddad och på G, men tyvärr gick det inte så bra för mig och Sot i agilityklassen. Började med att Sot gick ur slalomen precis i början (gah, inte slalom-problemet igen!) Jag tror dock att det berodde på att jag släppte fokus för en stund, för jag började nämligen fundera över ifall vi fått fel för beröring eller ej... (gjorde ett snävt framförbyte efter A:et och liksom tryckte in henne i slalomet, och då råkade jag nudda henne med vaden). Så dumt! Det hade vi inte, och oavsett hjälper det ju inte att tänka på det, man måste alltid fortsätta jobba! Fem fel i slalom istället alltså, och sen tror jag vi diskade oss nånstans efter det. Glittra knatade runt banan felfritt och det räckte minsann till en 5:e plats och pinne! Duktig hund :)

Hoppklassen var kul och fartig, Sot sprang på som en liten vessla! :) Slutade 3:a efter Elvira och Hilda och fick pinne! Jag var så inne i pinnräkningen att jag totalt missade att det ju även betydde CERT!!! Haha, äntligen! Bara ett kvar nu.. :) Glittrade nollade också, men tyvärr var det många snabba hundar som gjorde det så hon hamnade återigen utanför pinnplats.

Duktigaste superhunden

MIDSOMMAR

2010-08-12T13:36:00.068+02:00

Första midsommaren på år och dag som jag INTE JOBBADE! *hurra* Var hembjuden till Linda i skogen, och vi (jag, Linda, Tette och prinsessorna) hade det så mysigt så mysigt! :)

Började med en promenix-sväng ner till Västersjön för att kolla in firandet där. Picknick, cider och dans kring midsommarstången (nja, inte vi då..) Sen bar det hemmåt igen för god midsommarmat, äckliga nubbar (fy farao för beska droppa, urgh! Aldrig mer!), jordgubbar i stora lass och skratt och fniss långt in på natten. Underbart väder var det också, tänk att man kan ha det så bra :)

Snälla Linda hade gjort kransar till Sot och Glittra :)

Mysigt

Också lite mysigt

Gott gotti gott gott!

Inte alls fnissiga o tillgjorda... (taget med timern)

Hjulius var också med och festade :)

På midsommardagen blev det långpromenix i skogen, stundtals en ganska spännade sådan... Linda lever nämligen enligt mottot "Det är roligare att gå där det inte är meningen att man ska gå", LOL! Över stock och sten, upp och nedför branter, korsande av bäckar osv alltså :)

Trollehallar (tror jag det var?)

Lite spänning i livet.. ;)

Tack Linda o Tette för en supertrevlig midsommar!

Agility-SM 18-20/6

2010-08-12T13:36:00.062+02:00

En månad innan SM hade jag satt upp värsta träningsplanen, både vad det gällde finslipning av prinsessornas hinder- och handlingskunskaper och förbättring av min egen konditon. Yeah, här jäklar skulle det satsas! Kändes skitbra, verkligen :)

Sen blev jag störtförkyld... Och därefter blev Glittra halt... Och min fina strategi var plötsligt ett minne blott :/ Det blev i stort sett ingen träning alls för hundarna, och själv är jag fortfarande lika tjock och flåsig... Nåja, man fick väl hoppas på att det vi redan kunde skulle räcka! Och Glittra var i alla fall ohalt och mådde bra, tjhoo! :)

TORSDAG:

Årets Agility- och lydnads-SM hölls på Skutberget i Karlstad. Har varit där och tävlat förr, och det är verkligen ett toppenställe! Perfekta planer, mysig skog, vackert med klippor och hav runtom, och camping precis intill *tummen upp*

Jag, mamma, Ida och hundarna körde upp redan på torsdagen. Skönt att komma upp i tid och kunna ta det lite lugnt. Vi hade bokat en liten stuga på campingen. Jättemysig, och hundarna fick egen säng :)

Det var varmt och fint väder, så när vi checkat in gick vi en promenad i omgivningarna. Glittra var helt GALEN :) Hade börjat låta henne röra sig lite mer (gå lös och trava, dock tillät jag inga hopp och rusher) dagarna innan, men nu släppte jag henne helt och lät henne bralla av sig som hon ville. Var ju tvungen att få börja använda sina muskler igen liksom, och det var härligt att se! (Även om jag hela tiden nervöst synade henne och tittade efter minsta tendens till att gå orent..) När vi kom ner till klipporna och vattnet blev hon alldelles extra lycklig, min lilla fnittra :)

Den enda som inte mådde riktigt bra var väl jag då... :S Envisa jäkla förkylning!! Hade huvudvärk, och ena ögat rann av nån anledning konstant på vägen upp så stackars mamma fick köra hela sträckan. Jag såg liksom ingenting! Överdoserade alvedon, halstabletter, nezeril och hostmedicin hej vilt (tur att de inte hotar med dopingtest för oss förare!)

FREDAG:

På fredagen var det dags för tältuppsättning (smått anarkistiskt som vanligt, men vi var tidiga och fick en bra plats när startskottet gick!), veterinärbesiktning, parad och invigning. Även om jag själv varken kunde se eller känna något fel på Glittra, så var det ändå en smula nervöst. Men det var nemas problemas för någon av hundarna, skönt! Invigningen var trevlig, med bla uppvisning av VM-laget i freestyle :) Innan kvällen passade jag på att få mens och mensvärk också, toppen! :/ Var skönt att gå och lägga sig tidigt i stugan och mysa med en bok.

LÖRDAG, HOPPLOPPET:

En tidig och regnig lördagsmorgon.. När jag stod utanför och tjuvkikade på hoppbanan verkade den grymt svår, men sen på banvandringen kändes den helt ok ändå. Det som jag var mest nervös för (att hundarna skulle pipa in i säcken istället för tunneln på ett ställe) var inga problem alls. Däremot är jag fruktansvärt besviken på hinderkombinationen efter slalom, den löste vi pinsamt dåligt! *skäms* Det tog alldelles för lång tid med båda hundarna, segt och fult... *suck*

Jaja. Glittra gick i alla fall in och satte en stadig nolla, men då det var många som nollade hamnade hon på en inte så hedrande 29:e plats. Nåja, vi var i final i alla fall, och skulle få vara med och fightas dagen därpå också! :) Alltid lite mer nervöst att springa med Sot, men hon var duktig och nollade hon med! Hon la sig på en 14:e plats inför finalloppet. Lite trist att hon hamnade så långt ner i resultatlistan, men den där kombinationen tog ju som sagt tid... Och på SM är det ju trots allt Sveriges absoluta elit man konkurrerar mot (flera hundar norrifrån som man aldrig brukar möta på tävlingar annars), så inte så konstigt att man ramlar ner lite kanske. Och det är kul att få jämföra sig! :)

Jag var i alla fall mäkta stolt och nöjd med att ha nollat båda mina hundar :) Tack till Tina för pep-rop under loppen, du är BÄST (och jag behöver det!) Resten av dagen kunde jag kolla på och njuta av lagtävlingarna i lugn och ro med ett leende på läpparna :)

SÖNDAG, AGILITYLOPPET (FINAL):

Söndagen började med lag-finalerna. Det var kallt som satan, kändes som höst. Nej förresten, vinter! *brr* Satt i min stol under en filt och kollade, och när jag reste mig efter en avslutad klass så... Jaha, hej igen pensionärsryggen! Det högg till så jag knappt fick luft, min skitrygg hade pajjat :/Jag började nästan skratta åt eländet. Störtförkyld, mensvärk och en trasig rygg, det är skönt att man verkligen kan toppa formen inför årets viktigaste tävling! Speciellt när man just tagit båda sina hundar till final... Fan också! Ärligt talat, det gjorde jävligt ont! Kunde inte böja mig en cm varken framåt, bakåt eller åt sidorna. Shit, skulle jag behöva STRYKA mina hundar från finalen?? Nej fy det ville jag verkligen inte, men samtidigt kunde jag inte riktigt se hur jag skulle kunna springa en bana.. :S Inte särskilt lång tid på mig att bli bra heller. Tog mig stapplande till tältet där jag bredde ut regnjackan på marken, tog två alvedon, två klunkar vatten och en druvsockertablett (tja, det skadar ju inte i alla fall inte) och lade mig raklång i en halvtimme. Samtidigt som jag mumlade "fan fan fan fan.." för mig själv. Hjälpte väl inte hejdundrande mycket (fast litegrann ändå!), men vafan, springa tänkte jag göra! Även om jag inte kunde få bort bilden ur huvudet på hur jag under loppet skulle råka rycka till eller vrida mig så att jag skadade ryggen ännu mer, och trilla ihop på marken som en förlamad diskrbråckstax och behöva släpa mig av planen med hjälp av enbart armarna... (*yrkesskadad*)

Agilitybanan var inte särskilt svår. Där var en "fel tunnelingång" efter bommen som var lite farlig, och en småknepig hoppsekvens, annars inget oroande. Början av banan kunde man lösa på flera olika sätt, och jag tyckte att jag kom på ett bra alternativ som jag var säker på skulle funka bra för mina hundar. Det gjorde det inte.. Jo det funkade, men inte så bra (de läste mig inte så bra som jag tänkt, så de fick stor seg sväng båda två). Omvänd startordning (bästa startar sist, för spänningens skull!) så Glittra var först ut av mina hundar. Tyvärr fick vi en vägran då Glittra höll på att hamna på fel sida om ett hinder. Var väl jag som var slarvig :/ Eller så såg Glittra inte min hand, utan följde bara min kropp. Därefter gick hon plötsligt ur slalom! Glittra!! Jag var helt chockad, det gör ju hon aldrig (det är ju Sots grej liksom!) Jag sprang precis bredvid dessutom, gjorde inget byte eller liknande. Hmm.. Jag valde att bara springa vidare (disk). Visst hade jag kunnat ta om, men då hade vi fått 10 fel + tidsfel, what´s the point? Med 5 fel kan man klara sig långt på ett SM, men det här loppet skulle knappast räcka nånstans ändå.

Efter långhoppet skulle man 180 grader tillbaka till vippen. Jag tänkte när jag gick banvandringen att jag inte fick lov att svänga Sot för snävt där (hon har ju hoppat lången snett förut), bättre att låta henne flyta ut lite och kalla tillbaka än att få en vägran eller disk. Men men, jag svängde henne visst för tidigt ändå... Hon hoppade snett! Jag hann som tur är stoppa henne och ta om innan hon for upp på vippen, så det blev 5 fel bara. Vilket sen räckte till en 9:e plats!!

Att komma 9:a på sitt första SM tycker jag är skitbra, duktiga lilla Skrot! :) Fast sjuttsingen vad jag grämde mig över att jag svängde henne för tight ändå... Annars hade det kanske kunnat räcka till medalj... Fast nej, så får jag inte tänka! ALLA kan ju tänka så. "Om jag inte..." "Om jag bara..." Det är det som är charmen med SM och agility, marginalerna är små och allt kan hända! I mediumklassen körde hela topp 5 bort sig i finalen (disk eller 5 fel), och hunden som låg på plats nr 17 inför finalen klättrade upp och tog brons (för andra året i rad dessutom, grattis Uno!!)

Kul är det med SM i alla fall, och nästa år, då jäklar!! ;)

SWEDEN ROCKFESTIVAL 12/6

2010-08-12T13:36:00.053+02:00

Japp, i år bestämde jag mig för att vidga mina festival-vyer lite genom att åka på Sweden Rock! :)

Jag var egentligen megajättedösugen på att åka till Roskilde eftersom jag ju hoppade över förra året (valde Hultsfred istället, allt för dig Lasse!), men tyvärr hade jag ingen som ville hänga med mig plus att jag tyckte artistutbudet var sådär... :/ Men när jag fick reda på att Guns N´Roses (mina första och största idoler någonsin!) skulle spela på Sweden Rock, kom jag snabbt över den sorgen och bokade biljett! Kunde dessvärre bara åka dit på lördagen eftersom jag inte sökt semester den veckan (hur sjutton ska man veta i början av februari vad man vill göra till sommaren??) Kan fortfarande inte fatta att jag hade sån tur att de faktiskt spelade just den dagen, måste vara första gången i världshistorien som något sånt här går min väg :)

Min coola mamma hakade på :) Hon var med mig på Midtfynsfestivalen -98 också, och på Roskildefestivalen de första 4 åren jag var där (99-02). Vi är väldigt lika, har samma musiksmak, samma humor, och har oftast jäkligt kul ihop!

Jag och bästa mamma

Jag blev alldelles nipprig redan när vi svängde in på parkeringen och jag fick syn på ett gäng hårdrockare, lol! ;) Jag är nämligen OTROLIGT svag för svartsminkade snygga hårdrockare... Undrade lite för mig själv hur sjutton jag skulle överleva på en festival full med sådana, men som tur är var där en drös med "vanligt" folk också. Kunde ju ha blivit lite för mycket för mitt arma hjärta annars ;)

Första konserten vi hamnade på när vi kom in var Dream Evil. Mycket bra, påminde om Hammerfall tyckte jag. Och sångarens mellansnack var ju skitrolig! Exempel: "Här kommer vår mest spelade låt på youtube. Den har säkert 39 träffar!" LOL!

Sen strosade vi runt en stund och kollade in festivalen. Utvärdering: coolt ställe! Härligt avslappad och mysig stämning, men... Roskilde kommer nog alltid att vara nummer 1! Roskilde är liksom Roskilde, svårt att slå. Det finns inget annat ställe som är så otroligt välorganiserat in i minsta detalj, och med en sån uppsjö av saker att hitta på utöver musiken. Framförallt känns alla andra festivaler så himla pyttiga i jämförelse, och hallå, MATEN!! Hur svårt ska det va...

Men men, det var gött med lite festival-stämning i alla fall! Det hör liksom sommaren till. Även om det inte var så mycket "sommar" att tala om... Fy fasiken, det var KALLT SOM SATAN! Och regnigt och stormigt om vartannat. Jag gick omkring med dubbla jackor hela dan.

Lyssnade på bla Praying Mantis också (ganska tråkiga), och Opeth efter Robbans rekommendation. Första låten var riktigt bra, men sen blev det mest en massa oväsen. Ja, jag vet att jag låter som en tant... men de var faktiskt skittråkiga också! Stod som fastlimmade i scengolvet, och mellansnacket var knappt och meningslöst. Sorry!

Opeth. Njä...

Sisådär 4-5 timmar innan GN´R skulle spela började jag bli lite nervös/otålig och tyckte det var dags att ställa sig vid scenen och paxa plats. Japp, hade jag väntat i 19 år på en spelning skulle jag bannemig stå längst fram! Jag upptäckte och började gilla GN´R -91 (tack vara bästa kompisens storebrorsa, tack Thomas!), precis lagom i tid för att inte lyckas få tag i biljetter till deras konsert i Stockholm... Jaja, jag var inte alltför förkrossad, tänkte att det skulle komma fler chanser. Tji fick jag! Lite snopet när de splittrades bara ett par år senare :/ Har dock lyckats få se och uppleva Duff McKagan, Gliby Clarke, Slash och Matt Sorum live ett par gånger med deras diverse solo-projekt, men Axl och Dizzy återstod... (Izzy Strandlin och Steven Adler var "före min tid", så dem räknar jag inte). Fick ÄNTLIGEN en chans 2006 då GN´R skulle spela i Stockholm! Jag hade biljett och var skitglad, MEN... Den blev stulen då jag råkade glömma min resväska i bilen och fick inbrott nån timme innan jag skulle bege mig upp mot huvudstaden. Usch, jag börjar nästan gråta igen bara jag tänker på det... Det var FRUKTANSVÄRT, jag bölade non stop i 7 timmar!

Men men, nu var det i alla fall dags! Det var såklart inte var samma sak nu, 19 år senare och med endast Axl och Dizzy kvar i bandet, men jag var ändå förväntansfull. Så länge de körde några av de gamla hitsen skulle jag va nöjd och glad, det KAN liksom inte bli dåligt med den musiken (BÄST!!) Vi väntade och väntade och väntade. Sen uppträdde Bachman & Turner (trevligt!), och sen väntade vi lite till... Och väntade..

Den här bilden får vara med för att representera den långa väntan. Och för att jag älskar mina fina skor :)

"Back in the days" var det ju typ standard att Axl var minst 2 timmar försenad upp på scen, så jag var beredd. Även om jag blev en smula irriterad. Och min rygg värkte. Och jag frös som fan. När det gått ca en timme efter utsatt tid började publiken bua. NEEEEJ! Jag blev ärligt talat LIVRÄDD. För helvete, sluta!! Axl är liksom Axl, och det skulle inte förvåna mig om han blev skitsur och helt enkelt skulle strunta i alltihop :S Jag kände hur paniken över att riskera missa dem EN GÅNG TILL sakta började komma krypandes, men då... Då kom han :)

Vad kan jag säga, han var sig lik :) De körde massa gamla favoriter och jag var lycklig :) Axl sprang fram och tillbaka och studsade över scenen precis som jag mindes (fast gubbigare), och jag kunde inte riktigt bestämma mig för om det var coolt eller lite patetiskt.. :S Fast äsch, som jag brukar säga, bättre med artister som anstränger sig för mycket än för lite! Det blir underhållande i alla fall ;) En triljon klädbyten, och det blev bara värre och värre, LOL! När det begav sig brukade han visserligen springa runt i boxer-kallingar (vilket jag då tycket var fullständigt normalt, haha!), men herre min gud... I will spare you de värsta outfitsen ;)

Ljudet var tyvärr ganska kasst (kan bero på att vi hamnat precis vid högtalarna?) Ibland hörde jag knappt vad han sjöng (skrek..), men skit samma, det var kul ändå! När den värsta fascinationen lagt sig och jag tröttnade lite på Axl´s skrik och skuttande, upptäckte jag två av hans nya GITARRISTER istället!! Wow, I´m in löööööööve.

Mina nya kärlekar Richard Fortus...

...och DJ Ashba!

Richard Fortus och DJ Ashba heter dom, och de är GRYMMA! Shit vad duktiga de är alltså, och såååå roliga att titta på. Och snygga :) Richard smilar åt en typ hela tiden, och Ashba är ju bara skitcool. Skäms nästan för att erkänna det, men jag saknade inte ens Duff, Gilby och Slash.. :S

Ett litet smakprov nedan, för er som inte var där! Kolla framförallt in mina fina gitarrister (jag filmade visste mest dem.. ;))

Agilitytävling i Råådalen 6/6, Glittra skadad :(

2010-08-12T13:35:00.013+02:00

Minns absolut ingenting från loppen på denna tävlingen, men har för mig att allt gick skit ungefär. Tror jag.. Det enda jag egentligen minns, och förmodligen anledningen till att jag var okoncentrerad och det gick skit, är att världens bästa Glittra blev skadad... :(

Jag hade tränat agility rätt hårt med hundarna både torsdag och fredag, på lördagen var vi iväg till stranden och Glittra simmade som vanligt som en tok, och av någon outgrundlig anledning tyckte jag sen att det passade bra att ta en cykeltur med hundarna i det fina sommarvädret på kvällen... Mitt dumhuve, det blev kanske liiite för mycket på en gång! Senare på kvällen påpekade Ida att hon tyckte Glittra haltade just när hon reste sig. Jag kollade henne, tittade från alla tänkbara vinklar när hon gick/travade, klämde, kände, tryckte, drog och böjde... Märkte ingenting speciellt konstigt. På söndagsmorgonen rörde och betedde hon sig också som vanligt, så jag tänkte att det nog inte var något och chansade på att tävla. Det var ju ändå 3 lopp det gällde, och för en gångs skull inom mycket rimligt resavstånd dessutom.

Första loppet gick bra, hon sprang kanske något långsammare än normalt, men det var samtidigt väldigt varmt. I lopp nr två märktes det dock att allt inte riktigt stämde. Det gick väldigt långsamt och jag tyckte att hon hoppade knackigt. När jag gick av henne efter loppet haltade hon märkbart :( Fan också vilket dåligt samvete man får! Vi gick tillbaka till tältet och myste, deppade och hade ångest... :/

Glittra är 8,5 år och har aldrig varit skadad, också blir hon det 2 veckor innan SM! Förmodligen hennes sista SM, vet inte om hon lyckas kvala fler år... Usch vad ledsen jag var! Skit också. Man har ju kämpat så (för att inte tala om alla pengar, tid, resor osv man lagt ner) för att kvala till SM, men framförallt tyckte jag att min lilla Glittra verkligen FÖRTJÄNADE att få vara med på ett SM till! Varför just nu, så himla typiskt...

Inte för att det var det viktigaste, jag var såklart mest orolig för Glittra! Och ännu värre blev det på kvällen, när jag (som vilken hispig djurägare som helst *skäms*) började googla... :S Slutade med att jag satt i soffan och storgrät och hulkade. Inbillade mig att Glittra drabbats av "sheltiehäl", INTE särskilt bra prognos och oändligt lång konvalescence... Sov knappt en blund under natten, jag bara bölade och hade ont i magen. På måndagen fick både vår ortoped och sjukgymnast klämma på Glittra medan jag grät en skvätt till. Hon stödde knappt på benet direkt efter att hon reste sig om hon legat stilla ett tag, men annars kunde man bara se att hon gick lite orent. Som tur är trodde ingen utav dem på sheltiehäl, snarare nån muskelskada *PUH* Inte aktuellt med nån operation i alla fall!

Vila, skrittpromenader i sele, massage och ett recept Rimadyl löd domen. Om hon inte blev bättre på det så skulle vi gå vidare med röntgen. Hmm. En månads karens på Rimadyl :/ Jag ville ju inte riktigt ge upp hoppet om SM, fanns kanske en mikroskopisk chans ändå... Så det blev ingen medicinering. Kändes lite egoistiskt, elakt och dumt att inte ge Glittra smärtstillande/antiinflammatoriskt när man vet att det hade hjälpt och skyndat på läkningen (fånigt långa karenstider tycker jag, som om det finns effekt kvar i kroppen efter en månad, grr!), men jag fick i alla fall medhåll av sjukgymnast, ortoped och kollegor om att jag självklart skulle satsa på att tävla SM om hon hann bli bra tills dess.

Två mycket nervösa och långa veckor väntade. Och trååååååkiga tyckte hundarna! Glittra var ohalt redan på tisdagen, men jag behandlade henne som porslin och vågade inte tillåta annat än långsamma korta promenader runt huset. Och Sot fick ju tyvärr också åka med på det bananskalet.. :/

Agilitytävling i Oskarshamn 29-30/5

2010-08-12T13:34:00.010+02:00

Jag hade tänkt spara pengar genom att sova i bilen (gjorde ju det förra året), men mamma övertalade mig om att hon skulle hänga med och att vi skulle lyxa till det och bo på hotell istället. Skööönt! :) Man kan vara värd det ibland faktiskt.

Lite blandade resultat blev det. Glittra hamnade precis utanför pinnplats igen i flera lopp *suck* Jag sabbade nått lopp för Sot genom att tänka "jag hinner inte" och göra någon nödlösning istället som inte blev bra *dubbelsuck* Jag FÅR inte tänka så, det är för bövelen bara att SPRINGA!! Sot lyckades knipa en sm-pinne i alla fall, och var hiskeligt nära ett bra lopp i allra sista klassen då hon plötsligt rusade rakt förbi långhoppet som var typ sista hindret?! Fattade ingenting, hon tog liksom sats... och rusade 5 cm rakt bredvid! Knäpphund, så lurad jag blev.

Lite lång och dyr resa för en enda pinne, men det är i alla fall alltid mysigt att tävla i Oskarshamn :) Mysiga promenixer i skogen blev det, och så Eurovision på hotellet på kvällen. Nice! Det enda som var liiiite retligt var att Noice Forever spelade i Visby på lördagskvällen. Så nära men ändå så långt borta...

Melissa Horn, Köpenhamn 21/5

2010-08-12T12:06:00.022+02:00

Var med Susanne och såg underbara Melissa Horn på Lille Vega i Köpenhamn. Det var sorgligt men sanslöst vackert :)

Innan spelningen satt vi en stund i baren och tog en dricka. Då säger Susanne plötsligt "Han som står där liknar Lasse Winnerbäck". Jag tittar upp. Eh, ja, kanske för att det ÄR Lasse Winnerbäck!! Eller som jag kallar honom, världens bästa Lasse :) Det var lite kul. Fast jag drabbades ganska snart av känslan att jag borde göra något... Hmm. Det slutade såklart med att jag på sant Linda-manér gjorde.. ingenting. Men vad skulle jag säga liksom? "Jag tycker jättemycket om dig och dina texter har betytt massor för mig". Som om han inte hört det 72 miljoner gånger redan...

Spelningen var i alla fall väldigt fin. Melissa är så himla fin. Och söt och ödmjuk och trevlig. Älskar verkligen hennes låtar, allihopa. Jag tycker ju att det är så vackert med melankoli :) Eller som Susanne uttryckte det: "Det kvittar hur deppig jag är, det slutar alltid med att jag tycker mest synd om Melissa", LOL! Jag trodde att Lasse kanske skulle komma upp och sjunga duetten "Som jag hade dig förut", men icke (taskis!) Fast det gjorde inget, Melissa klarade det så bra själv.

När vi satt på tåget hem igen kom jag att tänka på den här låten... Fan också!

Martin Gabriel, releaseparty i Göteborg 19/5

2010-08-12T12:06:00.015+02:00

Känner ni till Martin Gabriel?? Nej, trodde inte det heller, och det är så vansinnigt jäkla sjukt och in i bomben FEL!! Martin är nämligen en helt FANTASTISK musiker, sångare och låtskrivare, och hans musik borde spelas överallt och hela tiden. Så det så.

När Martin bjöd in mig till releasepartyt av hans nya platta "Bonne chance" blev jag såååå glad, ÄNTLIGEN! :) Hade väntat på den i evigheter kändes det som, har ju nästan spelat sönder hans första skiva "Crashlanding" vid det här laget.. Så jag, syster och Linda O begav oss utan tvekan upp till Göteborg, där vi mötte upp med Linda S. Japp, sådär en onsdag mitt i veckan, helt klart värt det! :)

Martin kom fram och hälsade och snackade lite innan själva spelningen började. Sa jag att han är världens trevligaste musiker också?! ;) Han körde lite blandade låtar från första och nya plattan, and I loved it! Musiken är otroligt mysig (sing/songwriter-stil) och texterna fina med snygga formuleringar, precis sådana jag gillar :) De övriga musikerna i bandet är alla också grymt duktiga måste jag säga, riktigt bra var det!

Hittar tyvärr inget youtube-klipp, men ni kan lyssna lite här http://www.myspace.com/martingabrielsweden

Sa ju det, skiiiitbra! ;)

Efter spelningen kom Göteborgs-Malin förbi och sa hej och kramades lite (var iväg på nått tjohejs med jobb och kunde tyvärr inte komma tidigare) Det var kul, och mysigt! Räknade ut att vi inte träffats sen sista Noice-spelningen på tanto -05... helt galet längesen!

"Bulletproof Heart" är en av min favoritlåtar från nya plattan. Hmm, undrar just varför...

"I´m going to grow a bulletproof heart

One that doesn´t break and can´t get torn apart

I wish that someone had told me right at the start

that I should grow, that I would need

a bulletproof heart.."

Noice Forever i Kristianstad 15/5

2010-08-12T12:05:00.024+02:00

Åh, det var sååååååå nära att jag hoppade över den här spelningen! Var trött och blöt och kall och frusen efter en hel dags agilitytävlande i regniga Falkenberg... Hade krupit ner under täcket och sovit en stund, och när jag vaknade kände jag att jag verkligen bara ville ligga kvar där ända tills det blev morgon. Men efter att jag sparkat lite på både mig själv och systeryster begav vi oss iväg ändå. Hur ofta får man liksom chansen att rocka till lite goa Noice-låtar i skåne liksom? Typ aldrig, så det går ju inte att missa!

Vi var på plats waaaay to early som vanligt, men fick snackat lite med grabbarna i alla fall :) Stackars Marcus var förkyld. Sen drog de iväg en stund, och jag höll på att ångra mig igen där jag satt och höll på att växelvis somna eller dö av tristess bland alla partande tonåringar... Lååång väntan till typ 01.30 eller nått, men som alltid värt det till slut! :)

Det är märkligt, jag har sett Noice live hur många gånger som helst (ärligt talat, HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST!) men man blir alltid lika glad! :D Väldigt nöjd med att jag släpade mig dit trots allt, jag ÄLSKAR verkligen Noice-låtarna! Ganska mycket publik var det också och bra drag, skoj!

Den mindre ösiga men mest känslosamma låten. Jag gillade den här hesa versionen ;)

Agilitytävling i Falkenberg 15/5

2010-08-12T12:05:00.017+02:00

You got to be kidding!! Trodde att jag hade fått tillräckligt med regn efter helgen i Oxelösund, men nejdå, här bjöds jag på ytterligare en tävlingsdag i fullständigt ÖSREGN! *suck*

Det var tävlingar i Falkenberg både fredag och lördag, men vissa somliga *pekar på mig själv* är ju tvungna att jobba så kallade "klämdagar"... Naturligtvis hade det varit ok väder på fredagen *inte alls bitter*

Glittra nollade hopploppet, men hamnade galet långt ner i resultatlistan då det var massa nollor :( Sot var superduktig, MEN... Hon gick ur sista porten i slalom! *GAH* Jag är så TRÖTT på det gamla problemet!! Riktigt uppgiven kände jag mig, tills jag kollade filmen... Upps! :S Visade sig att jag tajmat mitt framförbyte katastrofalt dåligt. Jag gör bytet exakt en port för tidigt, och Sot lyder följdaktligen och vänder ut en port för tidigt. Förlåt Skroten!! Jag skulle kunna slå på mig själv, får inte lov att göra sådana klantiga saker, framförallt inte med Sot i slalomen!

I agilityloppet råkade jag tappa iväg Glittra in i en annan tunnel än den jag tänkt (hade absolut inte sett den fällan, tror att Glittra var den enda, lol!), så det blev en disk. Jag och Sot klarade oss däremot väldigt bra, och det blev en 2:a plats och SM-pinne! :) Det var väl för väl, med tanke på att varenda pinal vi nu fick packa in i bilen för hemfärd var dyblöt...

Agilitytävling i Oxelösund 8-9/5

2010-08-12T12:04:00.011+02:00

Tävlingen från helvetet... :/

Långt som f*n att köra, men jag tyckte att 6 lopp per hund på två dagar kändes tillräckligt lockande. Här jäklar i det skulle plockas SM-pinnar! Hade en bra känsla inför Oxelösund också eftersom Sot ju tog två cert där förra året. Japp, förutsättningarna såg väldigt bra ut på pappret, men sen kom REGNET!!

Alla som känner mig vet att jag HATAR regn, jag blir otroligt barnsligt butter av regn (I blame Roskilde -07, den veckan tog knäcken på mig alltså!) Och inte nog med att jag gick runt och var smågrinig, regnet gjorde dessutom så att vi bara fick lera att springa i. Det var totalt omöjligt i vissa klasser, man hade inte en ärlig chans att hinna med. Massor av hundar diskade sig för att föraren inte hann fram till det ställe de tänkt sig, eller helt enkelt pga att man skickade hunden på fel hinder då man råkade flaxade till med armarna i ett försök att undgå att stå på näsan i gyttjan..

Kommer inte ihåg så mycket av loppen nu (har föträngt det mesta av den helgen), men det var i alla fall en massa "nästan-lopp". Glittra hamnade sin vana trogen preciiiis utan för SM-pinnplats flera gånger, och Sot fixade näääästan ett hoppcert :/ Det var otroligt retligt, för jag TRODDE verkligen att vi var felfria när vi gått i mål. Det var en trixig (och lerig!) bana så det var inte många som gått runt (33 disk av 39 startande!), och jag visste (eh, trodde..) att vi blivit sämst 2:a. MEN... när jag kommer leende tillbaks till tältet sa mamma som var med att vi var diskade. Va??!! Jag kollade filmen i kameran, och nejdå, allt såg rätt ut. Mamma fattade inte heller vad som hänt. Skit vad jobbigt... Skulle jag behöva gå och försöka protestera?! Som tur är gjorde jag inte det, utan frågade Ann i tältet bredvid om hon hade sett. "Ja, hon hoppade snett över långhoppet". Upp med kameran igen: Japp, det gjorde hon minsann! Tusan också.

När det var dags för allra sista loppet på söndagen var både självförtroende och hopp långt nere i de blöta skorna, men som tur är lyckades Sot i alla fall få med sig en SM-pinne genom en 2:a plats! :) Hurra, en sm-pinne av 12 möjliga den här helgen! :S Jaja.

Agility-DM i Ystad 1/5

2010-08-12T11:05:00.016+02:00

DM är kul! Och det var extra kul i år!! ;) Eftersom mina hundar är ganska säkra (nja, Glittra i alla fall) passar sådana här mästerskap (där man lägger ihop två lopp) oss väldigt bra.

Dagen började med lagklasser, och vi hade satt ihop ett lag "Oxie Bus" bestående av Glittra & Sot och foxterrierna Martini & Buffy. Det är skitkul att tävla lag faktiskt, och spännande (läs nervöst..)

Agilityklassen var först ut, en relativt lätt bana men med ett lite knepigt slut där jag kände att det fanns risk för att det skulle kunna bli fel. Jag och Sot började och satte en nolla (skönt), därefter var det Ewa och Martini som även de nollade. Susanne och Buffy lyckades tyvärr få till en disk, vilket satte press på mig och Glittra som startade sist. Men men, supernollan Glittra gjorde sitt jobb och våra 3 nollor var ett faktum, tjohoo! :D Efter första loppet låg vi på en andra plats inför finalen, endast slagna av superlaget "Råådalens rååskinn".

Så var det dags hoppklassen då. Det var allt lite pirrigt, vi ville ju så gärna hamna på pallplats när vi nu var så nära! Omvänd startordning, så vi startade alltså näst sist. Det var en del lag som körde bort sig, så om vi bara lyckades ta oss runt utan fel skulle det vara klappat och klart. Sot började igen och satte en nolla, men sen blev det disk för Martini... Aargh! :S Men Susanne och Buffy gick in och satte ett superfint nollat lopp, och efter det föjde Glittra upp och gjorde samma sak. Yes, sämst en silverplats! :)

Om Råådalens lag nollade 3 hundar skulle vi inte ha en chans att slå dem på tiden, och eftersom de även har säkra hundar var guld inget jag trodde på. Men man hoppas ju alltid... Och se där, deras bästa hund som startade som nummer 2 diskade sig, och när deras sista hund var påväg mot vad som såg ut att bli deras 3:e snabba nolla så rev den plötsligt ett hinder. Nej man ska inte vara skadeglad, men gissa om våra mungipor drogs uppåt! :D Haha, vi hade vunnit DM!! Så jäkla coolt att slå de bästa liksom! Vi var verkligen såååååå glada, ofattbart kul! Vi studsade iväg på en liten promenad bland rosa moln med hundarna, och tog oss sen en "vinnar-fika" i solen i väntan på prisutdelningen. Delad glädje är verkligen dubbel glädje! Eller i det här fallet trippel-glädje :)

BÄSTA laget! :)

Vi var så lyckliga över vår lagvinst och hade fullt upp med fotografering att vi nästan missade att banvandringen för de individuella loppen började! Uupps! Jag var redan nöjd med dagen, så det kändes bara som en bonus att få springa två lopp till med hundarna. Kunde inte riktigt tagga igång och bry mig om hur det skulle gå, för det kändes som om det kvittade. Men så går mina superhundar in och sätter vars en nolla till i agilityklassen!! Mycket bra sådana dessutom, Glittra la sig på en 6:e plats och Sot på en 2:a plats, endast slagen av Nicki. *Hihi* Ok, då fick man väl skärpa till sig inför finalloppet också då ;)

Den sista hoppbanan var lite klurigare än de andra, en hel del fällor. Och det kändes väl lite som att nån gång måste ju turen vända... Jag menar, 6 nollor hittills på en dag! Glittra nollade dock igen (duktiga lilla superhund!), men Sot och jag fick lite strul vid ett hinder och jag var säker på att vi fått en vägran för det. Skit också! Nåja, det var en del andra som kört bort sig, så Glittra låg i alla fall ganska bra till för en eventuell pallplacering när Nicki startade som sista hund. Jag var säker på att Alexandra och Nicki skulle göra om förra årets bravad och vinna igen, men det blev en disk. Och ungefär samtidigt fick jag reda på att Sot aldrig dömts nån vägran och alltså var felfri... Vilket betydde att Sot vann och Glittra blev 3:a, TJOHOOO!!

Ganska coolt att ha TVÅ hundar på pallen faktiskt! :)

Har jag världens bästa hundar eller vad?? 8 nollade lopp på samma dag, helt galet bra! Detta måste varit min bästa tävlingsdag ever, och jag var stolt så jag kunde spricka. Herrejösses vad skoj! :)

Mina duktiga älsklingar :)

Gåsahoppet 2-3/4

2010-08-12T10:39:00.006+02:00

Min klubb, Oxie BK, anordnade som vanligt agilitytävling i Nils Holgersson-hallen i Skurup under påskhelgen *pust&stön* Där är verkligen fantastiskt att tävla (underbart underlag att springa på!), men det är riktigt mycket slit att driva runt en sådan stor tävling. Tror jag var på plats från typ 6 på morgonen till 21 på kvällen båda dagarna... Plus att jag var där och förberedde långt in på kvällen dagen före... Jag har också alltid lite svårt att koncentrara mig ordentligt på tävlandet när jag mellan loppen hela tiden ska stressa iväg och vara funktionär, så det blev väl inga jättestrålande resultat.

Eller jo, båda hundarna gjorde faktiskt en del riktigt bra lopp och flera nollor. Fast eftersom det var så väldigt många startande och hård konkurans räckte det inte riktigt till ändå. Inte alltid så lätt att hävda sig i en klass där det blir 30 nollor liksom :S Däremot ganska lätt att känna sig en smula uppgiven då jag och Glittra gör ett bra nollat lopp men hamnar på plats 24... :(

Längesen nu så jag minns inte alla lopp, men jag kommer ihåg att jag var stolt över en öppenklass i hopp där Sot blev 9:a av 91 starter (Glittra kom på plats 17 tror jag). För att peppa mig själv brukar jag räkna ut hur många vi faktiskt var bättre än, hur många vi har "slagit" (i det här fallet 72 stycken!), eller vilken plats vi hade hamnat på om man räknar bort alla danskar (i det här fallet 5:a!) Då blir man lite gladare. I den här hoppklassen blev Agneta och Zingo 10:a, och när vi stod bredvid varandra på prisutdelningen viskade hon till mig "Du, om man räknar bort landslagshundarna så blev vi 1:a och 2:a" Japp, så kan man också räkna, haha! :D

Nåja, oavsett resultat var det i alla fall SKITKUL att få tävla agility igen!! Många lopp blev det, 14 st på två dagar :) Och man kan kanske inte förvänta sig att allt ska gå superduper efter den mycket bristfälliga träningen under vintern...

Agility på Malmö int. 20/3

2010-03-31T21:42:00.002+02:00

Det var alltså dags för årets första agilitytävling, på Malmö internationella hundutställning. Vår senaste tävling var i oktober, och vi hade väl (mestadels pga vädret) inte tränat särskilt mycket heller sedan dess... Men våren kom ju faktiskt till skåne ändå till slut, så jag och prinsessorna hade varit flitiga besökare på brukshundklubben i 2-3 veckor innan tävlingen. Vet inte hur kvalitativ träningen blev egentligen, kändes mest som om vi paniktränade allt möjligt :S Men vi hann i alla fall med lite hoppteknik, framåtsändande, fart, slalomingångar, framförbyten, bakombyten, kontaktfält... och vi hade himla kul! :) En del gick mycket bra (tex slalomen, hurra!), en del gick mindre bra (Haha, vaddå tighta svängar?! Sot svängde som en långtradare...)

Egentligen sa jag redan förra året efter Malmö int att jag inte skulle tävla något mer inomhus på matta. Framförallt Glittra sänker farten så mycket för att inte halka (vilket såklart är jättebra ur skaderisk-synpunkt, men ändå lite tråkigt..), och då finns ingen chans att konkurrera. Sot hade bara tävlat en enda gång på matta förut, och hon halkade en del. Men vad tusan... man var ju SUGEN!! Skit i resultaten, det skulle bli kul att bara få vara med och tävla igen!

Väl på plats blev jag faktiskt lite nervös! Det kändes skitläskigt att skulla in och springa... :S Herregud, det kändes så ovant! Kom jag egentligen ihåg hur man körde agility? En hel bana? Men det gick hyfsat bra ändå tycker jag! Eller man kan väl säga som så här: hundarna var kanonduktiga, deras matte slarvig som f*n... :/

Sot Agilityklass 3:

Jag var uppenbart ringrostig och sprang lite skakigt tycker jag, lite problem med placeringar osv. Sot sprang på bra, och halkade inte så jättemycket. Men av nån anledning sprang hon förbi bommen?? Vet inte varför, fanns inget annat hinder att ta och jag tyckte att jag visade rätt.. Nåja, tillbaka och upp! Bommen gick vääääldigt långsamt! Måste träna mer fart på den (men det visste jag ju!) Jag tror att hon blev lite störd av domaren faktiskt, som var ganska stor och sprang väldigt nära (för bövelen, när ska den fega sheltien vänja sig?!) I slalomet hoppade hon över andra porten, men jag uppfattade det inte som slarv, utan som att hon kom för snabbt och helt enkelt inte klarade av att vända in så snävt. Hon är ju en lång hund min lilla Skrot, och dessutom ovan vid mattan. Var supernöjd med henne ändå, speciellt en sväng på slutet (3:e hindret från mål, efter däcket), där snackar vi tight! :)

Glittra Agilityklass 3:

Hon satte en nolla, min lilla stjärna! :) Tur, för Janne (speakern) berättade nämligen när vi skulle starta att vi kommit 2:a på förra årets SM. Alltid pinsamt om de gör det och det sedan går skit :S Glittra sprang faktiskt också på bra för att vara på matta, åtminstone jämförelsevis. Tiden räckte dock bara till en 11:e plats, men jag var nöjd.

Sot Hoppklass 3:

Jag blev glad när jag gick banan och upptäckte att det var en riktig springbana! Normalt sett gillar jag inte rena springbanor (brukar ha större chans på kluriga svåra banor), men just här tyckte jag det skulle bli kul att få låta hundarna ösa på lite! Få upp lite självförtroende på dem så de märkte att det faktiskt går att springa fort på matta. De enda "svårigheterna" var egentligen slalomingången (inga problem), en "fel tunnelingång" (gick också bra), och ett ställe på slutspurten där hundarna kom i riktning mot en tunnel men skulle ta långhoppet som stod bredvids. Tja, det var här slarvmatte sabbade det.. :/ Jag tog upp högerhanden för att svänga Sot bort från tunneln, hon tittade mycket riktigt upp mot mig, men då släpper jag mitt nöt ner handen igen, och Sot satt som en smäck i tunneln... Fy vad man kan bli ARG på sig själv! Det var i och för sig MÅNGA som diskade sig där, men grejjen var att vi nog hade klarat det om jag bara hade hållt kvar handen istället för att bara vifta lite nonchalant.. Shame about the handler!!

Glittra Hoppklass 3:

Med Glittra gjorde jag en slarvmiss vid en 180-graderssväng så hon råkade ta ett hinder från fel håll *klantarsle* Jag måste verkligen skärpa mig och vara tydlig på varje hinder! Kan ju inte förvänta mig att hundarna ska läsa mina tankar... Resten av banan gick bra.

Nåja, det var superskoj att springa i alla fall!! :D

Inte vackrast i världen

2010-03-08T09:48:00.004+01:00

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Åh, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre,
eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exhaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.

Så ni är vackrast i världen.
Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon.
Där ser jag vad ni ser.

Jag var och såg underbara Emil Jensen på Dunkers i Helsingborg i fredags. Det visade sig vara (ungefär) samma föreställning som vi såg i höstas ("En dödsrolig kväll om sorg och saknad"), men det gjorde inget. Det var precis lika fantastiskt bra den här gången, och jag är fortfarande alldelles lycklig och varm i kroppen! :) Jag bara ÄLSKAR Emils blandning av "stå-upp-komik", "ligg-ner tragik" och "Fosterställnings-populärmusik", haha! Ärligt talat, jag tycker synd om alla som inte var där. Emil är en fin och vis ung man, han har så otroligt mycket klokt att säga. Och så är han så ärligt öppen, vågar visa sig svag osv. Ja, ungefär som i låttexten ovan!

Jag försöker alltid komma ihåg allt han sagt, men det är svårt för han säger så himla mycket bra saker hela tiden. Det som trots allt lyckats etsa sig fast sedan i fredags är "Sluta aldrig låta bli att lägga av". Det tyckte jag var bra! Emil får en att tänka och känna. Och att skratta! Han är sjukt rolig, precis min sorts humor. Har valt ut ett litet smakprov på mellansnack till er nedan:

I övrigt blev det en del strukna planer den här helgen, trist :/ Men jag och hundarna har i alla fall hunnit med två bra träningspass på agilitybanan, kul kul! Har bla tränat lite fart och framförbyten i cirkelbana, kontaktfält, hoppteknik och lite slalom. Mindre än två veckor kvar tills tävlingspremiären nu... Ska bli hur roligt som helst! Även om det är inomhus på matta (gillar inte) och vi knappast kommer att hinna vara i form för att kunna konkurera, så är det välkommet med lite spänning i vardagen nu :)

Lycka är en framtöad agilitybana :)

2010-03-03T22:49:00.002+01:00

Två dagar på rad med skinande sol, och igår såg jag till och med en snödroppe! HEJJA VÅREN!! :)

Idag for jag och prinsessorna en sväng till brukshundklubben innan jobb (jobbat kväll), TJIHOOOOO vad det var kul! Jag har ALDRIG haft ett så här långt träningsuppehåll sen jag började med agility. Visst fanns det fortfarande stora snö eller isfläckar på sina ställen och en del hinder är fastfrusna i marken, men det går i alla fall att TRÄNA igen. Även om jag nog borde ha tagit fotbollsskorna på mig... :S Ganska lerigt och halt kan man säga! Hundarna hade lera upp till pannan innan vi var klara, och jag fick vid nått tillfälle lerstänk i ÖGAT, lol! Vi körde lite slalom, hopphinder och tunnel bara. Skönt att vara igång!

Hoppas hoppas att vädret håller i sig så att vi kan träna imorgon också! Det skulle bara VÅGA komma mer snö nu alltså... Jag är ledsen alla snö-älskare, men det ÄR faktiskt mysigare med vår. (Det har varit en fin Skåne-vinter, ja, men 2 1/2 månad är liksom ENOUGH!) Tror inte hundarna pallar med mer vinter och Svensson-liv längre heller, de har blivit extremt klängiga och krävande sista veckorna. Även om jag motionerar dem flera timmar per dag, så nöjjer de sig inte med enbart fysisk aktivitet lägre. Och jag håller med, det är skittrist. Länge leve våren! :)

Kräks snart på den här vintern, pallar inte mer!

2010-02-21T20:24:00.004+01:00

Fy för tusan vad jag är trött på vintern nu! Trodde ett tag att snön skulle regna bort i fredags (satt och hurrade inombords!), men tji fick jag. Det var inte mycket som försvann, och nu har det frusit till igen och det har kommit mer snö. I förmiddags snöade det PÅ SNEDDEN, så jäkla omysigt... :/ Jag fryser konstant nuförtiden.

Jag börjar få seriös panik över att inte kunna träna agility också, tävlingarna börjar liksom igen om EN MÅNAD! Snälla Carina bjöd i alla fall in mig att vara med och träna med dem en gång i Hällstorp förra söndagen (tack!) Det var roligt :) Körde inte så jättemycket dock, vi var 7 stycken som skulle samsas om ridhuset och jag som nykomling ville inte ta för mycket plats. Testade en ganska lång hinderkombination ett par gånger dock. En bra övning med både framförbyten, bakombyten och "in emellan". Första varvet gick inte så snabbt men säkert. Andra varvet gick snabbare men inte lika säkert... :S Ungefär vad man kan förvänta sig efter nästan 3 månaders agilityvila alltså! Hundarna tyckte det var skojjigt att göra något annat än att pulsa i snön i alla fall. Har varit iväg till klubben 2 gånger i veckan också och försökt träna lite, men det går sådär. Bommen var i alla fall rensopad på snö, så vi kunde testa kontaktfälten lite. Gick inte att göra några provocerande övningar direkt eftersom jag hade svårt att springa särskilt fort i snön. Såååå frustrerande!!

Var ganska djupt nere i bitterträsket en stund också förra söndagen :/ Alla hjärtans dag, så varför inte liksom?! Kände mig extra ensam, ledsen och misslyckad. Fan också, varför kan inte JAG hitta någon! Svar: förmodligen för att jag inte letar särskilt aktivt... Ok, jag vet! Men varför kan inte någon hitta MIG för då??

Dagen efter läste jag att Frida hade somnat in. Och med ens kändes mina så kallade problem väldigt små och patetiska... Fy vad jag skämdes över mitt gnäll. Cancern tog Fridas liv på hennes 26-årsdag, och DET är bara inte rättvist!! :( Jag satt och grät en lång lång stund framför datorn. Så hemskt... Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det. Cancer är en helt FRUKTANSVÄRD sjukdom! Jag kände inte Frida personligen, men har följt hennes kamp i hennes blogg ganska länge. Usch, man ska bannemig vara glad för det man har!

http://www.fridasplace.com/

Fast ändå... Trots alla andra orättvisor i världen, så vill jag ju fortfarande ha någon vid min sida. Känner därför för att lägga in den här låten som jag tycker jättemycket om. Så fin. "Kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen, i musiken, och Ziggy blev min bror..."

I förmiddags var hela familjen och åt brunch på Hilton *mmmmm* Blev en smula dyrt för mig i och för sig, eftersom jag gett detta i julklapp till mamma och pappa... Men man behöver lite "vardagslyx" då och då för att stå ut (speciellt när det som sagt är snö, snorkallt och alla arbetskamrater verkar åka på solsemester samtidigt..! *avis*)

Sen nu ikväll kom ett litet uns inspiration över mig, och jag fick plötsligt för mig att jag och hundarna skulle ut och jogga en sväng... *moahahaha* Gick lika bra som vanligt med andra ord :S

HAPPY BIRTHDAY ROB!!

2010-02-13T11:59:00.002+01:00

Hope you´ll have a nice one, sweetie! :)

Hmm, sitter och funderar på vad för slags tårta/kaka jag ska fira med i år... :P Lägger upp två "party-songs" så länge. Först en gammal goding (very powerful lyrics!)

En till att svänga benen till. Shit, den här låten är ju SÅÅÅ rolig att sjunga!! :)

Life sucks (VARNING: enbart gnäll!)

2010-02-09T19:54:00.005+01:00

Hmm, det är visst värsta känslomässiga berg-o-dalbanan här i bloggen ser jag... :S Fast just nu är allt faktiskt bara bläh!

Till att börja med är jag sååå trött på vintern! Är trött på att frysa och är trött på snön. Visst, det har varit en väldigt bra vinter för att vara skåne, och snön HAR sina fördelar: det blir betydligt ljusare, hundarna blir inte så groteskt skitiga hela tiden, och det är lite kul också. Tycker hundarna i alla fall... Och det är förståss väldigt bra träning att pulsa i djupsnö, både för två- och fyrbenta! Men...

Som jag nämnde sist så har agilitysuget börjat göra sig påmint (det var väl sannerligen på tiden!), och hur kul är det då när alla agilityhinder ligger begravda i snön?? När jag nu äntligen VILL träna, så KAN jag inte *Grrr* Blev visserligen erbjuden att vara med på ridhusträning för ett tag sedan (det var i och för sig innan när jag egentligen inte kände för det, men jag tänkte att inspirationen kanske skulle komma om man bara tvingade sig till att börja träna), men det har gått sådär med det. Tyvärr ligger träningen nämligen på fredagkvällar, och jag kan inte varannan gång pga jobb *suck* Sen har det kommit annat emellan (som tex optikerbesök etc..), och förra fredagen då jag äntligen skulle vara helt ledig blev jag SJUK!

Och när jag skriver sjuk menar jag ingen vanlig liten mesförkylning, nejdå! (De som känner mig vet att jag sällan blir sjuk, men när jag väl blir det så smäller det ofta till rejält!) Det började i och för sig med lite snuva och ont i halsen på onsdagen. "Jaja, varför skulle jag få slippa?" tänkte jag. På torsdagen fullkomligt sprutade det snor och tårar ur vänster öga respektive näsborre, helt sjukt var det! Fick gå och hålla en näsduk för halva ansiktet hela tiden (vilket är lite småbökigt när man jobbar), såg inte riktigt klok ut till slut (röd/svullen/sårig..) Sen var det dags för min "långledighet", wohooo! 3 dagars ledighet utan ett enda "måste" inplanerat, shit vad jag skulle ta tag i och hitta på grejjer! Trodde jag...

När jag vaknade på fredagen kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden. Det bultade och var tungt av snor... När jag gjorde det ändå, blev jag alldelles andfådd bara av att gå de få metrarna till toaletten. Nu hade båda näsborrarna börjat rinna, plus att jag hade hosta och j-kligt ont i halsen. Tänkte med längtan på de där halstabletterna de gör reklam för på TV:n, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig till apoteket själv... Skit också. Fick nöja mig med att överdosera vanliga halstabletter, nässpray, alvedon, ipren, rinexin, bromhexin och bisolvon. Sov i stort sett hela fredagen. Lika bra att offra en dag på sömn, så att man blir frisk och kan utnyttja helgens andra två dagar sen. Trodde jag...

På lördagen var det ÄNNU värre. Suck... Ett tag tänkte jag att det kanske bara var jag som var sjåpig. Det är liksom massor av folk som varit förkylda på jobb, inte kan alla ha varit döende?? Så vad gör man, jo jag slängde ut en fråga på facebook: "ÄR jag verkligen mer förkyld än alla andra, eller är jag bara GNÄLLIG?!" Det var då nån som snabbt svarade att jag var gnällig (tack Marcus..hmm!) "Jahapp, det är jag kanske" tänkte jag, och beslutade mig för att skärpa mig. Jag försökte göra en rejäl uppryckning, klädde på mig och tog ut hundarna på en runda. Jag gick med bestämda steg ner till vattnet (inte långt, max 5 minuter), försökte till och med le tror jag. Men... Big mistake! Jag blev oerhört andfådd, fick hjärtklappning, det gjorde ont i lungorna och jag fick blodsmak i munnen. Fy tusan vad obehagligt det var, orkade med nöd och näppe ta mig hem igen. Sov hela lördagen också, och snälla mamma och pappa kom på kvällen och gick en sväng med prinsessorna för jag klarade det inte. Kunde vid det laget inte ens prata utan att bli andfådd. Mamma försökte kidnappa med mig hem till Asmundtorp för hon var rädd att lämna mig ensam, men jag vägrade. (Orkade inte åka bil i en timme med dunkande huvudvärk. Jag klarade knappt ens av att titta på TV, läsa eller ens LYSSNA PÅ MUSIK. Ja, SÅ illa var det!)

Söndag, fortfarande ingen förbättring. Kom igen immunsystemet, dags att vakna! Hmm, lite konstigt att det inte ville vända trots all vila. Och det där med att inte kunna få luft var obehagligt, har aldrig känt så förr. Jag kände mig verkligen som en fånge i lägenheten. Jag klarade att gå max 10-minuterspromenader med mina stackars hundar, vilket innebar en radie på 5 minuter hemifrån. Och det hände bara 3 gånger per dygn, för det gjorde så vansinnigt ont i lungorna att ta sig upp och ner för trapporna... Resten av tiden sov jag, eller försökte i alla fall (svårt att sova när man knappt får luft eller hostar så man kräks). Stackars stackars prinsessorna, vad jag har dåligt samvete för dem! Men de är så himla snälla, mina fina flickor :) Dessvärre tävlar de nästan oavbrutet om vem som kan ligga närmast mig, det blir liksom inte direkt lättare att andas med en fluffig sheltie över ansiktet och en på bröstet! ;)

Efter viss övertalning gick jag till doktorn på måndagen, för att se så att jag inte fått lunginflammation eller nått. Kände mig dock för första gången en liten smula bättre, hurra! Nåväl. Doktorn lyssnade på mig och jag fick taget ett blodprov. Värdet på sänkan skulle visst vara max 8 och jag låg på 23 (så sjuk var jag ju). Men jag blev informerad om att ifall det varit tal om lunginflammation skulle värdet vara närmre 100... och DÄR kände Linda sig som en hypokondriker! :S Jaja, han sa i alla fall åt mig att stanna hemma och vila i minst 2 dagar till, och därefter känna hur jag mådde.

Känner mig bättre nu faktiskt, så imorgon är det back to work som gäller. Blir inte lika andfådd längre, även om jag rosslar och hostar ännu (och det har börjat susa i öronen? Skumt). Jag hoppas att det går bra, för jag är otroooligt sällskapssjuk nu! (Blir galen av att ligga ensam här hemma, man känner sig ynklig och ensammast i världen..) Hoppas på att vara ordentligt frisk åtminstone inom en vecka, då har jag lovat flickorna att vi ska åka och skotta fram agilityhinder :) Nått ska man väl kunna hitta på i snön! Tills dess skämmer jag bort dem med grisöron och andra tuggisar.. :S

VÄRLDENS SNÄLLASTE!!

GLAD

2010-02-02T17:14:00.005+01:00

Varför måste allting tvunget klumpa ihop sig runt mina jobbhelger?? Det har varit dööööötrist hur länge som helst, men så plötsligt händer allt kul på en gång (tvingades till och med tacka nej till en fest)! Men jag klagar inte, det har varit skoj :)

Det började i torsdags kväll då det var premiär för "Hyllad" på Babel. Så här beskrivs konceptet på Babels egen hemsida:

Hatten av och tummen upp! I Babels nya show Hyllad! kan en kändis räkna med att tas emot med öppen famn och glada tillrop. Som en slags kombo av Här är ditt liv och Sommar i P1 får kändisen i Hyllad! vältra sig i glansen av sin egen högaktningsfulla person och välja bland annat älsklingsrätt, favoritfilm och låtar som får benen att dansa. Varken gästen eller publiken kan i förväg veta hur detta ska serveras. Mellan uppträdandena och upptågen samtalar värden Kristoffer Jonzon med gästen. Publiken får delta med egna förlösande frågor, vackra kommentarer och älskvärda funderingar. Varje kväll innehåller en rad olika kända och okända gäster som på något vis, och med värme, sjunger med i hyllningskören. Kristoffer Jonzon som håller i manuset beskriver kvällarna som — “Hyllad! ska vara som en Autobahn rakt in i hjärtat på gästen och publiken. Hyllad! lägger inte ut några snubbeltrådar. Hyllad! hedrar och omfamnar.”

Jag tyckte redan på förhand att det lät hur trevligt som helst, och gissa vad... DET VAR DET! :) Lyckades locka med mig Hedda och Ullis dit också, och jag och Hedda hann med lite underbar kryddig karibisk mat innan det var dags *mums* Gästen den här kvällen var Nour El-Refai (komiker), och hon var riktigt rar och kul. Kan hända att jag tyckte om henne lite extra eftersom hon också gillade mina favvisar Billie the vision and the dancers och Emil Jensen *smile*(som båda var där och uppträdde med vars en låt). Och för att hennes absoluta favoritfilmklipp var ett ur "Sunes sommar", he he! Nej det var riktigt lyckat faktiskt, och Kristoffer som jag också gillar jättemycket (har sett honom uppträda med poeten Bob Hansson tidigare) var kanon som intervjuare. Han sjöng och spelade den här Moto boy-låten också, och var sådär allmänt snygg hela tiden ;)

Det blir definitivt fler "Hyllad" för min del, nästa gång är det Emil Jensen som ska vara gäst (boka in 25/2 gott folk!) Kan det bli bättre liksom?! *glad*

På fredagkvällen hade jag och 5 arbetskamrater vinkväll hemma hos Mia (jag och Jennie hann med en fika på stan och lite uppvärmning hemma hos mig först), mysigt! Det blev smarriga pajjer, gott vin och mycket skitsnack. Tack för en kul kväll alla underbara vårdare :)

På lördagen var det födelsedagsfest hos Susanne, inklusive marängsvizz och massa sällskapsspel :) Det är skitkul att spela spel ju (förutom då att jag tvingades visa mina pinsamt dåliga kunskaper om sport, geografi och historia...), varför gör man inte det oftare?

Det blev väl sådär 4 timmar i sängen per natt där eftersom man skulle upp och jobba tidigt... :S Blev en smula trött (är ju inte direkt nån ungdom längre..), men det var det värt!

Idag har jag haft ledig dag, skönt! Jag och sessorna har varit ute och pulsat en riktig långrunda i snön, och jag har även hunnit med ett tandläkarbesök, varit och simmat och lagat mat. Och gjort pannkakor! :) Det gick så himla bra idag: sju stycken HELA, noll stycken trasiga och noll stycken brända... har aldrig hänt förr! *imponerad & förvånad* Kan det kanske vara den nya hemliga indigriensen vaniljsocker?? Förmodligen inte, men gott var det ;) Nu ska vi nog bara slappa och mysa resten av kvällen tror jag.

Hemlis: Jag tror minsann att agilitysuget börjar komma smygande igen... :) Synd bara att att det fortfarande är sinnessjukt mycket snö på marken (hallå, jag har valt att bo i Skåne av en anledning!) Blåser som tusan gör det också, hmm.

GRATTIS GLITTRA!

2010-01-21T09:56:00.007+01:00

HURRA HURRA HURRA HURRA! Världens bästa Glittra-fnittra fyller 8 bast idag! Guuud vad tiden går... Svårt att fatta eftersom hon fortfarande är sitt vanliga spralliga söta jag :)

Lite bilder på prinsessan från året som gått:

Jag förlorar snart...

2010-01-17T19:49:00.004+01:00

...kampen mot VINTERDEPRESSIONEN :/

Vill inte, vill inte, vill inte!! Men här händer verkligen ingenting, och det bådar INTE gott. Jag klarade mig ganska bra hela hösten/vintern fram till jul faktiskt, eftersom jag då kunde bekämpa den (smått desperat, jag vet) med hjälp av en drös konserter: Johan Boding, A night at the opera, Robbie Williams (bara på bio i och för sig, men ändå!), Emil Jensen, Elin Sigvardsson, Placebo, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Staffan Hellstrand + Sara Löfgren... Men nu är det slut på det roliga, och jag känner direkt hur tröttheten, orkeslösheten och deppigheten kommer smygandes. Fan också! Jag har inga fler vapen att ta till. Inte en enda agilitytävling sen i oktober (eller lydnadstävling sen början av december) heller, vilket innebär alldelles för många lediga helger med alldelles för mycket tid att fundera och tycka synd om sig själv... Har i och för sig massor utav saker jag skulle kunna ta tag i och pyssla med, men jag saknar både ork och vilja. Just nu hankar jag mig fram med hjälp av spotify, biobesök och fikor på stan...

Vinterdeppigheten drabbar mig VARJE år (hur kan nån stå ut med mörkret och kylan??), så det är ingen nyhet direkt. Men ändå så jäkla trist! Man sover och slösar bort sitt liv liksom. Och stackars sheltieprinsessorna lever riktigt "Svensson-liv" bestående av enbart mys och promenader. Väldigt många och långa promenader i och för sig (de är nog betydligt mer aktiverade än vanliga Svensson-hundar), men det känns ändå lite snålt när de brukar få så mycket annan träning också. Det har blivit pyttelite lydnadsträning inomhus bara. Men inte lönt att träna om lusten inte finns där, det blir inte bra ändå. Tror jag var och tränade på klubben senast i början av november och det gick skitkasst. "Nåväl, vi tar väl en paus då" tänkte jag. Hade ju inte riktigt räknat med att pausen skulle bli så här lång... Men det är nästan oroväckande skönt :S

Idag har vi i alla fall varit inne på jobb och treadmillat, simmat och stått lite på vibrationsplattan. Det tycker pälsmonsterna är superkul! :) Dom har fått göra det en del under vintern faktiskt (eftersom deras matte dessutom tycker det är perfekt med inomhusaktiviteter när det är för jäkla svinkallt ute..), så de kommer i alla fall att vara i god kondition när agilityinspirationen och det fina vädret väl återvänder! ;)

Nej, nu ska jag fortsätta göra ingenting. Behöver ju inte tråka ut resten av världen också med min tristhet... :/

All hjälp ut ur denna meningslösa tillvaro mottages tacksamt! Jag tror att typ en solsemester eller pojkvän verkligen skulle göra skillnad ;) Fast jag är öppen för det mesta, även om ni nog får vara beredda på att sparka lite på mig först...

Tack för mitt spotify Emelie! Den här lyssnar jag på just nu:

You only tell me you love me when you´re drunk...

2010-01-10T20:31:00.003+01:00

Bara en låt jag spelat typ hela kvällen... Gillar den!

(Sorterade lite bland mina skivor tidigare och hittade en massa gamla bortglömda godingar...)

Lite foton från julen

2010-01-05T16:16:00.013+01:00

Det blev en lugn och mysig jul med mamma, pappa och syster hemma i Asmundtorp, som vanligt. Jag gillar verkligen våra julaftnar: Man sover ganska länge, går upp och äter frukost i lugn och ro, lägger ut mat till fåglarna i trädgården, går en långrunda med hundarna, kokar gröt, läser lite (jag läste den inte så mysiga "Vägen ut ur helvetet" av Marilyn Manson, lol! Fan vad störd han är..), Kalle och lussekatter, äter julmat, julklappar, prat, mys och film... Visst kan det kanske vara kul med stora tillställningar och en massa släkt också, men jag tycker ärligt talat mest att det verkar stressigt och lite stelt. Förr om åren brukade mormor och morbröder också komma och fira med oss ibland (också såklart besök hos farmor på juldagen), men det har ändå alltid varit tillåtet att gå omkring i mjukisbxor hela dagen hemma hos oss om man vill det :)

Med tanke på vädret veckan innan jul så hade jag ju sett fram emot att vi skulle gå långa härliga promenader i solsken och gnistrande pudersnö! Blev inte så mycket av med det tyvärr... På julafton var det lite blötsnö i och för sig, men den regnade bort på juldagen och sen var det bara regn, slask och lera under mina resterande 3 dagars ledighet. Jag och prinsessorna fick gå själva på de flesta promenaderna :/

Det blev en massa filmtittande istället. Herrejösses vad min kropp inte pallar med att vara ledig.. Jag rör mig ju normalt ganska mycket på jobb, och när jag då istället sover för mycket eller sitter still för länge några dagar så protesterar min rygg högljutt! Usch och fy, och 80 år gammal känner man sig som... :S

På söndagen gick jag på bio med Linda och såg "New Moon". För 3:e gången... :S Ja jag vet, men hon ville ju se den och hade ingen att gå med, klart man ställer upp liksom! ;) Och ok då, jag erkänner att jag är en vad jag förstått kallas "twerd" (twilight-nörd). Men den är ju så fin så fin, en perfekt avslutning innan jag skulle tillbaks till jobb igen.

Har jobbat hela nyårshelgen också. Lite trist, but someone´s gotta do it. Och jag hade i alla fall trevliga arbetskamrater! Flickorna fortsatte dock att ha jullov hemma hos mamma och pappa en vecka till. Gjorde lite ont i mitt ensamma hjärta, men det kändes lite ego att dra med dem till jobb när de kunde ha det bra i Asmundtorp istället.

Jag och mina flickor under promenad på julafton

Sötaste Sot

Ida och Glittra busar i snön

Idis tigger lussekatter *älskar*

Glittra och Sot tindrar ikapp med granen

Förra året blev det ingen julmat för prinsessorna. Sot stod på utredning för foderallergi (för sådär 4:e gången...) och fick bara äta tråkig dietmat. Men i år så fick de vars en jultallrik som sig bör: köttbulle, prinskorv, liten bit skinka, en skiva leverkorv, och pyttelite potatissallad, gröt och rödkål.

Lite live-bilder, ha ha!

Julklappsöppnarproffset!

Glittra visar upp bästa klappen - julsköldis!

Sot har äääntligen hittat en klapp som går att äta!

Idis är måttligt road av sina nya julklappskompisar...

Ok jag kan väl leka litegrann med den där saken du viftar med då, men jag blir kvar här inne i min snoozze-koja!

Julmys

2009-12-23T15:30:00.008+01:00

Sådär, färdigjobbat och färdigpackat! Nu sticker jag och prinsessorna till Asmundtorp för FYRA dagars julmys :)

(Ja, jag ignorerar alla på Facebook som tvunget måste informera hela världen om att de är jullediga i sisådär 2-3 veckor... *hmf* Nåja, jag är mycket glad över att vara ledig fyra dar i sträck i alla fall, det ska bli härligt!)

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

till alla våra vänner!!

Linda, Glittra & Sot.

Staffan & Sara

2009-12-22T21:40:00.006+01:00

Tant Nilla har precis påtalat för mig att det inte heter koncert utan konsert. VA??! Det ser ju SKITFULT ut!! Helt mongo. Men dessvärre verkar det som om hon har rätt... (ja, hon la fram bevismaterial!) Hmm. Så vad gör man nu? Ska jag börja skriva konsert trots att det ser helt... helt svenskt ut?! I min värld har det ju alltid hetat koncert :S Mm, jag får väl göra det. Testa i alla fall. Jag är ju trots allt lite av en språkpolis själv. Eller ganska mycket faktiskt (död åt alla särskrivare!!) Ja, förutom då att jag fullkomligt bajsar i att man inte får skriva "dom". Jag är ledsen, men det gååår faktiskt inte att säga "dem" på skånska! Låter urlöjligt ju! Fel. Men jag ska göra ett försök med konsert, jag lovar. Känns det inte bra tänker jag dock byta tillbaka igen! ;)

Till saken nu då. Förrförra veckan var jag (och mamma och Ullis) på konsert med Staffan Hellstrand och Sara Löfgren på Ystad teater. Det var SÅ bra!! Lite märklig kombination, tänkte jag först, men egentligen inte alls. Både Staffan och Sara har egen stil, säregna röster, och skriver låtar på svenska med mycket bra texter. Solklart att en konsert med dom båda skulle bli kanon! :) Det var riktigt riktigt bra. De turades om att köra, men några låtar tog de ihop. Och de blandade egna låtar med andras, fina ballader och rock, hej vilt! I slutet av konserten var stämningen verkligen på topp på den vackra teatern, alla stod upp och klappade och sjöng med. Tänk så härligt man kan ha en fredagkväll :)

Jag förstår verkligen inte varför Staffan Hellstrand inte är mer känd än vad han är?? Jag menar, han har ju gjort hur många skivor och superduperbra låtar som helst! Men Ullis (som visserligen är något yngre än mig...) kände typ till "Lilla fågel blå" sen innan. Och så tror jag tyvärr det är för många andra också. "Lilla fågel blå" är en helt FANTASTISK låt såklart, men ändå. Så orättvist! Staffan gör egentligen ungefär samma sak som Lasse Winnerbäck, tycker att han också förtjänar en större publik...

Hmm, undrar varför jag tycker lite extra om denna skivan?! ;)

Har försökt hitta mina favoritlåtar på youtube, men inte heller där får Staffan mycket utrymme... Hittade bara några fåtal låtar, men eftersom alla är bra spelar det inte så stor roll ;) Håll till godo!

Detta är en favorit faktiskt. "Och så gick hon ner till kajen, där hon la sig, och vinkade till en båt, och till människor på kajen, så viskade hon förlåt, hon tog sin kappa av manchester, och gav den till en våg, som aldrig mera skulle frysa, sen gick hon därifrån..." Så fint, jag älskar verkligen sådana texter!

"Lilla fågel blå" också då! Handlar om Staffans psykiskt sjuka kompis, för den som inte vet.

Sara Löfgren är också helt makalös! Hon är så tuff och otroligt söt på samma gång :) Och hon kan göra allt från fina visor till kraftfulla rocklåtar, jag är djupt imponerad! Har önskat mig hennes senaste skiva "Där maskrosorna blomma" av tomten *hoppas hoppas*

Det här är min nya favorit. En fråga: Varför spelar inte fler munspel?? Det är ju helt GALET snyggt!

En gammal favorit sen flera år tillbaka då jag inte mådde så toppen. Detta var "min" låt då. Jag tycker att textraden "När ingen andas mot din hals, i hemlighet.." är så himla fin! Och jag kommer ihåg att jag blev skitledsen när jag insåg att ingen någonsin har andats mot min hals i hemlighet... :(

Sara var totalt överlägsen då hon var med i "Fame Factory"...

Lydnadstävling Höganäs 12/12 - skam den som ger sig!

2009-12-21T20:27:00.004+01:00

Japp, skam den som ger sig! Nu har min lilla svarta hund äntligen fått ett ännu lite längre namn :)

Låt mig presentera:

LP1 SVAGCH Quipus Jaloux Elinigvnedv Láasxum

Ok, vi får väl ta det från början. Bilen styrde kosan mot Höganäs den här gången. Det var inte samling förrän kl.12, men som vanligt var jag på plats i extremt god tid. Och vet ni, vädret var UNDERBART! Frukansvärt kallt i och för sig, men solen sken. Varesig regn, rusk, snö eller blåst i sikte, gött. Vad som var ännu göttigare var att jag vid lottningen upptäckte att vi skulle ha en kvinnlig domare! Ha, jag hade varit så säker och inställd på att det skulle vara en man att jag uppenbarligen inte ens läst pm:et ordentligt. Hon var dessutom ganska ung, och såg ut att vara en bra hundkännare. Det var hon också! :)

Nått som jag var lite mindre nöjd med var att jag lyckades dra startnummer 1... :S Aj aj, nu blev jag nervös igen! Fast sen i efterhand kändes det faktiskt ganska bra att ha det överstökat fort. Förutom att det var SKITLÄSKIGT att gå linförigheten utan att ha kunnat tjuvkika på någon innan! Det är nått som är lite fuskit med lydnaden, de senare ekipagen har faktiskt nytta av att ha sett hur tävlingsledaren tänker kommendera dem. Det är betydligt lättare att få till snygga svängar etc om man vet att "snart kommer han att säga åt mig att svänga vänster" än när man bara går som i "blindo". Jag kände att jag gick och koncentrerade mig lika mycket på vad tävlingsledaren skulle säga härnäst och på vilket som var höger och vänster, som jag gjorde på min hund :/

Platsliggning Betyg: 10

Fördelen med att ha startnummer 1 är i alla fall att man bara får en annan hund bredvid sig på platsliggningen :) Vår grupps platsliggning var minst sagt stökig. Direkt när vi gått ut och ställt oss reste sig två av hundarna och sprang över till sina ägare (bättre det än att de går runt och börjar störa eller mucka med de andra hundarna åtminstone). En tredje hund, en schäfer, satte sig upp och började vrålskälla mot sin ägare! "Wowowow, wowowow, wowowow.." (Ni vet sådär som man ser att polishundarna kan skälla på busarna!) Högt och konstant skällde han i säkert en minut, innan han till slut också sprang över till sin husse och blev tyst. Sot var sååååå söt! Hon låg och tittade helt fixerat på mig, men efter sådär 20 sekunder vred hon på huvudet åt schäferns håll med en blick som sa "Det var ju ett jävla liv", innan hon vred tillbaka huvudet och fortsatte titta på mig igen. Riktigt duktig tyckte jag att hon var :)

Tandvisning Betyg: 10

Den här domaren tog också tandvisningen direkt efter platsliggningen *glad* Jag bestämde mig för att försöka låta Sot fixa det själv den här gången också, och sa bara ett stöttande "Sitt kvar, sitt kvar.." Domaren var jättegullig och pratade med Sot när hon kom, satte sig ner på huk, kikade lite på tänderna och gosade med henne. "Du hade egentligen dubbelkomando, men ni får en 10:a ändå" sa hon. Tack tack! :)

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: vxl position, nosar, dk, sitter snett.

Hmm, jag var ju ganska nöjd med vår linförighet tills jag läste betyg och kommentarer... :S Shit alltså, vi suger verkligen på det här! Sot satte sig lite snett visserligen, men det var nog bästa hittills ändå tror jag (och mil bättre än på förra tävlingen!) "Växlar position" var det nog snarare jag än Sot som gjorde faktiskt *klantig* Jag började gå, och sen kom jag på att jag inte skulle gå så himla snabbt (som jag lätt gör på tävling) eftersom det blir svårt att svänga då. Jag saktade alltså farten lite. Men sen ville jag ju få Sot att trippa på sådär kvickt och alert, så jag ökade... För att sen komma på att det nog var dags att svänga snart igen... Ja som sagt, inte världens jämnaste tempo, och inte så lätt för Sot att hålla positionen. Dubbelkommando är jag inte medveten om att jag gav? Mer än att jag förstås viskade på henne lite när hon var påväg att börja nosa i marken... :S Jaja, 7 är bättre än 5 i alla fall!

Läggande Betyg: 9 Kommentar: dk i start

Vaddå för dubbelkommando? Hmm.

Inkallande Betyg: 9 Kommentar: hoppar på föraren

Well, it´s the way we do it!

Ställande Betyg: 9 Komentar: vxl position i fritt följ

Jag igen, förmodligen...

Apportering Betyg: 10

Wohoo, duktiga Skroten!

Hopp över hinder Betyg: 9 Kommentar: dåligt avslut.

Jaja, jag vet...

Helhetsintryck Betyg: 9

Jag lyckades se att jag fick en 9:a på ställandet, de övriga betygen hade jag ingen aning om när jag gick av planen. Lite småmissar var det ju, men jag tyckte ändå att det kändes ok. Och jag hoppades hoppades HOPPADES att det skulle räcka hela vägen den här gången... Jag gick iväg för att gå en promenix med flickorna, och då mötte jag en kvinna som sa "Det där gick ju bra!" Tack. Betydde det att jag hade fått bra poäng också? Vågade inte fråga, men kände mig lite positiv i alla fall. Efter promenixen gick jag tillbaka för att kika lite på mina medtävlande också. Då tyckte jag plötsligt att domaren var hemskt snål med poängen på flera stycken, så jag tappade modet litegrann och tänkte att vi fick nog inte tillräckligt med poäng den här gången heller då...

Det blev en låååååång och nervös väntan på prisutdelningen. Och kallt som satan var det också! Men men, den som väntar på nått gott :) Det visade sig att vi fått 177 poäng den här gången, och med det hamnade vi på en 4:e plats av 18 stycken! TJOHOOOOO!!! Fasiken vad kul, äntligen fick min älskade Sot sin titel. Den har hon förtjänat tycker jag, duktiga lilla hunden!

Ett tag kände jag mig så himla kass. Vi misslyckades ju flera gånger på raken, och jag började undra varför jag fått för mig att börja med lydnad överhuvudtaget..? Men nu med facit i hand är jag ganska stolt ändå. 6 tävlingar har resulterat i tre stycken 1:a pris och tre 2:a pris. Det är väl inte så illa pinkat av en agilityhund?! ;)

På vägen hem stannade vi i Helsingborg och mötte upp med Ullis och Stella för en långpromenad i Pålsjöskog. Det hann bli becksvart innan vi var klara, men det var mysigt ändå! Tack snälla Ullis för fikat :)

Ett LP1 var mitt mål inom lydnaden. Tyckte att det kunde vara lite kul med en lydnadstitel också, och tänkte att jag skulle vara nöjd och sluta efter det. Men... jag tror bannemig jag blivit lite sugen på att testa 2:an också nu! Får väl lattja lite med 2:ans moment i vinter och se vad det blir av det. Man vet aldrig ;)

Lydnadstävling Skurup 21/11 - helvetesjävlaskit!

2009-12-21T19:44:00.005+01:00

Jahapp, då var det väl dags med en liten lydnads-update då (nej, jag har aldrig påstått att jag är någon varken bra eller snabb bloggare..!) Jag och Sot var i alla fall iväg och tävlade i Skurup för några veckor sedan. Efter den misslyckade tävlingen i Lomma var jag lite tveksam till om jag skulle tävla nått mer överhuvudtaget, men samtidigt är jag visst nån slags tävlingsmänniska ändå... LP1:et var ju så nära nu, nån gång ska det väl gå!?

Veckorna innan tävlingen hade mina snälla arbetskollegor ställt upp och tränat tandvisning med Sot, och det hade faktiskt gått fantastiskt bra! Inte så att jag trodde att hon skulle klara det på tävling med nån helt okänd och klumpig människa, men hon behövde kanske inte tycka att det var fullt lika otäckt i alla fall. Nått som var värre var linförigheten... Efter att en kollega sett filmen från förra tävlingen gav hon mig lite tips på våra vändningar/halter som jag tacksamt tog emot. Dessvärre blev det mera stjälp än hjälp.. :S Plötsligt började jag nämligen tänka alldelles för mycket på vad jag gjorde, och allting blev pannkaka. På kuppen glömde jag bort hur det var jag hade gjort innan jag gjorde pannkaka av allt, och när det bara var några dagar kvar höll jag på att få panik. Det bara blev värre och värre ju mer jag tränade, GAH!! Men så till slut, precis dagen innan tävlingen, lyckades jag slappna av tillräckligt för att göra som jag brukar utan att konstla till det. Tyckte till och med att vi lyckades få till det ganska fint! :)

Jag var på plats i god tid och kände mig lite nervös men positiv. Lördagen den 21/11 var en alldelles strålande vacker dag, och bra väder gör mig alltid glad.

Platsliggning Betyg: 10

Det började med att en boxer gjorde utfall mot Sot när den gick förbi oss in på planen! Hmm. Sot fick ligga på kanten med bara en schnauzer på sin vänstra sida. En bit in i platsliggningen reste sig dock en annan schnauzer, som låg 2 hundar ifrån Sot. Domaren var snabb att bryta, men den hann springa fram och skrämma upp schnauzern bredvid Sot, som i sin tur sprang rätt på min lilla hund. Åh vad jag hatar platsliggningen! Vi fick lägga om (minus den första schnauzern). Schnauzern bredvid Sot reste sig emellertid igen, men lilla duktiga Sot-skrot låg kvar ändå :) Full pott, yay!

Tandvisning Betyg: 10

Domaren tog tandvisningen direkt efter platsliggningen, hurra! Jag hade tänkt sätta mig ner och hålla om Sot (bättre att nolla än att hon blir skrämd igen), men domaren verkade så himla snäll och hundkunnig att jag beslutade mig för att testa. Om hon blev rädd och backade undan skulle jag sätta mig ner direkt, och sen hade jag ju en stund på mig att peppa upp henne igen innan det var dags för de övriga momenten. Men Sot hon satt så fint så fint att jag blev alldelles stolt och rörd! Domaren var jättebra, satte sig på huk och klappade/gosade henne lite på kinderna och lyfte bara lite snabbt på ena läppen. Åh, jag var så glad att jag nästan svävade en bit ovan marken! Jag räknade snabbt ut att vi redan hade 16 poäng mer än förra gången efter dessa momenten. Det kändes bra :)

Linförighet Betyg: 5 Kommentar: snett sitt, skall, studsar.

Men säg den lycka som varar för evigt... Jag gick in på planen men ganska gott självförtroende. Med 16 poäng extra efter de 2 första momenten, hade vi liksom till och med råd att göra de andra momenten lite sämre än förra gången. Nu jäklar! Men som sagt, efter ca 5 sekunder rasade min värld... "Framåt marsch" Vi börjar gå fot. "Gör halt" Jag stannar, men min hund fullkomligt kastar sig fram i kopplets längd, slänger sig om och sätter sig med näsan mot mig. WHAT?!! Vad GÖR hon?? Ok att våra halter är kassa, men det här var ju ABSURT! Jag blev alldelles ställd, vad gör jag nu liksom? Jag beslutade mig för att säga till henne att komma och rätta in sig vid min sida (hon satt ju trots allt ivägen, precis där jag skulle fortsätta gå sen), men då börjar hon skälla och hoppar upp och biter mig i armen! "Dumma hund, dumma hund, skärp dig, schabbla inte bort det här nu, tusan också, knäppa hund" tänker jag medan jag går vidare. Nästa vändning + halt blev ungefär likadan, förutom att hon bara for ut åt sidan istället. Hopp och studs och skäll tillbaka i rätt position. My God! Såg ju ut som om vi aldrig gått fot i hela vårt liv... :S Resten av linförigheten och halterna gick ganska bra faktiskt, men jag kände ändå hur all energi gick ur mig. "Fan också, nu ryker vårt LP" tänkte jag.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: Något steg.

Jag tyckte att hon gjorde som hon brukar, men jag vet inte. Svårt att se själv.

Inkallande Betyg: 6,5 Kommentar: tempo in, hoppar mot föraren, snett avslut.

Hmm, inte många rätt här inte... :/

Ställande Betyg: 9 Kommentar: Snett avslut.

Kommer inte ihåg avslutet, kommer inte ihåg så mycket överhuvudtaget faktisk... Gick mest och tänkte "fan, fan, fan..."

Apportering Betyg: 9 Kommentar: Något tugg.

Tja, jag är nöjd.

Hopp över hinder Betyg: 8 Kommentar: Hoppar mot föraren.

Hmm, väldigt olika hur det bedömer det där med att hoppa mot benen. Inget jag försökt träna bort, så man får väl stå sitt kasst.

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Något okoncentrerad.

Efteråt var jag såklart besviken eftersom jag visste att vi missat vårt LP, igen! Men samtidigt var jag så HIMLA glad över Sots jättesnygga platsliggning och tandvisning att det inte gjorde någonting (ok solen hjälpte nog till litegrann, hade det regnad hade jag säkerligen blivit lite grinig...) Jag var supernöjd ändå, så fruktansvärt retligt bara att Sot skulle få fullkomligt spel i linförigheten när hon för en gångs skull fixade tandvisningen galant! *suck* På prisutdelningen när jag fick reda på att vi trots allt skrapat ihop 157,5 poäng kändes det ÄNNU retligare!! 2,5 poäng ifrån, skit också... Så NÄRA! :/

Jag vet att jag sagt "bara en gång till, går det inte så lägger vi av sen" ganska många gånger nu... Men efter den här tävlingen kändes det verkligen "attans!" Jag vet ju att vi kan så mycket bättre! Egentligen. 2,5 ynka poäng, om hon bara inte flippat så på linförigheten... Efter en tur inom Bulltofta på vägen hem (så att Glittra-fnittra också fick komma ut och rasta sig i det fina vädret), så anmälde jag oss snabbt till två tävlingar till. Kände mig dock sådär hoppfull. Jag menar, när får man en sån här chans igen?? Med en "bra" domare och 10.a på tandvisningen... Och platsliggningen... Och vad var oddsen för ännu en tävling med fint väder, i DECEMBER?? Nåja, bara att kämpa på om man vill komma nånstans!

Lars Winnerbäck, Baltiska hallen 20/11

2009-12-11T15:37:00.010+01:00

Två dagar efter Placebo-koncerten i Köpenhamn var det dags för Lasse Winnerbäck att spela i Baltiska Hallen här i Malmö. Äntligen!! Biljetterna hade varit bokade sen ett halvår, tillbaka så koncerten var definitivt efterlängtad. Extra kul var det eftersom jag lyckats locka med Jennie och även Pia som jag inte träffat på jäääättelänge (ja, mamma och systeryster var också med såklart!) Jag såg förståss till att vi var där i tid och hamnade i första raden :) Kan hända att vi kanske möjligtvis trängde oss liiiitegrann, men va f-n, i krig och kärlek... Koncerter ÄR som sagt bättre från nära håll!

Finaste Lasse gör mig aldrig besviken :) Det var verkligen underbart att få se och höra honom igen!

Lasse

Fast faktiskt tyckte jag bättre om koncerterna på Hultsfredsfestivalen i somras... Vet inte riktigt varför? Men jag gillade i alla fall inte alls ljussättningen på den här turnén. Jag hatar tex när de släcker ljuset så att det blir kolsvart emellan varenda låt! (De gjorde likadant när jag såg REM 2005 minns jag, och jag förstår verkligen inte vitsen. So what om man ser när de tex byter gitarrer, bläddrar i notpapper och dylikt?) Det blir liksom små mini-avbrott hela tiden, skittrist. Jag vill ju stanna kvar inne i min lilla lyckobubbla under hela koncerten! Äsch, det är kanske bara jag... Men sen tyckte jag att det var väldigt mörkt på scenen överlag också, med bara spotlight på Lasse som sjöng eller den som spelade nått solo etc. Jag vill ha mycket ljus! Jag vill kunna se och insupa ALLT, hela tiden. Alla musiker i bandet är så otroligt skickliga, tycker inte att de ska gömmas i dunklet. Fantastiska Johan glänste som vanligt, trots att nyligen haft svininfluensa! Stackars.. Jag älskar den nya skivan ("Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"), men en del av låtarna gjorde sig inte riktigt lika bra live.

Johan och Ola lirar

Underbara Anna

Oj, det låter visst som om jag bara klagar.. :S Det gör jag inte. Koncerten var skitbra, låtarna var skitbra, Lasse och bandet var skitbra, och vi var också skitbra! :) Jag vet att jag kanske tjatar om det, men det är verkligen bästa känslan någonsin när hela publiken sjunger med i varenda texrad! Det är KÄRLEK! Bäst var nog när Lasse var själv på scenen och vi sjöng "Hugger i sten" ihop :)

Här kommer 2 låtar till alla er som inte var där. Först "Söndag 13.3.99", så himla bra text tycker jag! Hörde honom göra den live för första gången på Hultsfredsfestivalen i somras, och är mycket glad över att han låtit den vara kvar i låtlistan. Den här gången var jag bara tvungen att föreviga :) Sen filmade jag även "Om du lämnade mig nu" till Jennie, eftersom det är hennes favvolåt. Vassego! Japp, den är sorgligt fin... "Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du, jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu..."

Fast mest rörande ögonblicket var definitivt Lasse lilla tal på slutet av koncerten. Han berättade att han läst en artikel i tidningen om tjuriga artister. "Jag var inte bara omnämnd, jag hade fått ett helt stycke..." *LOL* Han sa att han hoppades att ingen trodde att orsaken till att han inte ställer upp på intervjuer etc är att han är tjurig eller högfärdig, utan förklarade att det helt enkelt är för att han inte känner sig bekväm i sådana situationer. Sen berättade han en historia om hur han en gång på en julfest på dagis, (iklädd sin Kiss-tshirt "som jag tyckte på nått sätt representerade mitt tidiga utanförskap ganska bra"), hade vägrat dansa runt julgranen. Det hade resulterat i att han inte fått någon godispåse. Han avslutade med att säga att "Tja, nu är jag 34 år gammal och jag vet inte varför jag plötsligt skulle börja dansa runt granen nu? Och jag kan köpa mitt eget godis!" Han tackade så hemskt mycket för vårt trogna stöd, trots bristen på intervjuer och marknadsföring, och sa att han var hemskt tacksam för att han fick förmånen att uppträda och spela för oss. "Den här er till er" sa han, också körde de "Ett sällsynt exemplar". Vilket såklart råkar vara min absoluta favoritlåt från senaste skivan. Låten som fick mig att börja gråta första gången jag hörde den.

Åååh, jag ville bara krama honom... Lasse, du behöver inte dansa runt nån gran, jag älskar dig ändå!! Och du, sen när vi flyttar ihop så ska jag köpa godispåse till dig varje helg ;)

Ett av de få tillfällen då Lasse har "dansat runt granen". Hmm, uppenbart obekväm... Nästan lika blyg och socialt missanpassad som jag ju, ha ha!

Placebo istället för heroin

2009-12-07T18:27:00.009+01:00

Jag var på koncert med Placebo i Köpenhamn för ett par veckor sedan. WOW! Musik är mitt heroin, och jag är fortfarande hög som ett höghus ;) Det var verkligen såååååå bra!!

Eftersom ungefär 1 % av alla jag pratar med känner till detta band (hur är det möjligt att så många har missat detta superduperband??) börjar jag med en mini-presentation: Placebo är en trio från London och bestod från början av Brian Molko (sång, gitarr), Stefan Olsdal (bas, gitarr, keyboard) och Steve Hewitt (trummor). Numera har de dock en ny trummis vid namn Steve Forrest. De har gett ut totalt 6 fullängdsalbum, debutalbumet kom -96. De har sålt över 10 miljoner album (så ni borde känna till dem, skäms!) Jag har alltid haft svårt för att beskriva deras muikstil, men Brian lär själv ha kallat det "punk pop for postphoned suicides". Tja, det låter väl ganska rätt, LOL! De vann i alla fall ett MTV award härom veckan för "Best alternative". Vill ni veta mer är det bara att googla ;)

Brian

Jag och syrran tänkte passa på och ta en sväng på Ströget när vi ändå var i Köpenhamn, men det var sådär mysigt pga vädret... :/ Kunde ju inte shoppa så mycket heller eftersom vi inte ville släpa med en massa saker att hålla reda på under koncerten. Gick och åt i alla fall, och sen begav vi oss ut till KB-hallen. Susanne kom senare. Där var inte alls många som stod och köade när vi kom, hurra! Drygt 1,5 timmes köande (ynkligt, jämfört vad jag är van vid) gav oss plats i första raden *glad* Koncerter ÄR bättre från första parkett, det bara är så. När det äntligen började (efter att vi tvingats genomlida två ganska trista förband) blev vi ÄNNU gladare! Det visade sig nämligen att Brian hamnade precis framför oss, bästa platsen ever! :)

Jag vet knappt vart jag ska börja för att beskriva koncerten, för jag tyckte det var fantastisk! De körde jättemånga låtar från den senaste skivan "Battle for the sun", vilket jag var väldigt glad över eftersom det nog är min favorit (i alla fall på delad plats med "Without you I´m nothing" och "Black market music"). Jag gillar alla låtarna på den skivan jättemycket, och guess what, de var ÄNNU bättre live! Riktigt ösigt och coolt. De tog de flesta av mina andra favoritlåtar också, samt en nedskalad och långsammare version av "Because I want you too". Den har inte varit favorit tidigare, men den var riktigt riktigt bra faktiskt. Japp, det högg nog till lite i hjärtat till och med när jag verkligen lyssnade på texten...

"Fall into you, is all I seem to do, when I hit the bottle 'cause I'm afraid to be alone, tear us in two is all it seems to do, as the anger faints this house is no longer home, don't give up on the dream, don't give up on the one thing, and everything that's true, because I want you, too.."

Scenografin (kallar man det så?) var också skitsnygg, massa ljus, färger och videofilmer/bilder i bakgrunden. Inte för att jag tittade så mycket, jag tittade mest på Brian :) Jag ÄLSKAR honom! Ja, jag älskar verkligen ALLT med honom: utseendet (well, obviously), hans väldigt speciella röst, hur han rör sig, alla miner och uttryck han har för sig, och framförallt sättet han sjunger på, som om han verkligen menar varenda litet ord. Som om hans liv hängde på det. Jag kommer ihåg min andra Placebo-koncert, då han gjorde mig helt mållös under "My sweet prince" (han är bisexuell, by the way!) Jag hade aldrig gillat den låten särskilt mycket innan, tyckte att den var en smula seg och tråkig, men sättet han sjöng låten på berörde mig verkligen. Han uttalade varenda ord med sådan intensitet att det var helt omöjligt att inte lyssna!

Måste få säga att nya trummisen var GRYM!! Fy jäklar vad han spelade! :) Han spelade så han fick blåsor i händerna. Efter en låt en bit in i koncerten såg man att han hade riktigt jävla svinont, han grimaserade illa och viftade med handen i luften. Men men, han bara spottade i händerna (bokstavligt talat alltså!) och öste vidare, RESPEKT!

Här kommer två smakprov från koncerten! :) Först "Bright lights" som är den absolut mysigaste och finaste låten (börjar med en mjukis-låt för att försöka vinna över nya fans, he he, alla MÅSTE gilla den!), och sen "The never ending why" (sorry för skakig filmning, men det är inte lätt att stå still när alla runt omkring hoppar och klappar..) Ska försöka lägga upp lite fler låtar så småningom, om jag hinner och orkar.

En lite rolig grej är att första gången jag såg Placebo HATADE jag dem. Japp det är sant, jag tyckte bara att det var en massa skräniga gitarrer och önskade att de skulle sluta. Men, jag skyller på omständigheterna! Detta var nämligen -99, första gången Robbie Williams skulle spela på Roskildefestivalen. Det var alltså innan säkerhet och rutiner framför scenerna hade införst, och jag hade såklart stått och krampaktigt försvarat min plats längst fram sedan kl.7.30 på morgonen (Rob spelade kl.22...) Vilket innebar att när det var Placebos tur att spela hade jag redan tagit mig igenom koncerter med Hammerfall, Suede och Guano Apes... Don´t get me wrong, jag gillar faktiskt alla banden, men det var TUFFT! Jag skojar inte om jag säger att jag faktiskt fruktade för mitt liv.. :S Och när det blev Placebos tur tänkte jag bara "Nej, jag kan inte dö NU, inte INNAN jag sett Rob! Då har ju allt detta lidande varit förgäves. Det var så trångt att jag knappt kunde andas (kunde bara ta små korta andetag, det fanns helt enkelt inte plats för min bröstkorg att utvidga sig mer, så jag stod och försökte koncentrera mig på att hyperventilera för att få i mig tillräckligt med syre), och emellanåt när det pressade på från sidorna var jag livrädd att mina revben skulle gå av. (Vad skulle jag göra då liksom? Hur skulle jag ta mig därifrån?) Dagen efter hade jag stora blåmärken under brösten, där min bygel-BH hade pressats mot kravallstaketet (I never make that mistake again, koncert + bygel = dålig kombination!) Dessutom fick jag hela tiden crowdsurfande 90kilos-killar i huvudet, hade kunnat knäcka nacken på mig sååå lätt... En höll på att sparka ena örat av mig, fasiken vad det brände! Men men, jag överlevde hela Robbie-koncerten också, så det var klart värt det (knäppgök, jag vet!)

Nån vecka efteråt råkade jag se en musikvideo med Placebo och blev helt paff... Men va f-n, dom är ju BRA!! Köpte snabbt på mig lite plattor och sen var jag fast :) Gick på två koncerter till och de blev en helt annan upplevelse. Jag var LYRISK! :)

Detta var låten/videon som vann mitt hjärta:

En annan lite kul och Placebo-relaterad grej är att en kille försökte stöta på mig en gång genom att berätta att han och Stefan gått i samma klass på högstadiet (Stefan är svensk, om jag inte nämnde det). "Eh, jaha.. Känner du honom fortfarande?" Nej, det gjorde han inte. Vad är grejjen då liksom? När jag inte blev så imponerad som han önskat fortsatte han skryta med att han typ kände Victoria Silvstedt. What?? Det var ungefär då jag avslutade vår kontakt. När har jag nånsin sagt att jag är kändiskåt? Nej, nån som försöker locka mig med Victoria Silvstedt är nog ganska långt ifrån in typ av kille...

Stefan

Just nu göre sig dock ingen besvär tror jag, för jag är fortfarande kär i Brian... *hopplös* Fattar inte vad det är med mig, jag blir förälskad i ALLA som kan sjunga! Alla som kan beröra mig. Det är ganska störigt faktiskt, för det är liksom inte så realistiskt att gå och drömma om tex Brian... :S Men vad fasiken ska jag göra, det är ju så fruktansvärt sexigt med musiker!! Och det är jäkligt snyggt med tight svart väst över svart t-shirt också har jag kommit på :)

Åh, håll med om att han är en liten fining...

Brian

Jag har väntat flera år på att TV4 ska börja sända "Rockstjärna söker fru", LOL! ;)

Hög på musik igen :)

2009-12-02T22:49:00.005+01:00

Nyss hemkommen efter koncert med Anna Ternheim på Victoria-teatern. Det var "picknick-koncert" och jag var där med Linda, sååååå mysigt var det! :) Picknick-koncert är ett lite udda men väldigt bra fenomen tycker jag! Man sitter helt enkelt vid små cafébord, ganska tätt ihoprykta framför scenen, och äter medhavd picknick medan man lyssnar på underbar musik. Låter lite knäpp, jag vet, första gången jag var på Victoria hade vi inte heller någon aning. Vi tittade storögt på alla i kön in som stod med stora picknickkorgar i händerna, ha ha!

Fast idag var vi förberedda och hade lussefika med oss (lussekatter, hemmagjort mer eller mindre lyckat julgodis, glögg och julmust). Annas musik passade perfekt för detta, det var så fiiiint :) Hon var själv på scenen och varvade mellan att spela akustiskt gitarr och piano. Fast "Let it rain" (Leaving on a Mayday) gjorde hon helt acapella, det var riktigt imponerande! Otroligt starkt. Hon har en helt fantastisk röst, jag gillar den jättemycket, och hennes uttal eller sätt att sjunga som också är väldigt speciellt. Och såklart hennes texter! Jag är ju liksom lite svag för mörka sådana... :S

"My secret" är ju min absoluta favoritlåt (har förklarat varför tidigare i bloggen), och den var helt magisk! Fast den låt som ovillkorligen kom att beröra mig mest denna kväll var "No Subtle Men". Varför? Tja, kanske för att Anna introducerade den med "Detta är en låt till alla som ännu inte hittat rätt person att leva med... Och är jävligt stressade över det!" Jag räckte nästan upp handen. Japp, här är jag! :S

It's getting late I think my time is runnig out
No one special nothing lasting within sight
How should I stay calm when panic lies just ahead
Everone can see my youth hanging by a thread

No subtle men came to my town
No subtle man begging for my hand

I'm one of few who's left
when everyone has gone
the train is leaving and
it's too late to get on

So much for running when
noone stays to wait
for another broken promise
to slip my mind by mistake
who would take my word
on anything these days
I've failed soo many times
saying I'm gonna change

No subtle man came to my town
No subtle man

No life long friend lives in my town
No subtle man begging for my hand

Tack Linda för en trevlig kväll, kul att ses!

Hero Of War

2009-11-22T11:17:00.003+01:00

Jag vaknade till den här låten på klockradion imorse, och jag blev riktigt berörd... Lyssna, den är bra!

He said,
"Son, Have you seen the world?
Well, what would you say If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid"
I said, "That sounds pretty good"

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

He said,
"Son, have you seen the world"?
"Well what would you say, if I said that you could?"

Jag kände inte till gruppen Rise Against sen tidigare, men ska kolla upp dem lite närmre nu. Jättebra låt, verkligen.

BUSFRÖN

2009-11-21T20:24:00.004+01:00

Jag har egentligen massor att skriva om de senaste veckornas händelser, men jag pallar inte riktigt... Just nu vill jag bara tala om att jag har VÄRLDENS ROLIGASTE HUNDAR!! :)

Ha ha, jisses vad dom två små fröna kan få mig att skratta! Blev nyss överfallen då jag låg i sängen och försökte läsa, och vi tokbusade en lång stund. Prinsessorna var helt galna och jag bara gapskrattade så jag fick kramp i magen. UNDERBART!

Bild från dagens Bullstofta-promenad.

Sötaste i hela världen, eller finaste i hela världen??!

Hmm, svår fråga det där... ;)

Ett ord: HUMOR!!

2009-11-07T21:32:00.005+01:00

Var och såg Elin Sigvardsson igår kväll, såååååå bra hon är! Älskar verkligen musiken, och hon är cool och ödmjukt söt på samma gång :) Det var första gången jag var på Babel, kanonmysigt ställe ju! Hoppas att man får chans att gå på fler koncerter där.

Lite nannig i ögat när klockan ringde imorse minsann... Och efter drygt 10 timmars jobb kände jag mig som vanligt trött, sliten och ensam (eftersom hundarna som vanligt är bortlämnade på "kollo" hos mamma och pappa när jag jobbar helg). Bestämde mig för att hyra en film, men den började flimra som tusan efter ca 15 minuter... Och sen började bilden hoppa också... Och bli omvartannat ljus och sen mörk... Efter att ha genomlidit typ halva filmen på det här viset dog den helt! *GRRRR* Blir man arg eller blir man ARG??

Men men, jag är på gott humör igen nu :) Hittade nämligen DEN HÄR nyss:

FAN VAD JAG ÄLSKAR PERSONER SOM INTE TAR SIG SJÄLVA PÅ SÅ HIMLA STORT ALLVAR!!

Sjukt rolig alltså, jag bara sitter här och ler :) *deeply in löööve with Robbie Rabbit* Sötaste ever! Tätt följd av de sjungande salladshuvudena och grodorna, LOL!

Robbie is BACK!!

2009-11-03T18:27:00.005+01:00

6 days to go... I can hardly believe it! But it is true, it really is just 6 days left before I have the new Robbie Williams-album in my hand! :) So, I think I better start telling you a bit more about the lovely concert the other week, and also give you a few snippets of what to expect! :)

Well, I wasn´t really at the concert... It was Rob´s first concert in 3 years, and part of the BBC Electric proms in London. No way in hell I could get tickets for that... :/ But still, lucky me! The concert was broadcasted live in cinemas all over the world (Rob got his spot in the Guiness book of records because of that, for the largest live audience ever I think), so Robviously me, mum, and my sister went. I was getting really excited allready the night before the gig, and could feel little butterflies moving in and starting to dance polka in my stomach. Aaah, lovely feeling :)

Me and mum in our RW-shirts, happy before the concert :)

I felt just a tiny bit bitter sitting in the cinema, waiting for the show to start. I soooooo wanted to be there! But hey, it was better than nothing, and the cinemacrowd was quite a good one actually. The atmosphere was high, and we all clapped inbetween the songs, laughed at the jokes, sang (eh, rather screamed) the bits in "Come Undone" (well you know the ones) and so on. It was GREAT seeing Rob on stage again! I think it just hit me a few weeks ago how much I´ve really MISSEED him. You see I´ve kept myself busy listening to other bands and artists, going to different concerts... But there´s really just one Robbie Williams, absolutely NOTHING compares to him! Simple fact.

Rob did a mix of some old classics and some of the new songs. He looked a bit scared in the beginning, to tell you the truth, but pretty soon he was right back in buisness again :) The new album will be called "Reality killed the videostar" (very clever, if you ask me), so of course he had to do THIS song:

Oh how I wanted to be there in the crowd, dancing along like mad... I know I´ve said it before, Robbie Williams live is PURE JOY! :)

As if it wasn´t enough with all that energi, he was damn funny too! HILLARIOUS even!! As always, he told a lot of jokes and stories inbetween the songs (that´s almost the best bits about the live-shows, lol!) I don´t remember much now of course (senile..), except that he had me laughing all through Angels. Yes, ANGELS! My favourite bit of the show, the emotional part where everyone sings along, where my heart aches a little, my eyes all teary and everybody gets sad and happy all at once... Well not this time, cause I was laughing so hard I got trouble breathing! No matter how I tried, I just couldn´t stop. Long time since I had a real laughing-attack like that, it was lovely :) And just a little bit embarrassing... he he! :S Mum laughed almost as hard (we´ve always had the same sense of humour), but she could control herself after a few lines of Angels.

Are you ready for a good laugh?? HERE is the story:

Maybe you don´t find it funny at all, but I do! (Well I´ve actually seen Rob do that "buuu-ing at the VIP"-thing more than once before, and I can just imagine the embarrassment when he realised he´d been yelling at the poor people in wheelchairs... lol)

Serious Rob now. I tell you, his shows are always a real roller-coaster of emotions! If you look closely, you can see he actually gets tears in his eyes... *naw* I really liked THIS song, think it could become a favourite of mine:

"It´s just that I´ve been bleeding lately... internally.." LOVE it! If I remember correctly that´s the R.Williams/G.Chambers-song :) Yay, thumbs up for more of that!

OK, one more new song for you my friends. THIS one´s really growing on me, wasn´t too impressed by it there and then:

I liked what he said in the beginning, "I thought this was about Michael Jackson, but it´s actually about me again", ha ha! Listening to Rob´s lyrics are like reading his diary, they´re often extremly honest. And that´s what I like so much about him. I love songs that are really personal, rather than just made up stories or "I love you, I love you, I miss you, I love you.." kind of shit. I remember him saying in an interview (when asked if it wasn´t scary to be so open about himself) that "Well people don´t believe me anyway. I can write about anything, cause noone think it´s true". I believe him, but I´ve kind of "known" him a long time too. In this particular interview I think it was the song "Feel" they discussed. Those lyrics are really really dark, and it breaks my heart to know he´s actually felt that way...

He seems a lot happier now though, I believe the break was good for him. Maybe for me too... LOL! I´m officially still "Robsessed" (definately!), but maybe a little bit more grown up about it. Listen to this: I´m even HAPPY he´s got a gilrfriend now! :) Well I´ve actually wished for that for many years now (I want him to be happy, he so deserves it more than anyone, considering all those smiles he has put on other people´s faces over the years!), honest! It´s just that the jealousy doesn´t hurt as much anylonger. Ok, maybe just a little bit then... :S But I did like the song he´s written for her, and she seems nice. (It´s the girl from the "Bodies"-video, for those of you who don´t know).

Ok, what more... Yeah, he showed us his grey hair! :) "We´re getting old, aren´t we?" LOL! I thought that was sweet. Yepp, we ARE getting old. Getting old together :) Sorry, I couldn´t help but getting soft in my knees and a bit nostalgic over that... Cause it really feels that way. When Rob first came into my life he was 19, I was 15. Now we´re 35 and 31. Looong time, and many many "ups and downs" along the way... (you wouldn´t believe!) We´ve been trough a lot together. Yeah yeah, I can see some of you shaking your heads right now, but I don´t care! Rob has been a great part of my life, and I´m happy about it. He´s given me soooo many laughs and memories (many more than a little crazy!) that I will remember for the rest of my life.

Anyway, I´m really really looking forward to monday! I wasn´t exactly blown away by the new songs the first time I heard them at the concert (or well, I guess I maybe was by "Blasphemy", really liked the lyrics...), but they sound very promising (not much of the "Rudebox"-thing going on, thank God!) Can hardly wait until I have the album and can sit undisturbed all by myself at home, listening to the songs (volume high, of course!), reading all the lyrics... Exciting! :)

(Sorry about the english, but I want my fellow Robbie Williams-fans outside of Sweden to be able to read it as well..)

En dödsrolig kväll om sorg och saknad

2009-10-31T22:04:00.005+01:00

Så hette föreställningen som jag, Ullis, Hedda + vänner var på igår (så tråkigt att du inte kunde följa med Eva... nästa gång!) Tänkvärt, vackert, sorgligt och FRUKTANSVÄRT KUL! Vad kan man säga, Emil Jensen är fantastisk!! Och väldigt gullig :) När det var slut sa han att man kunde köpa skivor utanför, men att man såklart inte behövde. Det gick lika bra att bara komma fram för att prata lite, eller för att få en kram. "För kramar kan man än så länge inte ladda ner" *Naw*

Idag är det Alla helgons dag, och jag saknar min mormor :( Min fantastiska, roliga, tokiga, och väldigt speciella mormor som gick bort alldelles för tidigt...

Finns mycket att skriva om henne, jag har miljoner minnen... Men just nu saknar jag de små sakerna. Breven hon skickade, med små hälsningar och tidningsutklipp med saker hon trodde man skulle gilla. Eller hennes små sms, ibland skrivna på engelska, bara för att det var kul! :) Och mormor är den enda som någonsin skickat "Alla hjärtans dag"-kort till mig... Ja hon älskade mig, verkligen, och jag saknar det. Önskar så att jag tagit mig tid att hälsa på oftare än vad jag gjorde. Finns så himla mycket jag skulle vilja säga, berätta och visa henne... nu när det är för sent...

Var rädda om dem ni älskar, och ge dem en extra kram! Man vet aldrig vilken som blir den sista.

Det får ju bli en liten låt idag med. En med Robbie Williams, eftersom min mormor hade god smak och också gillade honom :) Japp, hon var med på koncert en gång till och med. Detta är en otroligt fin låt, men här i en helt hysteriskt kul live-version. Den får mig alltid på gott humör, och jag vet att mormor också hade skrattat :)

Regnponchos borde FÖRBJUDAS!!

2009-10-27T18:50:00.009+01:00

Sot, lydnadsklass 1, Lomma BK 25/10:

Platsliggningen:

Nej, det gick ju inte så värst bra på den här tävlingen heller... :( 150,5 poäng.

Till att börja med så regnade det nästan hela tiden :/ Inget som störde mig jättemycket egentligen eftersom ingen av mina hundar bryr sig om regn, men man blev ju blöt och frusen. Tävlingen tog dessutom en evinnerlig tid! Började klockan 9, och jag körde därifrån 14.45 (lägg därtill att jag såklart var på plats 45 min innan tävlingen började, så har du 6,5 kalla timmar till ingen nytta...) Vår domare tog en skitlång paus efter hälften av hundarna, och jag tror att vi väntade över en timme på prisutdelningen.

På tal om domaren ja... Hon hade knallrosa färg i håret, det säger väl allt?! Hmm, jag som varit så glad över att få en kvinnlig domre ångrade mig snabbt. Hon var nämligen iförd glasögon, keps och en stor fladdrig REGNPONCHO! Vad är det för fel på vanliga regnkläder, jag bara undrar?? Det kändes ju inte alls bra inför tandvisningen, och eftersom jag drog startnummer 17 av 18 så hade jag lång tid på mig att bli nervös också. Efter lottningen frågade domaren ifall det var nån som hade några frågor, och jag är så himla ARG på mig själv. Jag hade nämligen tänkt redan innan att jag skulle fråga om man fick lov att ta tandvisningen sist (eftersom Sot hatar den och blir väldigt låg när hon måste köra resten av programmet direkt efter), men jag vågade inte... Tyckte att det var skämmigt när det var så mycket folk, plus att jag ju inte känner till alla lydnadsregler. Man kanske inte alls får lov att göra så, och jag ville inte göra bort mig och bli dömd som dum i huvudet redan innan vi startat. Fast jag var ändå så besviken på mig själv för att jag inte frågade... Fan också, jag hade ju chansen!

Platsliggning Betyg: 8 Kommentar: Ändrar ställning vid ligg

Fick ju inte direkt några jättebra vibbar när jag insåg att Sot skulle få ligga mellan två softys, varav matten till den till höger om oss hela tiden rabblade åt hunden att "Nu får du visa att du kan det här, nu måste du ligga kvar, visa att du kan, visa att du kan, måste ligga..." Kändes ju inte direkt stabilt :S Sot la sig ner snabbt och snyggt, bara fällde undan frambenen som vanligt. Men sen satte hon sig tyvärr plötsligt upp innan vi hunnit gå ut (vet inte varför?), men hon la sig snabbt igen när jag sa till henne. Ägaren till softyn till vänster om oss hade fasliga problem att få den att överhuvudtaget lägga sig ner *suck* Hon stod kvar och tjatade och tjatade, och till slut provade hon att trycka ner den. När vi andra gått ut och vänt upp hade hon fortfarande inte fått hunden att lägga sig ner... Tror vi stod där i alla fall en halv minut innan hon också fick sin hund att ligga. Den reste sig emellertid igen så fort hon gått ifrån den. "Låt den inte gå fram till Sot, låt den inte gå fram till Sot..." var det enda jag stod och tänkte under hela platsliggningen medan hjärtat bultade. Som tur är hade den hittat en väldigt intressant fläck som det stod och nosade på hela tiden, och duktiga Sot låg kvar! :) Jag tyckte det var liiite taskigt med 2 poängs avdrag för att hon satte sig upp, i mina ögon hade ju det egentliga momentet inte ens börjat. Fast hon ska ju inte resa sig, det bara är så...

Tandvisning Betyg: 0 Kommentar: Osäker, backar

Jag hade bestämt på förhand att jag skulle sätta mig ner och hålla om Sot direkt från början, för att hon inte skulle hinna få chansen att bli rädd och börja försöka fly undan. Skit samma om vi nollar momentet, det spelar ingen roll, det viktigaste var att Sot inte skulle bli mer skrämd av det. Jag hade dock sett att domaren ville börja tandvisningen med att ta i hand, så till en början tänkte jag att jag kunde stå upp tills vi klarat av den biten. Sot backade emellertid direkt när kvinnan i den stora ponchon började gå emot oss, så jag satte mig då ner för att stötta henne. Men då stannar domaren framför oss med typ armarna i kors och bara tittar ner på mig och Sot. "Ja hon har blivit skrämd på tidigare tandvisningar, så jag tänker sitta ner hos henne" sa jag. "Det får du inte" svarar domaren. "Jag vet, men jag vill göra det ändå så att hon inte blir rädd". "Nej" säger domaren och skakar på huvudet. "Om det inte går så bryter vi då" sa hon. Jävla kärring, tänkte jag och kände hur det brände i ögonen. Men jag ställde mig upp och vi tog i hand. Sen gick hon fram till Sot och böjde sig osmidigt ner mot henne, varpå Sot naturligtvis reste sig. Som jag visste att hon skulle göra, och jag klandrar henne inte. Jag sträckte ner en hand och höll henne bakom nacken, och domaren kunde då lyfta på läppen och kolla hennes tänder. Men hon nöjde sig såklart inte med det (jag hade sett hur hon öppnade gapet med båda händerna på en del av hundarna som var innan oss!) Sot försökte visa sig snäll genom att vifta lite på svansen, men när kärringen fortsatte gå på tryckte Sot sig mot mina ben och DÅ först bröt hon! "Det är bättre för hennes skull om vi bryter nu" sa hon. Duh!! Hon HADE ju liksom redan blivit rädd, hur förbannat jäkla hundokunniga får domare vara egentligen?? Vi fick nolla på momentet. Fine. Men om hon nu ändå tänkt nolla oss för att Sot ställde sig upp eller för att jag höll i henne, var hon då tvungen att fortsätta trakassera min hund?! Då kunde hon ju brutit direkt när jag sträckte ner handen. Ååh, jag var så arg! Ännu argare blev jag när hon sen lite spydigt sa till mig att "Så åker ni hem och tränar på det här sen". TACK, tror hon att det blir lättare nu när Sot blivit rädd ännu en gång?? Som min vän Camilla uttryckte det, det är ju mina poäng det gäller, man kan då tycka att jag själv borde kunna få bestämma hur jag vill ha det...

Linförighet Betyg: 7 Kommentar: Snett s, pos

Jag försökte peppa igång Sot lite snabbt igen innan nästa moment genom att låta henne snurra lite (vilket hon tycker är kul). Tyvärr vågade jag inte peppa alltför mycket, eftersom det är svårt att göra med en sheltie utan att den börjar skälla... :S Det märktes att Sot fortfarande var klart påverkad och låg under linförigheten. Hon var okoncentrerad och krockade nästan med mitt ben ett par gånger. Hon gick längre ifrån mig än vad hon brukar, och kändes "lång" och hamnade alldelles för långt fram. Hon tittade också ut mot nån hund som skällde utanför banan nån gång. Normalt sett trippar hon på mer käckt och upprest, och hon brukar ha ögonkontakt med mig precis hela tiden (vårt enda problem är egentligen de sneda halterna). Jag hade provat att gå fot med henne på parkeringen på morgonen då där var stökigt med mycket folk, hundar och bilar, och det var inga problem alls. Hon hade full fokus på mig trots att vi gick riktigt nära de andra, så det var helt klart tandvisningen som gjort henne osäker så att hon inte riktigt vågade släppa omgivningen. Helt kasst var det väl inte (förutom sista helt-om-halt..), men ändå så himla mycket sämre än vad hon kan. Trist.

Läggande Betyg: 9 Kommentar: post

Hmm, jag tyckte att hon gjorde det bra! Kanske nån millisekund sent, men hon la sig liksom inte långsamt. Hon kastade sig ner som vanligt. Ja ja.

Inkallande Betyg: 7 Kommentar: Skall

Sot skällde en gång när jag började gå ifrån henne. Sen sprang hon betydligt långsammare än vad hon gör på träning (hon är alltid långsammare på tävling, hmm.. Nu fick hon springa med domare och tävlingsledare på vars en sida om henne, kan ha blivit osäker pga det kanske), och stoppade farten mot mina ben som vanligt också. Men det enda domaren gett som kommentar är "skall". Tycker att det är jäkligt snålt att dra av 3 poäng (i praktiken 9 poäng!) för ett enda skall...

Ställande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut

Yay, bästa betyget vi fått på ställandet! Jag förstår dock inte riktigt kommentaren "avslut"? Ok att jag visst råkade ställa mig lite lång ifrån så att det blev en liten lucka mellan oss, men Sot gjorde ju inget fel? Hon stod blixtstilla hela tiden och satte sig sen när jag sa till henne.

Apportering Betyg: 9 Kommentar: dk

"Du vill ha den lilla apporten va?" frågade tävlingsledaren. Nja, jag ville ju gärna ha en mellanstor (fick ju en liten sist och då tuggade Sot, pga att vi bara tränat med mellanstor och stor apport tror jag), men jag hade tydligen att välja på den lilla eller en jättemegabamsestor. Hmf, fick bli den lilla. Som synes av kommentaren tog hon inte apporten alls förrän jag sagt till henne 2 gånger. Kanske tränat (och belönat) lite för mycket på att inte dutta på apporten innan jag säger ifrån, hmm. Men hon tuggade inte i alla fall! Hon höll den så fint så fint, satt som en liten staty :) Bra betyg med tanke på dubbelkommandot, jag trodde att vi skulle få jättekasst.

Hopp över hinder Betyg: 7 Kommentar: Avslut, skall

Nu glömde hon plötsligt bort det där lilla momentet "sitt" igen! Fattar inte varför. Ok att vi inte gör så när vi hoppar hinder på agilityn, men hon gör ju rätt på träningen. Ja, också hoppade hon ju mot mina ben och skällde också... :S Att hon skäller måste också vara nån slags osäkerhetsgrej tror jag, det gör hon aldrig när vi tränar (faktiskt, trots att hon är en "skäll-tie"). Då är hon så koncentrerad på vad hon ska göra att ögonen nästan går i kors, ha ha!

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: Trevligt ekipage, osäker

När vi gått av planen busade jag med Sot, lät henne kampa och slita i kopplet en stund, och sen gick vi iväg och åt köttbullar. Ungefär då kom tårarna... Pinsamt! Hoppas att inte så många såg, för det såg förstås ut som om jag var en dålig förlorare och började gråta för att det gått kasst. Men det var absolut inte därför, jag var bara så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag svikit Sot. För att jag hade låtit henne gå igenom något som hon tycker är så obehagligt en gång till. Det kanske inte ser så hemskt illa ut, och Sot överlever såklart det, men det kändes inte bra. Jag ska liksom föreställa Sots trygga flockledare, också hjälper jag henne inte när hon vänder sig till mig, tvärtom! Vad gör det med vår relation liksom? Usch.. Det passar inte alls ihop med hur jag tränar hund heller. Ända sedan hon var valp har jag bara tränat med positiv förstärkning, jag har aldrig tvingat henne till något, eller lärt henne något genom bestraffning eller korrigering. Helt enkelt för att jag gillar det positiva sättet att träna bättre. Jag vill att min hund ska lyda och göra rätt för att den vill det och för att den har något att vinna på det (en glad matte, och kanske lek eller godis), inte för att den är rädd att bli bestraffad (eller att matte blir arg) om den inte gör det.

Jag måste verkligen fundera rejält på om jag ska tävla lydnad något mer. Jag vill ju gärna, men inte till vilket pris som helst. Min plan var ju att ta ett LP1 nu i höst, för att kunna pyssla lite med tvåans moment under den mörka tråkiga vintern. Det kan jag ju göra ändå förstås, men jag är rädd att jag är lite för mycket tävlingsmänniska för att orka lägga massa tid och energi på att traggla lydnadsmoment om jag sen inte får testa oss genom att tävla... :S Jag kan ju göra som Ullis föreslog också, och skita i LP1:et och börja träna och sen tävla i 2:an istället (där man slipper tandvisningen!) Fast jag vill ju att Sot ska få sin merit också... Det är inte alls säkert att vi lyckas ta något LP2 (jag är ju inte sååå intresserad av lydnad egentligen), och har vi väl börjat i 2:an är det ju kört med LP1 också.

I söndags kväll kändes det definitivt som om jag ska strunta i allt vad lydnadstävlingar heter. Jag tränade lite trix med flickorna inomhus på kvällen. Vi tänade på att de skulle göra samma saker båda två samtidigt (snurra åt höger, snurra åt vänster, backa, skaka på huvudet, lägga huvudet i golvet, kasta sig i vars en biabädd...), och de var så toksöta och roliga när de gjorde det att jag blev alldelles varm i hjärtat :) Och då började jag plötsligt gråta IGEN... Vet inte om jag av nån anledning är överkänslig just nu eller vad??

Nej nu ska jag sluta älta, det hände ju faktiskt något ROOOOOLIGT också! Våra kompisar Ullis och Stella lyckades skramla ihop hela 185 poäng, och därmed fick ett 1:a pris och en 2:a placering i klassen totalt! *WOHOOO* Jag blev så himla himla glad för deras skull :)

Sötaste Stella

Konsten att döda en trasselsudd

2009-10-24T20:22:00.015+02:00

Jag och prinsessorna hade lite sovmorgon idag, och sen tog vi en tur till Lomma. Jag och Sot ska ju tävla lydnad där imorgon... :S Jag hade aldrig varit på Lomma BK tidigare och vägbeskrivningen var ganska kass, så därför ville jag åka dit bara för att kolla vägen. Jag är ju nämligen inte världens skickligaste på att hitta, och eftersom jag dessutom lider av en "måste-komma-i-tid-noja" kunde jag se mig själv köra hemifrån kl.5 på morgonen imorgon, bara för säkerhets skull liksom...

Tja, vägbeskrivningen stämde ju sådär... Visst, jag läste den kanske sådär också, men den innehöll faktiskt fel! Eller åtminstone utgick den ifrån att man skulle fatta vissa saker av sig själv. Det gjorde inte jag, utan irrade runt och hamnade på en liten omväg på sisådär 20 minuter. Tur att jag testkörde dagen innan!

Nåja, vi fick ju i alla fall tjuvtränat lite på tävlingsplatsens planer! :) Det var ju bra, förutom att det envisades med att småregna precis hela tiden... Sot var superduktig, förutom att hon sätter sig snett som sjutton i linförigheten :/ Jag tyckte att vi lyckats få till snygga positioner senaste veckorna... tills jag kom på att vi kanske skulle träna med koppel också! (Tränar alltid utan koppel, har inte riktigt förstått vitsen med linförigheten?) Hmm, plötsligt började lilla skrotet sväva ut som tusan med bakdelen. Förklaring, någon? Jag vet inte varför. Men men, resten var super. Ja, i mina snälla ögon i alla fall ;)

Fast jag är ändå nervös inför imorgon. Vi har nämligen för det mesta tränat ensamma, helt utan störning. (Är dessvärre inte sådär modig som Emelie, som glatt och utan att skämmas tränar mitt på Värnhemstorget eller utanför ICA..!) Är rädd att hon blir störd och tappar fokus pga domare, tävlingsledare och folket runtomkring, hon har ju tyvärr blivit så himla knepig när det gäller folk.

Glittra fick såklart också vara med och träna lite. Hon är inte lika rolig att träna lydnad med (har inte alls samma fart och intensitet som Sot, och hon kan helt plötsligt tröttna och få för sig att sväva iväg på en egen liten turné), men eftersom hon inte alls kan tänka sig att frivilligt hoppa över ett träningspass så får man ju köra en sväng med henne också. För det mesta brukar jag köra lite bara för sakens skull och strunta i hur det ser ut, men idag upptäckte jag att hon faktiskt börjar bli riktigt duktig! :) Läggandet under gång var helt ok, även om hon visserligen inte slänger sig ner pladask som Sot gör. Hon var faktiskt jätteduktig när jag tränade lydnad med henne som ung (innan hon hade åldern inne för agility), förutom att hon skällde konstant! Skällandet gjorde att jag la ner lydnaden helt. Det kvittar liksom om hon gör alla momenten perfekt, skäller hon sig igenom en tävling kommer hon ändå att få tre miljoner poäng i avdrag :/ Glittra är en sån hund som skäller utan att riktigt verka vara medveten om att hon gör det. Hon skäller ofta och mycket, men sällan på något speciellt. Jag tror det är ungefär som när vi ler, det är något vi bara gör. Något vi inte kan låta bli när vi är glada. Glittra skäller alltid när hon är glad: när jag eller någon hon känner kommer hem, när hon springer fort på stranden, när hon leker med bollen, när hon busar med Sot, när hon springer agility, när vi tränar trix... Men nu har vi tränat på att hon ska vara tyst under fotgåendet med hjälp av klicker, och faktiskt så går det framåt! Och med framåt menar jag att hon ibland kan gå i alla fall flera meter utan att skälla... hehe! Fast trots att hon är tyst går hon och "glappar" med munnen, ibland bara "darrar" hon lite med underkäken. Hon bara måste liksom :) Ni skulle se henne, hon är så söööt!! Vi får se, kanske att vi får försöka satsa lite på lydnad ändå sen när hon pensioneras från agilityn. Man måste ju ha nått att pyssla med!

Efter en timmes träning ungefär körde vi ner och gick en runda på Lomma strand också. Det var härligt! Ja, härligt förutom att jag redan var dyngsur och jättekall om fötterna då... :S Prinsessorna hittade en trasselsudd (ett tilltrasslat gammalt rep) som de med gemensamma krafter dödade. De kände lite på vattnet, och sprang rundor i sanden. Sen tröttnade de lite på sin matte också, som tvunget skulle ha dem till att stå stilla för fotografering... ;)

No words needed...

2009-10-21T18:35:00.003+02:00

OK, ni fattar ju att jag inte kommer kunna låta bli att skriva mer om koncerten igår kväll ändå... Men det får bli en annan dag! Är skittrött och har massor att göra nu. Tjingeling!

Elin Sigvardsson 6/11, vem hänger med??

2009-10-17T19:02:00.010+02:00

På bra humör idag! Dels är jag fortfarande hög och lyckorusig efter gårdagens fantastiska föreställning (och pratstund) med Johan Boding, dels är jag proppmätt efter att ha ätit middag OCH fikat på stan med Linda och Anna :) Ja, man måste ju få vardagslyxa sig lite för att överleva denna fruktansvärda årstiden... Fast idag har det varit rätt ok i och för sig, hann med en långrunda med hundarna i Saxtorpsskogen i förmiddags - härligt! Har precis varit en kortare runda här hemma vid havet också, och vi lyckades få lite sol på oss till och med. Tills det började regna... Fast det gjorde inget, för vi fick se en jättefin regnbåge istället!

Hmm, jag känner inte igen mig själv riktigt måste jag säga... nästan äckligt positiv!? Det måste vara Johans förtjänst, he he! ;) Man blir glad av honom helt enkelt. Så otroligt begåvad, och dessutom den finaste, trevligaste och mysigaste jag vet! Check him out:

Johan Boding "A night at the opera"
http://www.youtube.com/watch?v=RtdDUBIVemA

Finaste :)

Nu ska jag tillbringa resten av kvällen i soffan, klappandes på mina söta hundar :) Såååå skönt att ha dem tillbaks här hemma igen!! Men först den egentliga anledningen till att jag började skriva det här inlägget: Är det nån som känner för att följa med och lyssna på Elin Sigvardsson på Babel här i Malmö den 6/11?? Hon är också fantastisk tycker jag! Jag tänkte gå i alla fall, hade varit trevligt med sällskap. Ni kan lyssna på några av mina favoritlåtar nedan ifall ni inte känner till henne redan.

"When it comes to you"

http://www.youtube.com/watch?v=M4QNChRcgcc&feature=related

"Papercup words"

http://www.youtube.com/watch?v=PIOf7o5NyWc&feature=related

"Song for Anna"

http://www.youtube.com/watch?v=ZFQaI48b2O0

"Where to start"

http://www.youtube.com/watch?v=rDv-tj5PFUc

"A person called she"

http://www.youtube.com/watch?v=pXG-7IQVc54

"Yellow me"

http://www.youtube.com/watch?v=PSJbywjxpLQ&feature=related

"Love" (feat. Lars Eriksson)

http://www.youtube.com/watch?v=LnawhnS55Dc&feature=related

Man ska inte tro att man är nått..! (Lydnadstävling Tollarp 30/8)

2009-10-15T22:02:00.006+02:00

Ok, eftersom jag skrutit med agilitychampionat osv så är det väl dags att krypa till korset och berätta om vår ganska misslyckade lydnadstävling i somras också då... Har liksom hoppat över det... Hmm, man kan väl säga att vi kom ner på jorden igen i alla fall. Det är liksom så himla lätt att få för sig att man är lydnadsproffs bara för att man råkar vinna 2 tävlingar! ;)

Tja, jag hade ju lite otur med att typ ALLA sommarens lydnadstävlingar krockade med antingen agilitytävlingar eller mina jobbhelger.. *suck* Men observera "typ". Det fanns EN tävling som jag och Sot faktiskt kunde åka på, fast den glömde jag såklart att anmäla till... *suck igen* Nåväl, jag mejlade arrangören och frågade om jag fick efteranmäla oss. Forget it! Men jag fick stå som reserv om jag ville? Ok då.

Jag tänkte uppgivet att det nog inte är så många som hoppar av en lydnadstävling, och om de gör det så är det nog väldigt få som ringer och meddelar detta innan. Men man får skylla sig själv när man inte håller koll på saker och ting. Jag kopplade bort den där tävlingen från min hjärna... tills långt senare då de ringde på torsdagskvällen innan och frågade om jag ville vara med! "Eh.. ja det vill jag!" Liiiite tveksamt var svaret, jag hade ju liksom redan hunnit tacka ja till en kräftskiveinbjudan kvällen innan... Men äsch, det skulle nog gå. "Ängelholm... Tollarp... Hmm, man kan säkert ta nån genväg" Nej, jag har aldrig skrutit om mina geografikunskaper! :S

Kräftskivan var superdupermysig i alla fall (mitt ute i skogen hos Linda, intill en sjö), och vi kom inte i säng alltför jättesent heller. Fast det blev väl bara sisådär 4 timmars sömn innan det var dags att stiga upp... Men jag var faktiskt inte så dödligt trött trots allt när jag begav mig av, så vårt kassa resultat berodde inte på det...

Tävlingen var alltså i Tollarp 30/8. Vi hade ju tävlat där en gång tidigare i sommar, men mycket lyckat resultat dessutom. Yeah, good vibes! :) Det visade sig dock snabbt att vår domare var en två meter lång, kraftig, gammal och nära likstel man... Isch, bad vibes! :S

Platsliggande Betyg: 9 Kommentar: Lyfte något

Efter bara ca en halv minut reste sig hunden bredvid Sot, en pilsk jävla Koiker! Han gick direkt fram till min lilla prinsessa och försökte sätta på henne *GRR* Sot var verkligen jätteduktig och låg kvar en lång stund medan han svansade runt och försökte pussa på henne. Inte förrän han klev upp och trampade henne på ryggen tog hon ett skutt framåt. Hon skuttade fram ca 2 meter, och där satte hon sig ner och tittade olyckligt på mig. Åh, jag var så ARG!!! Matten gjorde ingenting för att försöka få hundjäveln att lägga sig igen, och domaren bröt inte förrän den stampade på Sot. Jag vet i och för sig inte hur reglerna är runt det här, men jag tyckte så synd om Sot. Får nästan tårar i ögonen när jag tänker på att hon faktiskt kämpade på och låg kvar så länge trots att hon tyckte att det var jätteobehagligt. Sot gillar inte att ha andra hundar så tight inpå sig, framförallt inte sådana hon inte känner (inte ens Sot och Glittra ligger kloss intill varandra särskilt ofta).

Jag kokade av ilska eftersom jag inte trodde att jag och Sot skulle få vara med längre, men vi fick faktiskt lägga om (tack!) Tyvärr så satte sig Sot upp och kliade 4-5 rejäla krafs i nacken :/ Så fort hon var klar och fick ögonkontakt med mig la hon sig emellertid ner igen. Absolut inget jag klandrar henne för, kliar det så kliar det. Jag har själv försökt att låta bli att klia när det kliar på mig, det går inte! Och med Sots allergi förlåter jag henne. Det var ju inte så att hon kliade litegrann för att hon var uttråkad, utan man såg att det verkligen kliade rejält. Jag hoppades att vi kunde få något poäng i alla fall, och blev ganska chockad när vi fick 9!! Himla snällt. För snällt egentligen tycker jag, men det var ju bara att tacka och ta emot! :)

Tandvisning Betyg: 5 Kommentar: Ovillig

Ok, vår stora fasa! Hatmomentet. Jag hade bestämt mig för att aldrig någonsin mer låta någon jaga runt min vettskrämda hund, så jag satte mig ner och höll i henne direkt. Domaren sa åt mig att jag inte fick göra så, men jag sa att jag struntade i poängavdrag. Sot försökte ta sig därifrån (domaren var som sagt smidig som ett kylskåp, böjde sig rakt över henne utan att böja på knäna det minsta), men jag höll fast henne så domaren fick tittat. Efteråt försökte han nog vara snäll och klappade henne en bra stund på huvudet. Suck, kan han inte läsa hundar överhuvudtaget?? Låt henne vara för bövelen, hon tyckte INTE att det var det minsta mysigt! Betyget är inte så mycket att säga om, jag tycker inte att hon ska ha bättre.

Linförighet Betyg 6,5 Kommentar: Nosar, strul i halter, hoppar, skäller

Linförighet är ju inte vår starka sida normalt sett heller, men detta var en mardröm! Det började med att jag råkade hålla kopplet för lågt så att Sot fick in det under ena frambenet. Klantmatte! Sen raderades tydligen det väldigt svåra momentet "sitt" plötsligt ur Sots hjärna, jag var tvungen att påminna henne i två halter. En av gångerna började hon dessutom klättra på mig... För att bättra på både momentet och skammen ytterligare slängde hon istället in lite skyddsuppvisning under "språng" då hon helt enkelt skällde och hoppade upp och bet mig i armen... Maj Gadd, ta mig härifrååån! Men hon följde mig ganska fint i alla fall, och sista "helt om halt" var klockren. Man får ju glädjas åt det lilla..! :S Fattar verkligen inte varför hon inte satte sig, det har aldrig hänt förut! Det är ju "snabbt och snett" som är Sots grej liksom ;)

Läggande Betyg: 10 Kommentar: Bra!

Tack gode Gud för att vi kan NÅTT i alla fall! :)

Inkallande Betyg:6 Kommentar: Hoppar mot föraren, står upp

Ok fart tyckte jag, med tanke på att hon blivit ganska låg efter tandvisningen. Hon hoppade mot mina lår som vanligt (det får sötisen göra för mig!) och svängde runt snabbt. Men sen stod jag där. "Varför säger de inte momentet klart"...? "Varför säger det inte momentet klart..??" "VARFÖR, säger de.." Efter ungefär en evighet tittar jag ner på min hund och upptäcker att hon STÅR snyggt och prydligt vid min sida! "Sitt" (för bövelen..!)

Ställande Betyg: 8 Kommentar: Ej i steget, strul innan ställandet

När vi börjar gå slinker Sot plötsligt bakom min rygg och drar sig åt andra hållet. Vet inte om hon plötsligt fick syn på domare och tävlingsledare och tyckte att de stod för nära..? Stannade gjorde hon som hon brukar ungefär.

Apportering Betyg: 7 Kommentar: Tugg

Sot fick en mindre apport än vad vi tränat med (vår är mellanstor, plus att vi tränat med kompisars apporter som varit större), kan ha varit därför hon tuggade? För att den kändes tunn i munnen? Fast jag vet inte, det är kanske bara bortförklaringar. Det händer ju att hon tuggar lite på vår egna apportbock också ibland, men jag tyckte att hon varit så himla duktig med att inte göra det på sistone.

Hopp över hinder Betyg: 7,5 Kommentar: Skall, hoppar mot föraren

Tja hoppa kan hon ju, men i avslutet gjorde hon en repris av inkallningen.. plus skall... :/

Helhetsintryck Betyg: 8 Kommentar: skäller, reserverad

Ok betyg tyckte jag. Men jag gillar inte att jag plötsligt har en reserverad hund...

Oj oj, jag skämdes när vi gick av planen... Men sen visade det sig att vi blivit 4:a ändå, så vi var helt klart inte sämst trots allt! Men vad hjälpte det när vi lyckades skrapa ihop 156 poäng... 4 ynka poäng för lite! :( Skit också. Jag var grymt trött och besviken när vi körde hem. Och hade världens ångest för hur jag nu skulle göra. Jag hade ju liksom en smula kaxigt trott att vi bara skulle åka dit och plocka vårt LP1, hmm. Jag har funderat och funderat på om vi ska skita i lydnaden helt och hållet. Inte för att jag är en dålig förlorare och måste vinna jämt, utan för att jag märkt att Sot blivit så osäker på folk och även missat agilitylopp för att hon blir störd och otrygg pga domaren. Är ett LP1 värt att låta henne gå igenom en tandvisning till? Om det nu räcker med en gång till...

Efter mycker grubblande har jag nu bestämt mig för att ge det EN chans till. Nämligen på Lomma BK nästa söndag. Vi är ju så näääära nu! Vi har inga agilitytävlingar förrän i mars, så min tanke är att jag ska hinna träna upp Sots tillit till människor och ignorans av domare på banan igen fram tills dess. Och till min stora lycka läste jag i pm:et idag att vi får en KVINNLIG domare, tjohoo! :) Tror att det ska gå lite bättre i alla fall.

Jag förstår om många sitter och tänker att "Det är väl för h-lvete bara att träna på tandvisning", men jag tror helt enkelt inte att det är lönt. Oavsett hur många jag låter titta på Skrotans tänder så kommer hon ändå alltid tycka det är obehagligt när någon främmande person tränger sig på henne. Jag vet det. Hon bara är sån. Jag håller tummarna för att det går bra i Lomma, sen behöver vi aldrig någonsin göra det där igen!

Sot-skrot fåntratt!

*tycker om ändå*

Ledig dag imorgon, och då ska jag äääääntligen få träffa mina prinsessor igen!! :) Sen ska jag iväg till Halmstad och se världens bästa Johan Boding, denna gången i "A night at the opera". Åååh vad det ska bli kul! Det har blivit ganska mycket Boding i sommar faktiskt (lucky me!) Har tänkt skriva om det flera gånger, men han är så otroligt fantastisk denna människa att jag inte riktigt vet vart jag ska börja... Men men, jag ska göra ett försök så småningom!

Having a Johnny-moment... :)

2009-10-12T23:01:00.009+02:00

Jag mår skitkonstigt idag, eller har i alla fall gjort sen jag kom hem ifrån jobb. Jag är omvartannat skittrött och alldelles tom, superpigg och full av inspiration, jätteledsen och nära att börja gråta, glad och tillfreds med det mesta, och olyckligt kär i ingen alls... :S

Jag saknar dessutom mina sheltieflickor så jag håller på att bli tokig, och på TV:n är det bara skit. Så det slutade med att jag surfade in på youtube och tillbringade en stund med Johnny :) Bara så ni vet, John Rzeznik är enligt mig den absolut attraktivaste man som någonsin rockat på denna jord!! Eller nja, det finns väl några stycken som slåss om förstaplatsen på min lista, men John ligger ofta bra till i alla fall...

...kanske bla för att han en gång höll mig i handen!! *ler så det gör ont i kinderna*

"Sympathy"

http://www.youtube.com/watch?v=6F_A1Sr5584&feature=related

Stranger than your sympathy

And this is my apology

I´m killing myself from the inside out

And now my fears have pushed you out

And I wished for things that I don't need

And what I chase won't set me free

And I get scared

but I'm not crawling on my knees

Oh yeah, everything's all wrong , yeah

Everything's all wrong, yeah

Who the hell did I think I was?

And stranger than your sympathy

I take these things so I don't feel

I´m killing myself from the inside out

And now my head's been filled with doubt

And it's hard to lead the life you choose

When all your luck's run out on you

But you can't see

when all your dreams are coming true

Oh yeah, it's easy to forget, yeah

And you choke on the regrets, yeah

Who the hell did I think I was?

And stranger than your sympathy

And all these thoughts you stole from me

And I'm not sure where I belong

Nowhere's home and I'm all wrong

And I wasn't all the things

I tried to make believe I was

And I wouldn't be the one

To kneel before the dreams I wanted

And all the talking, and all the lies

were all the empty things disguised as me

Stranger than your sympathy

Dagens hetaste tips:

2009-10-10T20:17:00.005+02:00

När man bowlar bör man se till att stanna INNAN själva banan börjar, där är nämligen JÄVLIGT HALT!!

Vojne vojne... Ja, jag passade alltså på att polera bowling-banan lite extra med min kropp under gårdagens "after-work" :S Bambi på hal is eller skalbagge på rygg, välj själv. Typiskt mig! Var helt halt på vänster fot när jag steg upp i morse. Men men, ipren är fina grejjer. Vi hade himla kul i alla fall, och maten var sååååå god! Roligt att träffas utanför jobb ibland, hejja Jeanette och Björn för bra initiativ! :)

After work ska definitivt göras till en vana tycker jag. Fast jag försökte få med Ann-sofie på att vi ska spela biljard istället nån gång. Jag har nämligen ett svagt minne av att jag är ganska grym på det..! Jag, Karolina, Siri och Finn brukade spela då vi bodde/pluggade i Skara (typ enda nöjet i den staden). Fast det är klart, jag kan ju minnas fel... he he! ;) Oj, nu fladdrar plötsligt minnesbilder av klot studsandes på golvet förbi... Och av ett gäng killar som högt suckandes väntar på sin tur medan jag och Karolina är inne på sisådär 7:e stöten i rad utan att få ner ett enda klot... *LOL* Men det spelar ingen roll, när man väl sätter en stöt känner man sig ändå som jordens proffs!

Det var faktiskt överlag en riktigt lyckad dag igår, jag har nämligen nu även 3 biobiljetter till "Robbie Williams live from London" i min hand! :) Eller nja, inte i min hand direkt, men i ett bekräftelse-mejl på datorn i alla fall. FYYYY vad nervös jag var innan det var klart, jäkla biljettsläpps-ångest! *inte saknat* Nu gällde det ju visserligen inga "riktiga" koncertbiljetter den här gången, men ändå, man vet ju aldrig... Under sista turnéen 2006 lyckades jag inte få biljetter till spelningarna i Köpenhamn (trots att jag tagit ledigt från jobb, loggat in på biljettsidan 3 timmar innan biljettsläppet, och sedan tillbringde X antal timmar vid dator och telefon.. *GRRR*), så jag blev tvungen att åka till Milton fucking Keynes i England istället! För er som inte vet, Milton Keynes ligger mitt ute i ingenstans *suck* Jäkligt bökigt att ta sig dit, och framförallt ett rent helsicke när 65 000 pers skulle ta sig därifrån med tåg mitt i natten... Höll på att missa flyget hem! Men det var det värt såklart :)

Jobbehelg nu, fast den har varit helt ok så här långt. Trevliga kollegor och ganska lugnt (tack för det när man är halt och lytt!), men vi har ändå hållt oss sysselsatta. Trodde att jag skulle vara mer eller mindre halvdöd idag efter att ha varit ute och partat igårkväll/natt, men det har gått förvånadsvärt bra. Har inte varit särskilt trött alls. Red Bull-plagiat (billighetsvariant) från Lidl is the shit! ;) Prinsessorna är hos mamma och pappa som vanligt, så det ekar tomt här hemma... :( Lämnade dem redan i torsdags faktiskt, för det går kennelhosta bland personalhundarna på jobb. En riktigt rälig och agressiv sådan, flera hundar har blivit knalldåliga. Vill INTE att mina flickor ska få hosta, så planen är att de ska bo kvar i Asmundtorp hela nästa vecka också. Fy bövelen vad jag kommer att sakna dem!! De har det kanon där, det är mest mig det är synd om...

Sot & Glittra hemma i mamma & pappas trädgård

Robsessed or not Robsessed?? That is the question!

2009-10-04T20:39:00.007+02:00

Nya singeln gör mig en aning förvirrad... :S

http://www.youtube.com/watch?v=ZjDNbaX6MZw&feature=related

Ni som känner mig väl vet att jag varit ett stort Robbie Williams-fan i mer än 16 år (det var exakt den 27:e januari 1993 det "klickade" för oss *smile*) Och när jag säger stort så menar jag STORT. Det vet ni som känner mig också ;) Senaste åren har det dock varit lite si och så med mitt och Rob´s förhållande (ja, han kallas så av oss som "känner" honom, lol!) Ni vet, long distance relationships... It´s HARD! Och eftersom Rob spenderat 3 år i Los Angeles utan att höra av sig, så har väl jag litegrann valt att skita i honom också. You get what you give, liksom. Men men, vi har beslutat oss för att jobba lite på vårt förhållande nu, och jag tror nog att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra :) Singeln "Bodies" släpps 12/10 och nya albumet "Reality killed the videostar" 9/11. Dessutom fick jag reda på det här i veckan:

20 oktober gör Robbie Williams sin första fullängdskonsert i England sedan 2006. Konserten direktsänds i HD-kvalitet på biografer i hela Europa. I Sverige sänds konserten i ett 40-tal biografer i Folkets Hus och Parkers digitala biokedja. Konserten är en del av BBC:s satsning Electric Proms, London. Robbie Williams varvar låtar ur hela sin karriär och bjuder publiken på smakprov från kommande albumet "Reality Killed the Video Star". Albumet är Robbie Williams åttonde och släpps 9 november. Biljettförsäljningen börjar 9 oktober och sker lokalt.

Konserten direktsänds på följande orter: Boden, Boxholm, Bräcke, Båstad, Fagersta, Falun, Gislaved, Gusum, Göteborg, Heby, Iggesund, Kallhäll, Katrineholm, Kumla, Kungsbacka, Köping, Lidköping, Lysekil, Lövånger, Malmö, Mörrum, Norrköping, Nossebro, Nynäshamn, Osby, Oskarshamn, Skelleftehamn, Skoghall, Skurup, Spånga, Strängnäs, Söderhamn, Söråker, Tomelilla, Trollhättan, Varberg, Västerås, Ystad, Ånge, Åseda och Ängelholm

Oooooh, jag känner hur det börjar pirra lite i magen faktiskt, shit vad kul det ska bli!! :) INGET slår Robbie Williams live, så är det bara! Även om det blir i en biosalong... Spännande.

Live at Roskilde -99. "God of party" stod det i recensionen dagen efter :)

Har redan läst ett par förhandsrecensioner av plattan också, och det verkar lovande måste jag säga :) Hoppas hoppas... Förra plattan "Rudebox" var ju lite speciell, första plattan där jag faktiskt inte gillade alla låtarna (tyckte till och med hemskt illa om "Never Touch That Switch" och "Lovelight", inte alls min stil. Fast "The 80´s" och "The 90`s" var ju å andra sidan helt underbara!)

Jag har surfat runt på youtube en hel del de senaste dagarna för att spä på min "Robsession" lite till (funkar finfint kan jag meddela!), och naturligtvis har jag valt ut två klipp som jag vill dela med er :)

"Better man" (live at Knebworth)
http://www.youtube.com/watch?v=yfO4YiVlGOg

Detta klipp ger mig gåshud! Det är bästa känslan ever när hela publiken sjunger med, speciellt till en sån här ärlig och melankolisk text. Såååå fin! Blir alldelles nostalgisk, jag hade nämligen turen att få uppleva det här live 5 gånger under just den turnén (Stockholm, Köpenhamn, Dublin och 2 gånger i Oslo). I told you - Robsessed! ;)

"Ghost"
http://www.youtube.com/watch?v=yfO4YiVlGOg

Åååh vad jag önskar mig fler sådana här låtar på nya skivan!! Jag älskar "Ghost" (från förrförra plattan "Intensive care"). Älskar Rob´s röst, älskar melodin, älskar texten... "Did what I could, for one of us, I always thought it was for you..." Brilliant! Och likaså "And when you cried, you cried for us, but when we died, you died alone.." Fan vad han är bra, min Robbie! :)

Årets sista agilitytävling, Oxie BK

2009-10-03T19:55:00.004+02:00

BLÖT har man blivit idag, fy f*n... Vi har haft klass 3-tävling på klubben, och eftersom man ju även får vara funktionär då så innebar det nästan 8 timmar i storm och ösregn... :/ Nej, det kunde faktiskt ha varit värre. De hade lovat 14-16 m/s, men vi klarade oss faktiskt hyfsat bra. Och det slutade till och med regna precis på slutet! Inte för att det på något sätt utesluter att det nu hänger blöta kläder på tork i precis hela lägenheten... Kändes som om jag var konstant blöt trots regnkläder och ombyten. Nåja, jag har tagit ett varmt bad, ätit lite varm gulaschsoppa och har nu intagit ryggläge i soffan med ett choklad bredvid som duktiga Sot vann åt mig idag! :)

Hoppklass 3:

Själva tävlandet då! Hoppklassen var kul tyckte jag. Glittra var först ut, och jag slarvade så att hon slank förbi ett hinder i början av banan. Ja ja, jag blir grinig och oengagerad av regn, det bara är så... När hon slunkit förbi hindret och hennes halvengagerade matte inte gjorde något åt saken, slank hon vidare in i en tunnel. Disk! Resten av banan gick bra, fick till ett par bra bakombyten på slutet.

Sot väckte mig inatt och tidigt imorse för att hon behövde gå ut. Dålig mage.. :/ Skitungen får det med jämna mellanrum, hon stoppar i sig så mycket skräp som hon hittar (ni ANAR inte vad folk slänger i busarna, men det är en annan historia..) Jag tog ändå med henne och tänkte att jag fick se hur hon mådde. När jag tog ut henne och plockade fram bollen var hon emellertid sitt vanliga pittbullsaktiga jag, så jag startade henne. Jag kände dock att hon var lite seg och inte gav allt i loppet. Hon sprang på och gjorde sitt bästa hela vägen, men det kändes ändå inte helt 100% på något sätt. Stackaren hade väl fortfarande lite ont i magen kanske.. Vi kom i alla fall imål felfria! Jag skärpte till mig lite på stället där jag tappat Glittra, och slängde in ett framförbyte för att blockera tunneln. Hade inte gjort framförbytet på banvandringen, så det kan hända att det inte blev jordens bästa placering eller tightaste utförande... Vår tid räckte till en 12:e plats.

Agilityklass 3:

Sot började i agilityklassen, och hon sprang på mycket bättre och som vanligt i den. Kommer inte ihåg så mycket faktiskt, men vi gick imål felfria och loppet kädes bra. Visade sig sen att vi kommit 4:a! 1:an, 2:an och 3:an var fullcertade, så om Sot inte tagit championatet i Nybro förra helgen hade hon fått det idag. Nåja, nu fick jag i alla fall tillfälle att lite kaxigt säga att hon redan är champion när de frågade om hon behövde cert, LOL!

Glittra gjorde också ett mycket bra lopp... förutom att hon hoppade bommen! Hmm. Inte mycket att säga.

Jag är i alla fall nöjd med prinsessorna. Detta var årets sista tävling för oss, och det kändes speciellt bra att Sot fick avsluta med två nollade lopp. Också ganska bra att det var riktigt helvetesväder faktiskt, för plötsligt känns det helt ok att ta ett ganska långt tävlingsuppehåll nu! :) Man är liksom rätt "mätt" på det, ska bli ganska gött med lite lediga helger framöver. Enligt planen så har vi inte nästa tävling förrän på Malmö int i mars. Jag lär ju bli tävlingssugen igen lååångt innan dess, men vi får ta vintern till att träna på de saker som blivit fel under tävlingssäsongen, och försöka tighta upp och förbättra där det går. Ska försöka skriva ner en ordentlig plan om ett tag.

Just nu smattrar det mot rutorna och viner runt knuten. Söta Malin skrev just att hon haft en "Vägra-att-gå-ut-dag". En sån känner jag för att ha imorgon! :) Ja man måste förstås gå ut och rasta prinsessorna litegrann, men i övrigt skulle jag kunna tänka mig att stanna inomhus. Kanske träna lite tricks eller nått, det var längesen?! Ja en liten sväng till Hilton blir det ju också såklart, jag och några klubbkompisar ska nämligen kränga brunch! :) Lyx - det är vi värda!

Sot med dagens vinst!

"Ta en närbild också matte!" ;)

Älskar Lasse så himla mycket att det nästan gör lite ont...

2009-09-29T19:35:00.009+02:00

Veckans skivtips:

Nu har jag lyssnat på Lasses nya skiva varje dag i 1,5 vecka, och jag har ännu ingen tanke på att sluta. Gillar den som tusan! Jag menar, bara titeln är ju klockrent jag: "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" :) Jag begriper faktiskt inte hur denna man bara kan fortsätta och fortsätta och fortsätta producera jättebra låtar hela tiden, alla med nya jättefina texter och tänkvärda formuleringar. Han är KUNG! Lite annorlunda sound på den här plattan dock, vilket jag tycker är spännande! Vet inte om jag har fel, men jag fick lite Kent-feeling när jag lyssnade på plattan första gången..?? Jag gillar Kent också :) En hel del elgitarrer istället för akustisk gitarr, mandolin och "folkmusik" som på förra skivan! Jag föredrar ingetdera framför det andra, tycker bara att det är roligt med variationen och gillar allt. Fast även om musiken kan skilja sig åt, känns låtarna ändå alltid trygga och bekanta på något sätt. Lasse är ju alltid Lasse liksom! :)

Det här är den BÄSTA låten!!
http://www.youtube.com/watch?v=WVCfLIeC3MM

Japp, "Ett sällsynt exemplar" som fann sin väg in i mitt hjärta redan på Hultan i somras, behåller (inte helt oväntat) översta platsen på min favvo-lista! Den låter dock HELT annorlunda på plattan! Wow, jag blev sååå förvånad. Jag väntade mig ju att få höra den där fina fina balladen *lol* Låten börjar visserligen väldigt fint och naket, men sedan öser musiken på så att man nästan kastas baklänges! Riktigt bra och riktigt effektfullt måste jag säga. Trodde att jag redan älskade låten så mycket som det gick, men faktum är att jag tycker ännu bättre om den i den här versionen. Och som jag skrivit innan, texten är bland det vackraste jag hört!

"...du sätter all din tilltro till en dröm, till sångerna som tar ens liv till slut, din skönhet inspirerar till en lögn, när mörkrets sista trummor dånar ut.."

Det här är den MYSIGASTE låten!!
http://www.youtube.com/watch?v=dSzpyd9YqJU

Ååååh! Det är något med kombinationen av den fina melodin, pianot i början och framförallt sättet Lasse sjunger "Jag fattar alltihop" på som gör mig alldelles knäsvag! Jag älskar att lyssna på den här låten. Och den gör mig av någon anledning tårögd. Tänk om någon kunde sjunga sådär fint för mig nån dag... En lite kul grej är att min favoritlåt på förra skivan var "Jag fattar ingenting" ;)

"..om du repar upp historien, fast den är så dum, om att klia tills det blöder, på en och samma punkt, det där var nån annan, det där var inte jag, förlåt tusen felsteg, den enda som jag kunde va..."

Det här är den ÖSIGASTE låten!!
http://www.youtube.com/watch?v=EJ-G3ZwDLQo

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" är första singeln från skivan. Den tog ett par lyssningar för mig måste jag erkänna, men nu gillar jag den skitmycket! Det är ju faktiskt så här det är:

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra..."

Jag vet inte om det här är min favoritskiva av Lasse, tror inte det... Han har ju gjort så många! Men den är väldigt väldigt bra, och det ska bli så otroligt kul att få höra de nya låtarna live den 20/11, LÄÄÄNGTAR!!

Agilitysvampinjon nr 2 i familjen:

2009-09-27T19:57:00.037+02:00

Tjohoooo, WE DID IT! :) Men vi tar det från början...

Jag var länge tveksam till om jag skulle åka til Nybro och tävla, det tar trots allt ca 4 timmar att köra dit. Ännu tveksammare blev jag när jag upptäckte att jag visst jobbade till kl.21 på fredagkväll, och att jag skulle starta i första klassen på lördagmorgon... Fast jag kunde samtidigt inte riktigt skaka bort känslan och tanken som gnagde inom mig: "TÄNK om det är på just den här tävlingen vi ska ta cert??" Tja, jag har väl faktiskt tänkt så inför alla de senaste tävlingarna, man vet ju liksom aldrig riktigt när det blir. Och trots att jag och Sot diskat oss väldigt frekvent på sistone, så har det ändå inte känts som om det där perfekta loppet varit jättelångt borta... Dessutom var det här årets näst sista tävling för vår del (sen blir det ett uppehåll på sisådär ett halvår), klart jag skulle ångra mig om jag stannade hemma!

Veckan innan såg jag inte direkt fram emot att åka, jag var så satans trött. Men sen dagen innan var jag plötsligt jättepeppad och tyckte att det skulle bli kul! Jag hade en sån bra känsla, precis som inför sista dagen på Snapphanefejden (då vi fixade 4 nollor och ett hoppcert till Sot!) Jag förberedde, packade, valde ut min favorit-tröja osv. Vi skulle minsann åka upp och leverera, jag och prinsessorna! Dessvärre var jag sent hemma efter jobb och lyckades sen inte heller somna förrän efter tolv, så visst var jag aptrött när klockan ringde kvart över 3!! Men snälla mamma hade erbjudit sig att följa med så att vi kunde turas om att köra. Inte för att jag kan sova i bilen i vilket fall, men det är ju i alla fall roligare och lättare att hålla sig vaken om man är två. Lars Winnerbäck hjälpte också till ;)

De hade lovat fint väder och sol på tv, men det såg vi inte skymten av. Istället regnade det nästan hela vägen upp, och när vi kom fram var det jämngrått, blåsigt och svinkallt! Nåja..

Glittra hoppklass 3:
http://www.youtube.com/watch?v=Om1xel5eMrA

Glittra var först ut i hoppklassen och gick felfritt. Hon tjuvade i starten, i övrigt var jag jättenöjd med henne. Däremot är jag missnöjd med mig själv... Det var typ ett staket på ett ställe i banan. Jag övervägde att göra en serpentin, men eftersom jag skulle behöva göra ett bakombyte på första hindret var jag rädd att inte hinna placera mig bra, plus att hindrena stod ganska så förskjutet gentemot varandra. Därför valde jag att göra två framförbyten istället, trots att det inte är min starka sida. Och mycket riktigt, jag var sen i bytena och vi fick alldelles för vida svängar... Övriga svängar blev skitbra tyckte jag, Glittra har verkligen blivit duktig på det där. Hon kutade på bra också, och slutade på en 6:e plats.

Sot hoppklass 3:
http://www.youtube.com/watch?v=eegCQ3S3Z3o

Hmf, Sot kutade rätt förbi mig och slalomet, trots att jag tyckte att jag var väldigt tydlig med min hand! Förlorade massa tid pga den omvägen (och var nervöst nära en disk då Sot var påväg in i en tunnel istället..), och vi fölorade ytterligare pga mina kassa framförbyten :/ Men annars gick det kanon! Sot kutade på som en litet skållat troll, och hamnade strax under Glittra. Felfri och en 7:e plats alltså. Attans att hon skulle springa förbi slalomet...

Glittra agilityklass 3:
http://www.youtube.com/watch?v=787LhJmYgtI

Agilitybanan kändes lite knepigare än hoppbanan, fler fällor. Jag var mest nervös för bommen som låg väldigt lockande både när man skulle upp på A:et och direkt efter vippen, men båda hundarna skötte sig exemplariskt! Raksträckan på slutet var också lite bekymmersam då det knappt fanns nån plats för oss förare att springa på! Det var en snabb raka (lång rak tunnel - långhopp - hopp) där man var tvungen att vara före hunden åtminstone efter tunneln för att hinna styra undan från en tunnel som låg precis bredvid långhoppet. Och när jag säger precis bredvid så menar jag precis bredvid! Det var väldigt smalt att ta sig igenom där, så man var alltså tvungen att både springa snabbt och ha koll på exakt vart man satte fötterna... Men det gick! Glittra tvekade lite innan muren. Man tränar ju dessvärre inte så ofta på den, plus att jag tror att hundarna i just den här vinkeln (då de ska runda ena pelaren) kan ha lite svårt att uppfatta hindret först. Bommen har också blivit katastrofal *suck* (hon började trava redan innan nedfarten!), men hon hopade inte i alla fall. Resten av banan är jag nöjd med, hon är så duktig min lilla prinsessa! Felfri och slutade på en 4:e plats!

Sot agilityklass 3:
http://www.youtube.com/watch?v=o6c38qBSAx0

Championatloppet till slut då! Är mycket stolt över Sot-skrot, hon kan när hon vill mitt lilla skräp! :) Bommen var det inte fullt ös på, men efter de senaste tävlingarnas misslyckande då hon stannat och tittat på domaren var jag ändå nöjd (hon brydde sig inte alls om honom). Själv var jag återigen sen i ett framförbyte så att vi fick en stor onödig sväng mellan tunneln och däcket. Däremot tycker jag att jag var ganska iskall då jag räddade en situation strax efter, då Sot var påväg på utsidan förbi ett hinder! Syns inte så mycket av det på filmen, men det var ruskigt nära en vägran. Tycker att Sot jobbade på bra hela vägen, trots att jag ser på filmen att hon dels halkar med ena tassen utanför vippen, dels halkar ner på ena bogen efter ett hopphinder. Min lilla kämpe! :) Jag och Sot hade startnummer 23 och gick in på en andraplats. Vi hade väl nästan 20 ekipage efter oss tror jag, så det var en riktig rysare innan klassen var klar så att man kunde andas ut. Vi lyckades behålla vår 2:a plats, ha ha! Vann gjorde duktiga och supersnabba Emelie och Magda, men Magda är ju redan champion så saken var liksom biff! Sot fick sitt 3:e cert och därmed också championat! :)

Sååå glad och nöjd över att vi åkte till Nybro (trots en lååång dag, körde hemifrån kl.4 och hemma igen kl.19.30). Fyra nollade lopp och ett championat kändes rent ut sagt störtskönt!

Pga vägarbeten fick vi köra en liten omväg. Vi kom då förbi skylten "Duvemåla 1". Solklart var vi ju tvungna att köra inom och kika på hemvägen, "Kristina från Duvemåla" är ju liksom vår absoluta favorit-musikal! (Tja, den ligger åtminstone på delad förstaplats med "Taboo"). Jag ÄLSKAR verkligen musiken, såg föreställningen 4 gånger då den gick. Och jag säger bara en sak: det var en himla tur att det var så svårt att få tag i biljetter, annars hade jag blivit ruinerad! Hade kunnat se den hur många gånger som helst, så fruktansvärt bra. Har hört att de ska sätta upp musikalen i USA nu. Önskar att de satte upp den igen här hemma också...

"Du måste finnas", "Guldet blev till sand" och "Vildgräs" är ju helt fantastiska låtar som jag tror de flesta redan hört. Jag tänkte dela med mig av två andra låtar ur musikalen som också ger mig gåshud: "Här har du mig igen" och "Hemma" (mammas favorit). Helen Sjöholm och Anders Ekborg är... äsch jag saknar ord... Och Peter Jöback med för den delen!

"Här har du mig igen"

http://www.youtube.com/watch?v=KwNqe9Z7oBI

"Hemma"

http://www.youtube.com/watch?v=BZmuzpyVzbs

När vi långt om länge kom hem igen (kl.19.30) firade vi med glass! Matte (="glass-snobb") fick Ben&Jerry Chocolate Macademia (rekomenderas!) och prinsessorna fick GB´s jordgubb/vanilj. Mycket gott, och välförtjänt tyckte vi! :)

By the way...

2009-09-25T11:09:00.002+02:00

...har ni sett så SNYGG nya officiella videon blev?!

http://www.youtube.com/watch?v=ppGc89U4rAE

Tänker inte tjata mer, för jag utgår såklart ifrån att alla som läser här redan har köpt 5th Sonic Brigades debutalbum! ;)

Tre på raken!

2009-09-24T21:30:00.003+02:00

Tre bra dagar alltså! Är det ens tillåtet, haha! Efter min toppenfredag följde 2 dagar med mysiga, lagom stora och ganska lyckade tävlingar.

AGILITYTÄVLING TRELLEBORG

Hoppklass 3: YES, nu är trenden bruten! Jag VISSTE väl att vi kunde! :) Sot och jag startade som nummer 2 i hoppklassen (hatar att ha tidigt startnummer) och satte en nolla, skööööönt! Jag svävade på moln efteråt, var så himla himla glad att det inte blev en disk igen. Loppet var dock ganska skakigt, Sot var påväg åt fel håll ett par gånger (hinderna stod väldigt trångt i mitten, ovanlig slalomingång och det fanns två stycken "fel tunnelöppning"...) men jag hann stoppa henne. Det var nervigt som tusan, och jag är stolt över att jag lyckades hålla ihop! Förlorade mycket tid på "utsvävningarna", men jag brydde mig inte om någon placering, ville ju bara gå i mål nolla :) Fast det är klart, när speakern en bit in i klassen sa att vi låg i ledningen började man ju fundera och hoppas lite på cert... Men det var till slut 3 stycken som körde om oss så Sot hamnade 4:a (certet gick till 1:an Dixie, kul tyckte jag, hon har verkligen varit kanonduktig på sista tiden!) En av dom som körde om var Glittra!! Japp, hon var minsann snabbare än lillasyster den här gången :) Duktiga lilla Fnittra, 3:a blev hon!

Agilityklass 3: Liksom hoppklassen en kul bana, lite varierad med några framförbyte, några bakombyten, en treadle osv. Sot tvekade och stannade till lite på bommen nedfart (störd av domaren), men körde sen vidare, lite väl fort... Hon tog visst däcket istället för vippen, hrm! Hundarna hade i och för sig riktning rakt mot däcket då de hoppade snett över hindret innan (jag tänkte på det redan på banvandringen), men så länge jag varken med kropp eller röst säger att hon ska ta det ska hon bannemig låta bli! Visst hade jag kunnat ryta kraftigare på henne, men jag tyckte faktiskt inte att det skulle behövas. (Jag ropade och jag hade riktning mot vippen -HALLÅ! Det är ingen jäkla nybörjarkurs vi är på..) Det blev en disk igen alltså, men jag lyckades hålla mig på gott humör ändå. Framförallt sedan bästa Glittra gick in och gjorde ännu ett kanonlopp! Jag hade ingen koll på hur det gått för de andra ekipagen, men vi startade i slutet av klassen och fick ganska snart efter målgång reda på att vi VUNNIT. Wow! Det var riktigt kul :)

Riktigt fint sommarväder var det också, trevliga människor på plats, och färdigtävlade toktidigt. Suveränt!

Bästa Glittra

AGILITYTÄVLING HÖÖR

Nästa dag var det dags för tävling i Höör. När klockan ringde undrade jag tyst för mig själv (för ungefär milonte gången..) om det egentligen är riktigt normalt att frivilligt stiga upp halv 6 var och varannan helg..?? Men faktum är att när vi väl var på plats och steg ur bilen tänkte jag istället "Åh vilken helt underbart härlig morgon, vilken tuuuur att jag inte ligger hemma och sover bort det här vackra!" Ja jag vet, det låter som om jag blivit gammal, men det har jag ju! ;) Det var isande kallt (ryktet säger 5 plusgrader), men alldelles klar och frisk luft, vindstilla och sol. Härligt!

Tävlingen bjöd på två riktigt roliga banor tyckte jag! Roliga att springa menar jag då, tävlingsmässigt var det inte mina favoritbanor direkt... Vill ju gärna ha lite svårare banor för att ha bättre chans på placering, banor där det inte bara är snabbast vinner som gäller. Men men, vi hade i alla fall kul jag och hundarna! :)

Hoppklass 3: Glittras hopplopp var jag grymt nöjd med, hon är så himla rolig att springa med just nu! Hon är snabb (för att vara Glittra), svänger bra och är liksom med och på hela tiden. Vi gick imål nolla, men tyvärr förlorade vi tid på slutet. Jag hade planerat ett bakombyte på näst sista hindret, men när vi kom dit låg jag före Glittra och tvingades vänta in henne. När jag saktade upp gjorde hon också det... Om man vill plåga sig själv med att vara sådär äckligt efterklok så skulle jag naturligtvis improviserat och kutat vidare den lite längre vägen runt hindret istället, jag låg ju trots allt före och borde ha hunnit... Men det har ju också visat sig förr att just improvisation inte är min starka sida, så. Ja ja, vi slutade på en 16:e plats. Lite besviken då jag själv tyckte att vi gjorde ett riktigt bra lopp (förutom slutet), men hundarna i toppen var GRYMT snabba. Jösses vilka lopp! Sot då.. Det var ett ställe där tunneln låg väldigt tight på efter ett hopphinder som jag oroade mig lite för (hundarna skulle INTE ta tunneln). Hade ingen som filmade loppet så jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände, men jag tänkte väl förmodligen för mycket på det och glömde bort att handla min hund fram tills dess. Sot stack av någon anledning förbi hopphindret (dock inte in i tunneln) så vi fick en vägran. Sedan blev det disk då jag min vana trogen gav upp :/

Agilityklass 3: Snabba ryck till agilitybanan. Jag hann precis gå imål med Sot innan banvandringen började, och sen hade jag bara 4 starter mellan hundarna *puh* Ganska kul början där man tog ett gång hopphinder och en tunnel fram och tillbaka några gånger, och en knepig slalomingång där det stod ett hopphinder typ mitt ivägen. Sot började och var såååå himla duktig! Riktigt riktigt kul att springa med, öste på med kraft i stegen precis som jag vill ha det. Sist jag fick den här känslan var hopploppet i Bjuv när vi kom 2:a. Tyvärr så stannade hon återigen på bommens nedfart då hon kände sig trängd av domaren.. :( Jag fick lockat ner henne på kontaktfältet och vi fortsatte, men man märkte att hon blev lite låg och störd av det (tja, jag med..) så vi fick en vägran på ett hinder strax efteråt. Så fruktansvärt TRÅKIGT! Hon vet ju vad hon ska göra (på träningen dyker hon ner i 2/2-position), men hon har blivit så osäker på folk efter lydnadstävlingarna. Jag är säker på att det är den påtvingade tandvisningen som ställt till det, helvetesjävlaskit. Sot som alltid varit en så glad, vänlig och social sheltie, nu tycker hon att alla folk som kommer nära henne är skummisar. Det räcker att nån vi möter på promenaden tittar på och pratar med henne så börjar hon voffa och rygga undan. Skittrist! Och inte särskilt kul att sabba agilitykarriären bara för att vi försökte oss på att leka lydnadproffs några gånger... :/ Glittra var fasligt taggad när vi skulle in på banan (hade bundit henne i ett staket nära banan medan jag och lillasyster sprang) och kutade på som tusan. Detta loppet kändes också superskönt, team Linda&Glittra på topp liksom. Nja, nästan... När vi kom imål hörde jag att vi fått 5 fel på bommens kontaktfält, tusan också. Jag tyckte verkligen att hon var på, men det har ju varit Glittras akilleshäl senaste tiden så det var hon väl inte då. Nåja, jag var i alla fall jättenöjd med båda prinsessorna.

Efter tävlingen åkte jag till Asmundtorp och hälsade på och åt middag, och sen gick jag och mamma på bio ("Flickan som lekte med elden"). Mycket nöjd med min helg! :)

Och nu är det snart dax för nästa helg! Jag är verkligen såååå sen med mina uppdateringar... :S

ÄNTLIGEN en bra dag! :)

2009-09-18T22:47:00.003+02:00

Jag har haft en riktig toppendag idag, believe it or not, he he! Har varit ledig från jobb, så jag började med en välbehövlig sovmorgon. Efter frukost åkte jag och prinsessorna till Bokskogen och gick "milen". Jag ÄLSKAR att vara ledig på vardagar, vi mötte knappt en kotte på hela vägen trots helt UNDERBART väder! :) Det var riktigt härligt. När vi kom hem lagade jag mat, badade hundarna och städade. Kände mig sjukt nöjd med mig själv efter det faktiskt.

Och jag fick min belöning minsann! Det kom nämligen ett litet paket med posten, från CDON. De har skickat Lars Winnerbäcks nya skiva till mig, 3 dagar innan officiell release!!! *WOHOOOO* Jag som har gått och räknat dagarna och så plötsligt bara låg den där på hallgolvet, "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" :) Jag skriver mer om den nån annan dag, vill lyssna lite till först. Men no surprise, den är BRAAA!!

Som grädde på moset har det ju dessutom precis varit "the tv-kväll of the week" :) Först var världens bästa Johan Boding med i "Doobidoo", och sen sjöng älskade Lasse för mig i "Skavlan". Japp, idag är jag en LYCKLIG människa! :)

Imorgon är det dags för agilitytävling i Trelleborg, och på söndag i Höör. Lite blandade känslor :S Jag älskar att tävla agility (speciellt eftersom det verkar skulla bli fint väder också), men jag vet inte om jag orkar bli besviken en gång till... Vi får se, håll tummarna!

Det pågår Agility-VM nere i Österrike den här helgen, och jag önskar så att jag kunnat vara där och titta och heja :( Mina klubbkompisar Mette&Tux och Martina&Troya&Csilla är med i år, snacka om att man är stolt! Skickar ett helt gäng lyckosparkar till er!! Individuella loppen börjar imorgon, det lär bli förfärligt spännande. Idag har det varit laglopp, om jag förstått rätt så ligger Sveriges small-lag 6:a inför finalen och medium-laget 7:a, heja heja! Bästa Tjabo sänder live-film därifrån via AGIF´s sida, men eftersom jag har seg dator och segt bredband så funka det inte för mig... :/ Har försökt kolla men man blir bara frustrerad! Jag får liksom se en stillbild på en sheltie som kör, sen tar den 2 galoppsprång, stillbild igen, en pudel på banan, stillbild, pudeln hoppar ett hinder, stillbild, en jack russel, stillbild, tar 3 galoppsprång, stillbild på en annan sheltie...

Nej, nu kanske man ska gå och bädda ner sig så man är pigg och vaken tills tävlingen imorgon... Natti!

Skitdagarna avlöser varandra...

2009-09-18T19:18:00.003+02:00

Ja juheda mig, ska det aldrig ta slut? I fredags morse råkade jag svimma och tjongade huvudet rätt in i väggen innan jag föll ihop på golvet. Fy fasiken vad ont det gjorde! Fick en stor bula i pannan, märkligt skrapsår på halsen, blåmärke på handen och j-vligt ont i ryggen och över revbenen. Fast mest var det läskigt... :S Vet inte vad det berodde på, men min gissning är en kombination av stress (helt slutkörd pga jobb) och att jag slarvat med att äta. Hoppas det i alla fall, så att det inte är något allvarligare. Tror inte att jag var avsvimmad så värst länge, men det är obehagligt att trilla ihop sådär när man bor själv... Jag brukar kunna må illa och bli skakig på morgnarna ibland om jag hoppat över kvällsmaten, men det går alltid över när jag äter. Nu har jag placerat ut små paket med kex och druvsocker i hela lägenheten + i bilen + på jobb för säkerhets skull!

Mådde ju som ett misshandelsoffer med huvudvärk efteråt, men jag gick till jobb ändå. Vet ju att vi inte har några vikarier, och ville inte att stackars Camilla skulle stå själv med alla patienterna på morgonen... Plus att jag gärna ville vara med och grilla på jobb på kvällen, och det kan man ju inte riktigt göra om man sjukar sig... Nåja, det gick rätt ok att jobba och grillfesten var riktigt kul! :) Stannade dock inte jättelänge eftersom jag och flickorna skulle tävla tidigt morgonen efter.

Agilityävling på Sofiero alltså. Hade sett fram emot denna tävlingen jättemycket! Skulle egentligen ha jobbat, men offrade en semesterdag för att kunna vara med. Det är trångt och jäkligt på Sofiero-utställningen (ingen plats att värma upp på och man får praktiskt taget armbåga sig fram till starten), men det brukar ändå vara kul. (Förutom alla korkade utställningsmännsikor som hysteriskt försöker tränga sig i veterinärbesiktningskön, kör på en med sina vagnar eller tar och "sneddar" över agilitybanan mitt under pågående banvandring... Jo, det hände faktiskt förra året, helt galet! Skulle vilja se vad de hade sagt om jag hade sneddat genom BIS-ringen..) Oftast mycket publik och nästan alltid fint väder, så även denna gång! Dessutom var det domaren från Österrike som ska döma VM till helgen som var där, och det var ju lite speciellt :)

Jag var både lite trött och lite mörbultad, men det kändes ändå ok att springa. Banorna var riktigt kul och flytiga, och jag tänkte att nu ska trenden minsann brytas! Jag var riktigt peppad att försöka ta ett cert till med Sot, men who was I kidding?? Vi fixade den här dagen disk nr 9 och 10 på raken... I agilityklassen hade jag varit orolig för en ganska svår slalomimgång (dock på inget sätt omöjlig), och japp, det var där det blev fel. Antar att vi kunnat klara den om jag varit lite snabbare i benen så att jag hunnit styra ut mer, men... Jag blev besviken på missen, och tappade sen in henne i en tunnel för mycket. Hoppklassen började med 3 hinder på rad och sen en snäv sväng tillbaka. Jag stod så att jag gjorde en mini-mini-LOP. Sot har klarat tusen gånger svårare grejjer tidigare, men valde att svänga in mot mig istället för att ta det 3:e hindret?! Jag fattade ingenting... Återigen var det som att all luft gick ur mig, jag glömde banan, skämdes och sprang kortaste vägen ut istället. Usch, jag var så besviken att jag nästan började gråta! På allvar alltså. Hade jag varit själv hade jag gjort det, jag var så fruktansvärt ledsen. Jag har ju diskat mig hundratals gånger tidigare (det hör till sporten, inget konstigt med det), men just nu känns det av någon anledning tungt. Det gör ont att hela tiden vara så nära. Vet ju att vi kan, egentligen... Sot gör delar av banorna superbra och det är oftast bara smågrejjer som blir fel, men det står liksom ändå DISK i resultatlistan och det gör att jag känner mig så jäkla kass. Ännu jobbigare är det när det går så himla himla bra för alla andra. Två av mina klubbkompisar är liksom just i denna stund och tävlar VM i Österrike. Japp, VM!! Och andra vinner eller plockar cert på löpande band, även hundar som är betydligt yngre än Sot. Jo, jag ÄR väldigt glad för deras skull, det är jag verkligen. Och nej, jag vet att de i verkligheten inte alls lyckas varenda gång heller. Men ibland bara känns det så, och jag råkar väl vara på ovanligt neggo-humör...

Hade jättesvårt att ladda om för att köra sista loppet med Glittra, jag kände mig helt tom. Vi gick iväg och satte oss en bit bort en stund, och jag förökte få vara lite ifred. Vilket inte var så lätt i folkvimmlet... När det var sisådär 4 hundar kvar innan det var vår tur gaskade jag upp mig, och det gick faktiskt rätt bra. "Klippan" Glittra gjorde 2 felfria lopp, men hon kändes lite långsam, framförallt i agility-loppet. Jag kollade inte våra resultat förrän dagen efter på internet, men då såg jag att hon faktiskt kommit 5:a och 7:a. Tycker att det är helt ok av 40 hundar, så då blev jag liiite gladare :) Fast det är ju Sot jag vill att det ska gå bra för just nu... Glittra har redan sina championat och är färdigkvalad till SM. Hon har inte så mycket kvar att tävla om i år :/ Lite shopping gjorde förståss också att det kändes en smula bättre i alla fall. Köpte 2 nya tygburar, ett par träningsbyxor, 4 koner och en massa hundtugg :)

Men sen när jag körde hem pajjade bilen... Det började låta och döna som fan, och utan att vara någon expert eller så gissade jag på att det gått hål på avgasröret eller ljuddämparen. *Suck* Hade en helvetesdag på jobb på söndagen, och en till likadan på måndagen... Såååå mycket att göra! 13 djur på iso (kräk-och diarréavdelningen för er som inte vet...) och typ 20 till på vård. Aptrött körde jag in på bilverkstaden för att höra om de kunde fixa lilla bilen. Lilla bilen hissas upp, och vi ser båda med förfärad min hur hela avgasröret är av. Kaputtski. Farbror bildoktor skrämmer mig genom att säga att hela avgassystemet måste bytas, och för besväret kommer jag att bli skyldig nära 8000 kr!! What the fuck, hur är det möjligt?? Han var i alla fall snäll och bultade ihop eländet lite provisorisk så att jag åtminstone kunde köra därifrån. Jag körde tillbaka till jobb och grät en skvätt inför mina arbetskamrater (småpinsamt), och körde sen hem och fortsatte böla i min ensamhet. Grejjen är att min kompis har en exakt likadan bil som jag (fast den är ett år yngre och har gått 5000 mil mindre!), och den blev nyligen dömd till skroten... Bokade besiktning till dagen efter för jag ville se om bilen skulle få fler dödsdomar innan jag övervägde om det är värt att lägga så mycket pengar på den. Usch vilken ångest! Jag har liksom inte råd att köpa en ny bil just nu :/ Tyckte att jag la ganska mycket pengar på bilen jag har nu, och räknade definitivt med att ha den i mer än 4 år!

Men men, efter att ha haft världens ångest hela kvällen och knappt sovit något på natten, så sa i alla fall den mycket snälla besiktningskillen att min bil inte alls behöver dödas ännu. Jag behöver inte ens byta hela avgassystemet utan det räcker om någon "svetsar ihop det litegrann". Puh!! Jäkla bilverkstadsgubbar som alltid ska försöka lura en bara för att man är tjej, hatar det! *GRRR*

MY SECRET

2009-09-10T19:34:00.012+02:00

Har precis bokat biljetter åt mig och Linda för att se Anna Ternheim på Victoria här i Malmö den 2/12, och nu längtar jag plötsligt som tusan. Victoriateatern är ett så himla mysigt ställe, jag tror att Annas fina melankoliska låtar kommer att passa perfekt där! Och det bästa av allt är nästan att det är "picknick-teater" :)

Anyway, sitter nu och lyssnar lite på youtube och tänkte att jag skulle dela med mig av min absoluta Anna-favorit: "MY SECRET". Började nästan gråta första gången jag hörde den, texten var så perfekt... Den stämde in precis på hur jag kände och vart jag befann mig i livet just då... Alla människor har väl sina "ups & downs". Under mina "downs", när tröttheten och hopplösheten tagit över, när jag inte kunnat finna någon glädje eller mening överhuvudtaget, har alltid musiken hjälpt mig till slut. Jag var riktigt nere på botten en gång, men så hittade jag något och någon jag gillade. Gillade mycket... Så jag tvingade mig själv att resa mig. Tvingade mig själv att åka iväg på koncerter. I början var det jobbigt, men efter ett tag gick det lätt. Jag upptäckte ju att jag mådde så mycket bättre efteråt! Jag fick njuta av musiken. Bli berörd. Skratta. Träffa folk. LEVA! :) Jag åkte på många koncerter, och jag åkte långt. En del av mina vänner och bekanta tyckte att jag var galen och förstod inte alls att jag gav mig iväg, gång på gång. Men man ska göra saker som får en att må bra, och jag mår bra av musik. Jag älskar att gå på koncerter, och känner ofta "det är här jag passar in, här hör jag hemma". Det är underbart. Och so what om jag råkar bli lite förälskad i nån på kuppen..?! :S Det är kanske inte den sortens kärlek, ingen kärlek som nånsin kommer att leda någonvart. Men det är fortfarande KÄRLEK, och kärlek är aldrig dåligt!

Jag var på en föreläsning för 8-9 år sedan. Kommer inte ihåg vad den egentligen handlade om nu, men det var en mening hon sa som etsat sig fast hos mig. Hon pratade om hur folk ibland kan vara så snabba att döma andras förhållanden (om det tex är stor åldersskillnad, personerna är väldigt olika etc) och säga att "det där kommer aldrig att hålla". Men so what, sa hon, "Vem skulle tacka nej till en bukett blommer bara för att de kommer att vissna?" Det var så otroligt bra sagt tyckte jag! Allting varar inte för evigt, men om man kan vara lycklig här och nu så är det bara att tacka och ta emot. Om det sen bara varar en timme/dag/vecka eller ett år... ja, då har man i alla fall varit lycklig den timmen/dagen/veckan eller året!

Vi kan alla dö imorgon, så älska vem f-n ni vill, gör saker ni blir lyckliga av, och skit i vad andra tycker! Det är det som är livets hemlighet tror jag ;)

Hmm, det blev visst en lång utläggning det här... Ville bara försöka förklara varför den här låten betyder så mycket för mig. Lyssna nu nedan, den är fantastiskt fin!

Anna Ternheim "My Secret"

http://www.youtube.com/watch?v=2MLqrdU4XJk

Today

must have been one of the strangest days

Some would say that you won’t find

love that way

The best days are not planned

by common sense

By lack of time

You just happen to be

where everything feels fine

It’s a new secret I have found

From today

I'll change my priorities around

I’m no longer in command

and people say I’m off solid grounds

and you're to blame

But they don’t understand

people never do

It's confusing

I don’t expect them to

It’s a new secret I have found

Today

must have been one of the strangest days

I found a place where I could stay

And people say

that it will kill me

But they don’t understand

People never do

but it makes sense to me

to be senseless

to change my plans for you

It’s a new secret I have found

And I'm off solid grounds for you

Helvetesjävlaskittävlingar i Kungsbacka och Lund... Kanske dags att skaffa en ny hobby??

2009-09-06T00:11:00.003+02:00

Japp, ibland undrar man vad man egentligen håller på med. Speciellt sådana här dagar, då man frivilligt spenderat 6 timmar i blåst och ösregn... Och BETALAT för det dessutom! Jag fryser FORTFARANDE, och hela lägenheten luktar sunkigt av alla våta kläder och sura fotbollsskor. Till vilken nytta liksom, när man ändå är så j-kla kass??

Nej, våra 2 senaste tävlingar är verkligen inget att skryta med. Förrförra helgen var vi iväg till Kungsbacka. Jag hade anmält mig innan prinsessorna var färdigkvalade till SM, men nu när vi plötsligt inte längre "behövde" åka kände jag verkligen inte för det. Det är ju en bit att köra trots allt, men jag hade ju redan betalt... Och mamma och syrran erbjöd sig att följa med och dela på körning/bensin ifall vi körde inom Freeport (märkes-outlet i Kungsbacka), så okidok!

Det blev en lååååång dag och tävlingen gick seeegt. Och resultatet? Bläh bläh bläh och bläh. 3 disk och ett lopp med 5 fel. INGET att ha. Fast när jag tittat på loppen (systeryster filmade som vanligt) så är jag ändå riktigt nöjd med delar av loppen. Sot gjorde verkligen ett kanonbra agilitylopp! En ren fröjd att se faktiskt :) Riktigt snabb och alla kontaktfälten var perfekta, precis som jag vill ha dem. Men... Allting överskuggades av en dödssynd: Sot gick bakom ryggen på mig redan efter första hindret och slank in i en tunnel som vi skulle förbi. Man FÅR inte göra så! Glittra gjorde också ett bra agilitylopp, förutom att hon hoppade bommens kontaktfält... *sliter mitt hår* Jag FÖRSTÅÅÅR inte.. De 4 första åren vi tävlade missade Glittra ett kontaktfält! ETT!! Vad sjutton hände??

I hopploppet begick Sot dödsynd nr 2 och totalignorerade en threadle trots att jag var väääldigt tydlig! Skit också, hon kan ju det egentligen. Glittra missade en tunnel pga att jag var otydlig och slarvade med styrningen efter att jag trodde att hon hade förstått. Helt mitt fel det där.

När vi körde från Kungsbacka kunde jag i alla fall se lite positivt på tävlingen trots allt. Det hade varit fint väder, och hundarna hade kutat på bra. Hoppbanan innehöll flera rakor där de fick ösa på ordentligt, och jag tänkte att det ju var bra att de fått göra det inför kommande tävlingar. Men återigen: Men... Min positivitism hann försvinna innan vi var hemma igen. Pga av lite missöde med bilen (punktering..) var vi nämligen inte hemma förrän kl.00.30 på natten... Och just det, vi hade ett mindre missöde med bilen på vägen upp också, men mamma tycker inte att vi behöver berätta om det... ;)

Idag var det tävling i Lund. Sköööönt, hade jag inbillat mig innan... :S Det är ju "nästan hemma", och klass 3 skulle dessutom inte starta förrän kl.13. Sovmorgon - lite förmiddagsfix - snabbt dit och köra 4 lopp - kanske ta ett cert eller championat till och med - sitta i solen och snacka lite med folk, ingen vits att ta tältet med sig - hemma igen i bra tid för lite lördagsmys... Njet! Mer eller mindre ösregn hela tiden vi var där, dyblöt efter 5 minuter trots regnkläder, och loppen gick skit :/

I hopploppet betedde sig Sot som om det var hennes första klass 3-tävling någonsin! Tror att vi gjorde så många fel man kunde på banan, sisådär 4-5 disk minst! *pinsamt* Har ju mest tränat fart på sistone, med framgång uppenbarligen, och då har fröken Sot visst plötsligt glömt hur man svänger. Tjohoo vad det flöt iväg överallt, och kom det hinder ivägen så var det ju bara att ta dem med! Maj Gadd... Att det bara kan gå så illa, trots att man på startlinjen känner att "Yes, den här banan grejjar vi, nemas problemas". Hur lyckas man få en så snedvriden världsuppfattning?? Glittra diskade sig bara en gång... Pep in i en tunnel för mycket. Det var visserligen en ganska svår fälla, men Glittra ska liksom föreställa rutinerad. Fy vad kass jag kände mig.

Höll på att hacka sönder tänderna och skaka knäskålarna ur led innan det blev dags för agilityklassen, och i efterhand kan man ju undra varför jag inte gjorde som smarta Jennie och drog hem istället... Sot sprang på bra igen, men stannade och tittade misstänksamt på domaren på bommens nedfart (borde hon inte ha vant sig vid närgångna domare vid det här laget?) Slalomingången satt i alla fall klockrent (duktig hund!), men sen valde hon fel tunnelingång trots att jag dels gjorde ett bakombyte för att svänga henne, dels faktiskt hann skrika på henne hela 3 gånger innan hon var inne i tunneln. "Sot, Sot, SOOOOT!!!" Kom till och med ihåg att använda hennes namn istället för "här", men det var ju ändå föga effektivt... Blev faktiskt riktigt irriterad på henne när hon så uppenbart sket i mig. Glittra fick 2 vägran tror jag, när jag trängde henne i 2 snäva bakombyten. Vi har haft det problemet tidigare (hon stannar eller backar undan när hon tror att vi ska krocka), men under hela sommaren har det funkat så himla fint så jag var lite oförsiktig. Nåja, vi kunde i alla fall bege oss hem direkt sen, utan att behöva vänta på nån prisutdelning ;)

5 tävlingar kvar på säsongen nu, jag hoppas verkligen att vår otur vänder snart... Åtminstone för mig och Sot-skrot, vi har diskat de 8 senaste loppen! *Hmm* Vi är ju agilitynördar på heltid (tja, i stort sett), det borde gå bättre... Annars får jag kanske överväga att skaffa en ny hobby. Förslag mottages! ;)

Malmöeefestivaaaaal!

2009-08-29T13:56:00.007+02:00

Ok, detta inlägg MÅSTE helt enkelt börja med ett "Hipp hipp"-klipp, såååå roligt!

Tiffany Persson på Malmöfestivalen
http://www.youtube.com/watch?v=IWXPlleSnM8&feature=related

Jag tänker varje år att "nån gång borde man ta semester under Malmöfestivalen", men det blir liksom aldrig av. Synd, för festivalen är egentligen fantastiskt! Det är så himla många band/artister som uppträder under veckan - GRATIS! Plus att det är en massa andra kulturella jippon och grejjer som händer. När jag jobbar blir det ändå inte att jag åker in till stan så mycket. Dels jobbar jag en del kvällar, dels är jag alldelles för trött, och sen får jag dåligt samvete för att lämna hundarna igen också när de redan haft tråkigt hela dan medan jag jobbat. Men något måste man ju se, så jag valde omsorgsfullt ut 2 saker: Johnossi på måndagen (bonuskoncert: Deportees spelade strax innan) och Emil Jensen (bonuskoncert: John Me spelade strx innan) på fredagen. Mycket nöjd med mina val!! :)

Johnossi hade jag aldrig sett live tidigare, men jag gillar musiken skarpt. Det är en duo, för er som inte vet, och de är smått fantastiska måste jag säga! De är bara 2 personer på scenen, men de låter som ett helt band! Man saknade absolut ingenting, grymt coolt. Riktigt bra koncert, och efteråt tog jag, Susanne och Martina en tur med Pariserhjulet i Folkets Park :) Detta är fortfarande min favoritlåt:

"18 carat gold" http://www.youtube.com/watch?v=QBtSKMS0C9s

Emil Jensen hade jag sett uppträda 2 gånger tidigare, och jag bara ÄLSKAR honom!! Han sjunger på härlig skånska, och blandar upp med lite "spoken word" (roligt och tänkvärt mellansnack och poesi). Han är verkligen sååååå kul! Herrejösses vad jag skrattade, det var längesen jag hade sån kramp i kinderna! :) Han säger så himla mycket klokt och bra, och jag försöker varje gång komma ihåg, men det går sådär... Han pratar ju så snabbt! Men 2 favoritcitat har jag i alla fall:

"Det finns ingen olycklig kärlek, det är alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig"

"Ta ut glädjen i förskott, annars kanske det inte blir någon glädje"

Dom är bra tycker jag, träffade mitt i hjärtat på mig! :) Ett par låtar och exempel på lite mellansnack också kommer här. Snälla ta er tid att lyssna, jag lovar, man blir kääääär i grabben!

"Mellansnack" http://www.youtube.com/watch?v=MFnSTBoGpKA

"Hör dåligt fattar trögt" http://www.youtube.com/watch?v=J8WXPCwTshg

"Så får du mig ändå" http://www.youtube.com/watch?v=wO_pZTv_J6Y

Billie the vision and the dancers, Pildammsparken!

2009-08-28T22:56:00.006+02:00

Hade värsta mysiga helgen för ett tag sedan när bästa Linda kom på besök fredag-lördag! :) Ses aaaaalldelles för sällan numera... Vi började med godis, grönsaksstix, film och skitsnack på fredagskvällen. På lördagen blev det kanonväder, så vi åkte ner till Klagshamn där vi solade, badade, läste, slappade och kollade in vindsurfarna. Och på kvällen var det dags för Linda och Jennie att lära känna mina älsklingar :) Billie the vision and the dancers spelade nämligen i Pildammsparken, så vi fixade lite käk (kycklingsallad, melon och såklart den obligatoriska kladdkakan!) och åkte dit lite tidigare för att pick-nicka. Susanne + kompis mötte också upp där, och sen träffade jag Eva efteråt också, lyrisk som bara den! *hi hi*

Vad kan jag säga, dom ÄR underbara!! Man ler liksom så fort de bara dyker upp på scenen. Som Jennie uttryckte det: "Ha ha, dom ser ju ut som små seriefigurer" :) Japp, jag älskar Billiesarna. Så underbara personligheter, och musiken påminner verkligen inte om något annat jag hört. Oftast svängig och glad, men flera av texterna är faktiskt extremt mörka. Och andra är helt galna! :) Jag vet att jag tjatat mycket om detta band tidigare i bloggen, så jag ska faktiskt sluta nu. Ni får ett klipp och lite bilder bara. Puss!

Kolla bara här så TOKGLAD man blir!!
Billie the vision and the dancers "Groovy", Pildammsparken:
http://www.youtube.com/watch?v=D8wTzJYN1_g

Oxie, Ystad och vilse bland nudister - igen!

2009-08-28T11:20:00.006+02:00

Agilitytävling Oxie 29/7:

Puh, det var en tuff första arbetsvecka efter semestern! Full fart på jobb, och sen var varenda kväll fullbokad. Två kvällar jobbade jag, en var jag iväg till Ystad på "Sol vind och vatten"-koncert och två kvällar ordnade vi agilitytävling på klubben. På onsdagen skulle jag och prinsessorna tävla själv också. Det är såklart kul att tävla, men min motivationsnivå låg ungefär på noll. Jag var aptrött och dessutom ganska mätt på agility efter tävlingsveckan i Hässleholm, så jag kunde inte tagga igång riktigt. Kändes bara som om jag var på klubben och tränade ungefär.

Hopp 3:

Hoppklassbanan kändes lätt, och faktiskt rolig med både bakombyten, en serpentin och lite "springa på". När jag gick in med Sot kändes det riktigt bra, det här kommer vi att fixa med bravur! In och visa hur banan ska köras bara! Not... Sot tog snabbt ett extra hinder, och sen blev det bara pannkaka av resten. Usch och fy, jag skämdes över hur kassa vi var. Visst kan alla misslyckas och diska sig, inget jag bryr mig om i vanliga fall, men det här var faktiskt riktigt dåligt :/

Glittra var duktig! Hon nollade och sprang på bra tyckte jag. Det var bara på ett ställe som jag kanske fegade och drog henne lite för långt så hon fick onödigt lång väg (där Sot hade tagit ett extra hinder), men annars var jag nöjd. Dessvärre var det många snabba hundar med, och eftersom banan var ganska lätt (egentligen..!) så räckte Glittras lopp bara till en 9:e plats.

Ag 3:

Denna banan var svår - tydligen! 23 av 34 diskade, INGEN felfri! Sot hörde till de diskade, gjorde pannkakor i stora lass igen *hrm* Glittra skötte sig ok, men hennes matte var något klumpig... Jag sjabblade till det så att vi nästan höll på att krocka, vilket gjorde att Fnittran sprang iväg i en stooor lov innan bommen. Trodde nästan vi skulle få en vägran för det, men det klarade sig! Fast det var ju inte mycket att glädjas åt då Glittra ett par sekunder senare hoppade av bommens kontaktfält! *hrm hrm* 5 fel, men det räckte till en 5:e plats trots allt.

Agilitytävling Ystad 8/8:

Det var väldigt varmt och soligt den här dagen, vilket gjorde att det kändes ungefär som att köra 2 traktorer när jag sprang med hundarna - seeegt! Sots dag kan snabbt sammanfattas med att hon tog 2 tunnlar för mycket, disk i båda klasserna alltså *suck* Ena disken får väl jag ta på mig litegrann, jag kunde ha förberett och ropat lite tidigare... Men den andra var ren ignorering från fröken Sots sida. Glittra var en stjärna, trots att det gick ännu långsammare än vanligt. Hoppklassbanan var skittråkig. Bara massa knix och trix, och man var mer eller mindre tvungen att göra hela 8 framförbyten! (Hatar..) Snacka om att döda all fart :/ Nåja, Glittra och jag tog oss runt i alla fall. Vi startade sist i klassen och hade sen startnr 2 i agilityklassen, så det var bara snabbt iväg till nästa banvandring direkt efter köttbullsätning och vatten. Plötsligt kom Nisse förbi och sa grattis *paff* Tydligen hade Glittra VUNNIT hoppklassen! Ha ha, det var ju kul, inte ofta man vinner i klass 3 nuförtiden. Ännu gladare blev jag när Carina påminde mig om att vi nu skulle få en massa poäng till "Årets agilityhund"-lista, närmare bestämt 138 st! Coolt, det kunde vi behöva. Men säg den lycka som varar för evigt... Det visade sig nämligen sen att Glittra fått 0,67 sek tidsfel, vilket innebar att hon fick 0 poäng istället! *sur* Plötsligt var det inte lika roligt längre, mest bittert! Men men, vi vann bra priser i alla fall! Biobiljett och en ryggsäck med massa bra fack, precis vad jag behövde :) Agilityklassbanan var roligare (fartigare och flytigare), och superhunden satte ännu ett nollat lopp! Slutade 4:a i denna klassen.

Vi hade tävlat klart väldigt tidigt, men eftersom det var så fint väder och jag inte hade något annat planerat stannade jag kvar för att hålla Jennie sällskap och titta när hon och Allis sprang senior-klassen. Det var jättemysigt att bara softa runt på tävlingsplatsen, prata med folk och äta brownies (tack Jennie, nu har jag fått en ny last i livet!) Jag passade på att fråga collie-Nelsons matte och husse (som är från Ystad) om de kände till ifall det fanns något hundbad i närheten. Jodå, det var bara att köra rakt över vägen och ned till vattnet, sen gå till vänster. Vid tornet fick man bada med hundar. Toppen, till och med jag borde ju hitta! :)

Ner till vattnet och börja traska åt vänster alltså. Vi gick och gick och gick och gick... Varmt som tusan var det, och inte ett endaste jäkla torn så långt ögat kunde nå. Precis när mitt tålamod började tryta hände det, igen. Plötsligt uppenbarade sig en massa nakna människor överallt, och insåg att jag som vanligt då jag letar efter en badplats åt hundarna råkat irra mig in på en nudiststrand... Det har hänt hur många gånger som helst! Ååh, jag HATAR det! Och jag förstår verkligen inte, hur jobbigt är det att ha en bikini på sig? Egentligen?? Jag skyndade på stegen för att ta mig förbi så fort som möjligt, men som vanligt är ju nudisstränderna skitlånga... När jag kommit förbi och gått på en bra stund till gav jag upp. Det FANNS inget torn eller hundbad. Varm och svettig vände jag om och gick busigt ner med hundarna på stranden mellan nudisterna och barnfamiljerna. Det hade liksom bildats en "lucka" där på ca 50 meter, och där fick vara ifred utan problem. Det gick ganska höga vågor, men jag och Glittra tyckte det var UNDERBART att bada. Sot var som hon brukar lite mer skeptisk... Stannade kvar på stranden och läste och solade en bra stund innan vi styrde bilen hemåt igen. En tokhärlig dag! :)

"Snapphanefejden", Hässleholm.

2009-08-23T19:55:00.012+02:00

Sista semesterveckan (v.30) var det agility för hela slanten, 5 dagars tävlande i Hässleholm!!

Jag hade beslutat mig för att tälta på plats, för att slippa köra fram och tillbaka var dag (= spara tid och pengar). Det är faktiskt jättemysigt att tälta, när det är fint väder och härliga sommarnätter... vilket ju såklart var vad jag föreställde mig då jag fattade mitt beslut! :S Men nejdå. Jag tältade 2 veckor på min semester (Hultsfred + Hässleholm), och naturligtvis regnade det just precis båda de veckorna! *Grr* Inte heeela tiden såklart, men tillräckligt! Det blev åtminstone inte så mycket turistande på kvällarna som jag tänkt mig (hade varit ambitiös och skickat efter massor med broshyrer från turistbyrån), och inget sittande i brassestolen utanför tältet och sola och läsa heller. Nåväl. Det var faktiskt lite mysigt, ändå! Så länge det inte läcker in så... (vis efter mina år på Roskildefestivalen var mitt tält såklart väl insvept i presenning och silvertejp, så nemas problemas där!) Fast det är klart, jag har ju tillbringat ganska MÅNGA timmar den här sommaren med att ligga i ett tält och lyssna på regnet. Blir lite tjatigt efter ett tag... :/ Det är väl ok så länge det är ljust så att man kan läsa, men sen då?! Man är ju inte direkt trött så att man kan sova heller, efter allt slappande... :S

TISDAG:

Jag och flickorna åkte till Hässleholm en dag tidigare, för att få bra tältplats vid banan och slippa gå upp så fasligt tidigt på onsdagen. Fullständig kaos och anarki utbröt då det blev dags att få sätta upp sina tävlingstält! *PUH* Funderade lite på om det verkligen var värt det...?? Men när man är på en flerdagarstävling så är det rätt kul att få plats så att man kan se banan och följa tävlingarna från sitt tält (istället för att sitta 3 rader bak...), speciellt om det tänker vara dåligt väder. Och när det är stora klasser (ca 80 hundar var det i mina) så att man verkligen måste tillbringa hela dagen på tävlingsplatsen. Jag lyckades i alla fall få plats vid en av klass 3-banorna *glad* Mitt vanliga sovtält slog jag upp på en sumpig gräsmatta en bit ifrån. Bredvid parkeringen med alla husvagnar och lyxiga husbilar... *avundsjuk* När jag vinner på triss, då jäklar!!

ONSDAG:

Hopp 3, Sot:
Inte jättebra fart. Klarade slalomen. Slog i ett hinder hårt så att jag trodde att hon rev (gjorde hon inte!), varpå jag som vanligt lite "gav upp" och tappade henne över fel hinder (3 hinder från slutet *suck*). Disk alltså.

Hopp 3, Glittra:
Felfri, blev 11:a och fick SM-pinne! :) Sprang ganska fort (4,40 m/s) och hade bra vägar, missade bara pyttelite på ett ställe.

Glittras hopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=GHLH-8LvdQo

Ag 3, Sot:
Missförstånd på ett ställe så hon hoppade ett hinder bakifrån - disk. Höll henne lite extra på fälten efter det. Inte helt nöjd med farten ned till 2/2 och hon sprang inte ända ut på vippen (kanske pga hon flög av sist i Bjuv?) Gasade inte för fullt, men klarade i alla fall slalomen.

Ag 3, Glittra:
Hoppade bommens kontaktfält, annars ok lopp. Långsam vipp. 5 fel och 18:e plats.
Jennie och borderterrierna + la familia kom och höll mig sällskap i tältet, så det blev en rätt trevlig dag! :)

TORSDAG:

Ag 3, Glittra:
Disk pga att Glittra tog ett hopphinder från fel håll. Jag skickade ut runt hindret och skyndade mig sen för snabbt vidare själv för att hinna med ett framförbyte precis efter hindret, varpå Glittra följde efter... Disk. Annars bra flyt, 3 bra och roliga bakombyten som funkade kanon. Men... hon hoppade bommen igen!

Ag 3, Sot:
Disk pga att Sot pep in i en tunnel där hon inte skulle, disk. I övrigt bra flyt och bra bakombyten. Snabbt slalom, snabbaste på tävling någonsin tror jag!

Hopp 3, Glittra:
Felfri, blev 10:a och fick SM-pinne!! Tappade tid då Glittra var påväg i tunnelfällan. Lyckades stoppa henne, men kom av mig och blev sen i ett framförbyte. Kul bana annars, skulle velat köra den några varv för att få till den perfekt!

Hopp 3, Sot:
Disk i tunnelfällan, fan! Hann skrika rejält på henne, men hon hade bestämt sig... Totalignorerad!Lite långsam i starten, men sen bra och kul att springa med. Fixade slalomingången som jag var orolig över.

Jennie och borderbusarna tävlade med oss denna dagen också. Kul, men fy sjutton vilket oväder det var. Regnade konstant kändes det som. Jag började fundera lite över hur knäpp man egentligen är om man frivilligt väljer att spendera hela sin sista semestervecka sittandes och skula inne i ett tält..? :S På kvällen var det dags för "Snapphanefesten", riktigt kul faktiskt! Det var "Partyfabriken" som höll i spektaklet precis som förra gången, lite samma som "Wallmans salonger" där servitörerna både serverar och uppträder. Dessutom lite jippon med att dra upp alla domarna på scen, lite allsång osv. Jag tänkte än en gång när jag satt där på hur underbar denna sporten är! Det är verkligen en faslig blandning av folk i precis alla åldrar, och alla är så otroligt trevliga och har så fantastiskt skoj ihop! Som sagt, UNDERBART :)

FREDAG:

Inga officiella klasser den här dagen, utan "Arion Cup" där resultatet från en hoppklass och en agilityklass las ihop. För ovanlighetens skull fanns det PRISPENGAR att tävla om! :) Vinnaren fick 1000 kr, 2:an 500 kr och 3:an 250 kr.

Hopp Cup, Sot:
Sot sprang förbi ett hinder där jag skulle dra över henne med serpentinhanden. Jag var förmodligen för slarvig... Brydde mig inte om att ta om utan sprang vidare, disk. Resten gick bra.

Hopp Cup, Glittra:
Mycket bra lopp. Jag var offensiv hela tiden och tryckte på (lite sporrad av att speakern babblade på om att Glittra tagit silver på SM osv, he he!), handlingen flöt bra. Felfri, 6:e plats.

Ag Cup, Sot:
Sot var ju ute ur tävlingen pga disken i Ag, men hon gjorde ett bra lopp ändå. Förutom nån stor sväng, och att hon inte stannade som jag ville på bommens nedfart. Hmm... Lite bekymmersamt, kanske borde ta tag i det där nu..? Svar: Ja. Fast det är jobbigt med tävlingsdjävulen :S Vet inte om jag klarar av att ta om fältet när vi inte fått några fel utan bara pga bristande kriterier... Vet ju att man bör, för att inte behöva sota för det sen... Sot slutade 3:a i denna klassen, men det betydde ju nada eftersom det ju var en inofficiell cup och man la ihop resultaten för båda klasserna.

Ag Cup, Glittra:
Spännande eftersom Glittra låg 6:a och hade teoretisk chans på prispengarna! Men... Hon hoppade bommen, IGEN!! Hmm, när jag bestämde mig för planen angående Glittras kontaktfält (se inlägget från Bjuv) tänkte jag att vi kanske skulle få räkna med att kanske missa hälften av gångerna, max. Inte VARJE GÅNG! Suck... Två stycken över oss i resultatlistan körde bort sig så vi slutade 4:a. Om Glittra inte hade hoppat kontaktfältet hade vi blivit 3:a eftersom vi hade snabbare tid. Retligt! När man för en gångs skull tävlar om annat än typ bajspåsar och fästingplockare... :/

På fredagkvällen bar det iväg hem till Anna på 50-årsfest, kul kul! God mat, trevligt sällskap och hennes söta söner gjorde ett perfekt jobb som bartender/lekledare! :) Det var en hel drös båda nuvarande och fd arbetskamrater inbjudna, vilket var himla roligt. Trots värsta "börja-jobba-ångesten när semestern börjar närma sig sitt slut, så brukar det ändå finnas en liten liten gnutta glädje över att få komma tillbaka och träffa sina goa arbetskarater igen. Efter festen hos Anna var jag dock plötsligt mer än nöjd vad det gällde den biten och såg inte längre NÅGON som helst anledning att återvända till jobbet... Strax efter kl.2 på natten klafsade jag mig frusen igenom vattenpölarna fram till mitt lilla tält. Lite mindre mysigt att tälta just då måste jag säga... :S

LÖRDAG:

Hopp 3, Glittra:
Kom av mig och blev sen på ett ställe så att vi fick en vägran /stackars Glittra kunde ju inte veta vilket håll hon skulle ta hindret ifrån då jag bara stod still och gjorde ingenting...) Resten gick fint. Fick 5,89 fel (tidsfel pga vägran). Blev 31:a.

Hopp 3, Sot:
Sot var riktigt riktigt duktig! Allt gick toppenbra, tills jag missbedömde hur lång tid slalomet skulle ta... (Sot ökade nämligen upp ett par växlar mot tidigare på tävling, kanon!) Eftersom jag skulle trycka Sot 90 grader bort från mig efter sista porten och själv var sen. slutade det hela med en krock! 3 hinder från slutet på ett superlopp voltade jag graciöst som en elefant. Som tur är slog jag inte ihop med lilla hunden alltför illa. este mig upp och sprang imål med 5 fel för beröring. Fan också, hade så gärna velat ha ett bra officiellt resultat efter alla disk (och framförallt en SM-pinne!) Nu blev vi 27:a.

Ag 3, Glittra:
Bra lopp. Hade bestämt mig för att ta om bommen om hon hoppade (något måste ju uppenbarligen göras!), men hon trampade så fint så fint, trots att det låg en tunnel runt nedfarten som hon sen skulle in i bort ifrån mig. Har inte tränat på det på år och dar, men det gick. Trodde inte att Glittras fart räckt så långt, men det visade sig att hon blivit 5:a (av 72 st!!) Det var ju kul :) Fick även en SM-pinne som vi inte behövde (hur kaxigt låter det inte att säga så, lol?!)

Ag 3, Sot:
Det gick riktigt bra fram till efter tunnen under bommen. Jag hann till och med tänka "Nu jäklar händer det, nu sätter vi superloppet!" Men icke... Sot var för snabb genom tunneln så jag hann inte backa och göra mitt planerade framförbyte då hon kom ut. "Äh va fan, jag gör ett bakombyte istället". Hört det resonemanget förut?? Jajemän, men jag har uppenbarligen inte lärt mig min läxa: ÄNDRA ALDRIG DIN PLAN! Det funkar nämligen oftast inte. Den här gången blev det en vägran på nästa hinder som var långhoppet, och sen blev det disk. Usch vad jag grämde mig efteråt. Jag skulle gjort framförbytet ändå, trots att det blivit en ful extrasväng runt mig. Sot hade säkert varit snabbare än Glittra ändå, och eftersom Glittra kom 5:a... Hade funnits en rimlig chans på cert och championat! Hmm.. :/

Jag och prinsessorna var färdigtävlade ganska tidigt den här dagen, och lämpligt nog var det superfint väder :) Så då äntligen plockade jag fram turistbroshyrerna, och vi åkte till Finjasjön för att promenera lite! Det skulle finnas en "Hundslinga" på 6 km där. Perfekt! Lagom långt att gå tänkte jag, såhär på eftermiddagen efter 4 dagars tävlande. Det var otroligt vackert vid sjön. Vi gick långsamt och strosade till en början. Jag fotade hundarna lite, de badade tassarna i en bäck, vi hoppade upp på lite stockar och stenar, jag mumsade på lite skogshallon, sen hittade vi en liten strand och Glittra fick simma efter pinne (snarare "träd", den enda vi hittade) en miljon gånger ungefär (aldrig nöjd!)... Promenixade lite till... Efter ett tag började jag tycka det var konstigt att vägen aldrig svängde? Gick lite till, och efter en stund började det svänga lite åt höger. Bra! Jag ökade på stegen litegrann, började bli hungrig och ville tillbaka. Plötsligt kom vi in ibland en massa hus, och sedan ut på en asfaltväg. Märkligt?! Nåja... Efter ytterligare promenixande gjorde vägen en tvär sväng tillbaka åt vänster! Hmm... det var väl ungefär då jag insåg att vi nog gått lite fel!! Tusan också. Ingen karta eller dylikt i närheten, och jag hade absolut ingen aning om vart vi var. Så det blev till att vända tillbaks samma väg igen... Ca 3 timmar blev vår lilla promenad, vi var ganska slut och vrålhungriga efteråt.

SÖNDAG:

Sista dagen och sista chansen! Glittra hade väl skött sig ok hittills och fixat 2 SM-pinnar i hopp, men den glädjen grusades ju rejält av alla hoppade kontaktfält måste jag säga. Sot hade inget alls att hänga i julgranen efter 4 dagars tävlande. Vars en till SM-pinne i hopp behövde de för att bli färdigkvalade, nu jäklar! Jag försökte peppa mig själv och få till lite jävlaranamma, men jag kände mest något slags lugn. Jag kände mig harmonisk och ganska säker på att idag, idag kommer vi faktiskt att fixa det här! Och guess what, det gjorde vi! Plötsligt från ingenstans slog vi till med 4 nollor på raken, hi hi! Det kändes bra :)

Ag 3, Glittra:
En kul och flytig bana! A-hindret skulle tas 2 gånger så det blev många kontaktfält, men Glittra tog dem allihopa. Felfri, dock inte supersnabbt. Slutade 12:a. (Fick SM-pinne, som inte behövdes).

Ag 3, Sot:
Domaren ställde sig väldigt nära bommens nedfart, och Sot gjorde en nybörjarhunds-klassiker och frös till is strax ovanför kontaktfältet och bara sod och stirrade på honom. I en evighet!! Trodde aldrig att jag skulle få henna av bommen, nästan 3 sekunder stod hon där. Hmm. Resten av banan gick skitbra, slalomet var så fint att matte nästan fick tårar i ögonen :) Sot slutade på en 10:e plats. Himlarns att hon skulle pausa så länge på bommen! (Fick SM-pinne, som inte behövdes).

Hopp 3, Glittra:
Oj oj vilken knökig bana! Man fick bryta hundens väg heeela tiden: in emellan, runt och hoppa, runt tillbaka, "fel" tunnelingång... I och för sig den typ av banor som jag och Glittra gillar eftersom hon är duktig på sånt, men ändå lite tråkigt eftersom hundarna inte hade nån chans att få upp någon som helst fart. Det var en liten raksträcka muren - säck- långhopp, men i övrigt var det bara att bryta och svänga hela tiden. Det var bennemig till att jobba på bra själv också för att lyckas visa rätt! Glittra tog sig genom felfritt, och slutade på en 11:e plats och SM-pinne!! Wohooo, färdig för SM 2010!!

Hopp 3, Sot:
Duktiga lilla Sot-skrot lyssnade också fint och tog sig igenom felfritt! Någon stor sväng här och var, men jag tyckte hon var duktig. Framförallt hade jag bävat för slalomingången som var riktigt svår, men vi gjorde nån stor men flytig grej som funkade. (Det innebar att Sot fixat 10 av 10 slalom den här veckan, gissa om jag var glad och stolt!!) Sot gick upp i ledning, men ganska snart var det ett dansk ekipage som slog oss. "Attans, där rök certet" tänte jag. När klassen var slut hade vi halkat ned till 5:e plats, men jag var mycket nöjd. Sot hade tagit sista SM-pinnen, och var även hon färdig för SM 2010!! Tjihooo!! Sen på prisutdelningen fick jag reda på att hon visst fått CERTET också! *paff* Det var danska ekipage på både 1:a och 2:a plats, och jag hade varit säker på att de var där för att plocka svenska cert. Men nähä... bara att tacka och ta emot, hi hi! :)

Sots certhopplopp: http://www.youtube.com/watch?v=emBI7WexXy8

Konstigt hur en bra sista dag kan få hela veckan att plötsligt verka helt fantastisk, trots att Sot diskat typ allt som kommit i hennes väg och Glittra flugit av bommen som om hennes liv hängde på det! Men men, summa summarum så fixade vi vårt mål att kvala till SM! Och ett cert är ju inte så illa, även om det var väldigt nära ett par gånger till, om inte om hade varit... Fast lilla skrot-hunden är i alla fall "halvvägs" till dubbelchampion nu! ;) Två agilitycert och ett hoppcert så här långt. Bara att fortsätta jobba på.

Tyckte att det var en bra tävling, Hässleholm HU är proffsiga. Toppenunderlag, snygga hinder och bra kringarrangemang. Är glad att jag åkte dit och stod ut trots regnet, och trots att jag var sååååå trött måndag morgon då det var back to work igen...

Är det bara jag som gråter??

2009-08-18T23:38:00.006+02:00

Hmm, fattar inte varför mitt blogginlägg om Hultsfredsfestivalen hamnade under inlägget om lydnadstävlingen, som jag skrev innan?? Men jag fattar inte heller varför den här j-kla bloggen ibland slänger in några extra radavstånd och ibland tar bort dem helt, trots att jag inte skrivit så! *GRRR* Störigt som f-n när man är perfektionist... Nåja, ni får scrolla ner en bit!

Här kommer i alla fall "ETT SÄLLSYNT EXEMPLAR", Lasses nya låt som han körde som extranummer sist på Hultsfredsfestivalens sista dag. Texten är så himla fin att jag tyckte den förtjänade ett alldelles eget inlägg! :) Som sagt, den fick mig att gråta...

http://www.youtube.com/watch?v=0sNyASq9IcA

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

Drivet och skulden jag har

Du visste nog att jag hade mina skäl

ett sätt o ge ett sätt o ta

När mörkret sista trummor dånar ut

överger, och lämnar mig kvar

Jag blundar i en frusen tyst minut

ett mycket sällsynt exemplar

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Du sätter all din tilltro till en dröm

Till sångerna som tar ens liv till slut

Din skönhet inspirerar till en lögn

när mörkrets sista trummor dånar ut

Och varför står du annars här?

Du kunde valt den andra vägen

Du läser mig kapitel för kapitel

Jag är mindre stolt nu men jag är förlägen

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Kom och var min vän för en sekund

När kvällens första frusna stjärnor vaknar

Bli mitt sista halmstrå för en stund

Vi som har allt, vi som saknar

Jag skänker dig den sista lögn jag har

men offrar, och betalar vad som krävs

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

resterna jag frossat i förgäves

Ljus stanna kvar

kom och va min vän

Ljusna mig igen igen igen

Ooops we did it again... :)

2009-08-16T21:09:00.006+02:00

Jag och Sot var och tävlade lydnad i Tollarp den 17/7. Jag är ju egentligen bara ute efter att få ett LP1 på henne (dvs vill fixa 160 poäng 3 gånger), och efter förra tävlingens succé med 185,5 poäng kändes det ju ganska lugnt. 25,5 poäng att ta av liksom. Fast det är klart, lite tävlingsmänniska är man ju, och man vill ju helst inte göra ett sämre resultat. Även om det hade "räckt" med 160 poäng så hade jag nog blivit ganska besviken om vi fått det, när jag vet att vi kan bättre. Jag var också lite nervös att jag skulle vara för nonchalant den här gången eftersom det gått så lätt på första tävlingen, så att det skulle skita sig pga det. Har dock inte haft så jättemycket varesig tid eller lust att träna, men veckan innan tävlingen tränade vi litegrann varje kväll.

Bland annat har vi tränat på att hon ska låta apportbocken vara (inte dutta på den) tills jag säger att hon ska ta den, och det gick faktiskt löjligt lätt att lära henne. Sen har vi kämpat på lite med att hon ska sätta sig rakare i linförigheten, men det går inte fullt lika bra alltså. Hon sätter sig snabbt och snett, och rättar sedan in sig om hon märker att jag inte är nöjd. Hmm... Vet inte riktigt hur jag ska få henne att sätta sig rätt på en gång..? Kanske skulle gå en lydnadskurs nån gång, he he!

Till tävlingen då. Jag och hundarna åkte dit själva (eftersom Ullis och Stella är i Uppsala och pysslar med examensarbete). Lite läskigt, jag kände mig som ett ufo bland alla som verkade känna varandra sen tidigare och som framförallt hade superkoll på hur lydnadstävlingar går till. Jag stod mest tyst för mig själv och väntade. Lydnadsvärlden är ju helt ny för mig, men nu har jag i alla fall lärt mig varför alla går omkring i de där tunna chica västarna med ungefär 100 fickor: KOPPLET! Man måste ju ha någonstans att stoppa undan kopplet, och min softshell-jacka som jag tagit med för detta ändamål var lite varm sådär mitt i sommaren.

Det var en stor tävling med alla klasser, klass 1 var så stor att vi blivit indelade i 2 grupper. I min och Sots grupp var vi 18 stycken, och jag drog startnummer 17. Ganska lång väntan, men hellre det än att få nummer 1! Det började dock med platsliggningen som delades i 3 grupper.
Man skulle ju kunna tro att jag skulle hinna bli nervös när jag satt och tittade på alla ekipagen innan oss, men det var tvärtom faktiskt. Jisses... Vill ju inte låta kaxig eller stöddig, men ... Visst, jag förstår att det som sitter som en smäck på träningen kan gå åt skogen på tävling (jag och Sot har ju slalomet som strulat för jämnan på tävling), men grejjen var att många utav dem inte verkade tycka att det gått åt skogen. De verkade inte alls särskilt förvånade eller besvikna, och inte det minsta skamsna heller, lol!

Platsliggande Betyg: 10

Jag kände mig ganska lugn, Sot är duktig på platsliggning. Jag var inte alls lika nervös som förra gången. Men... det hann jag bli! Plötsligt, ganska omedelbart, började Sot vända och vrida på huvudet hastigt åt höger, vänster, uppåt och nedåt. Jag såg då att luften vimlade av flygfän som Sot försökte hålla koll på! Hon låg alldelles still med kroppen, men var gång hon hittade en ny mygga att fixera blicken på var jag livrädd att hon skulle resa sig. "Ligg stilla, ligg stilla, ligg stilla, vi har inte åkt såhär långt för att missa 30 poäng på platsliggningen!" försökte jag överföra genom telepati under de 2 minuterna. Det funkade! :)

Tandvisning Betyg: 8

Den här gången körde de inte tandvisningen direkt efter platsliggningen, utan istället började de med den när man skulle in och köra sitt lydnadsprogram. F-n också, det är ju ingen höjdare att tvinga sin hund till något hon bara hatar precis innan man sen ska köra igenom en massa lydnadsmoment utan varken beröm och godis... Men men, inget att göra något åt. Jag var i alla fall glad att det var samma domare som sist, för han hade ju varit snäll. Det var han inte den här gången... Han började i och för sig med att låta hunden komma fram själv och hälsa på honom, vilket Sot gjorde duktigt. Han fick lite svansviftning till och med. Men sen skulle hon sitta vid min sida medan han gick fram och kollade hennes tänder. "Jag sätter mig ner och håller i henne" sa jag. "De får du inte" sa han då. "Jag vet", sa jag, "men jag tar avdraget för det, du kommer inte att kunna titta på henne själv". "Jodå, det går bra" sa han då, och mesiga jag protesterade inte mer utan lät honom försöka. Vilket resulterade i att Sot backade undan när han böjde sig över henne, och sen fortsatte han jaga henne runt mina ben i vad som kändes som en evighet. Till slut var stackars Sot så skärrad att jag var tvungen att fånga in och krampaktigt hålla fast henne medan domaren tittade på hennes tänder. Usch, kändes inte alls bra. Hemskt. Och det var lite pinsamt också... Alla andra hundar hade skött sig exemplariskt och fått en 10:a, men Sot betedde sig som en sån där hysteriskt skygg och rädd sheltie som hon egentligen inte ÄR. Hon är en otroligt vänlig hund och går fram och hälsar på de flesta som pratar med henne, men hon gillar inte när folk tränger sig på. Framförallt inte män i keps... (borde det inte vara förbudet för domare att bära keps?) Om man däremot ställer henne på ett bord kan vem som helst göra vad de vill med henne. Jag trodde att vi nollat momentet, men vi fick tydligen en 8:a. Vad ska de egentligen göra för att få lägre poäng, bita domaren? Döda honom??

Linförighet Betyg: 8,5 Kommentar: POS, SS, LEK

Sot var fortfarande skrämd och svår att få kontakt med efter upplevelsen vid tandvisningen. Jag fick säga till henne 3 eller 4 gånger samt till slut visa med handen för att få henne att sätta sig i utgångsläge för att börja. Herrejäklar, hur ska det här gå... Fick ingen tid alls att peppa igång henne igen, och eftersom detta inte direkt är vårt paradnummer till att börja med så gick det väl sådär. Hon satte sig långsamt i första halten, och naturligtvis snett. Men annars tyckte jag att hon var alert och följde himla fint, och själv lyckades jag faktiskt hålla snattran hela tiden den här gången (fick ju kommentar om det sist!) Vet inte om LEK betyder något annat eller att hon faktiskt lekte. Jag märkte inget, men hon kan ha bitit lite i kopplet under språng kanske? Hon har gjort det nån gång ibland då jag sprungit för fort på träning.

Läggande Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

Duktiga hunden är verkligen en pärla på det här!

Inkallande Betyg: 9,5 Kommentar: Avslut, tempo

Sot sprang verkligen jättelångsamt och såg hemskt osäker ut, jag trodde nästan att hon skulle sakta av till trav. Men det gjorde hon inte som tur var, och hon avslutade i alla fall med sitt lilla skutt mot mina lår! *smile*

Ställande Betyg: 9 Kommentar: Steg

Jag såg ju inte hur hon gjorde just den här gången, men när vi tränar stannar hon direkt i steget men flyttar liksom fram det bakre frambenet så att frambenen står snyggt paralellt. Om det räknas som "steg" så får det väl vara så då. Jag är nöjd!

Apportering Betyg: 10 Kommentar: BRA!!

Practise makes perfect! :) Hon är så duktig nu lilla Sot, tuggar inte ens längre.

Hopp över hinder Betyg: 10

Såklart! :) Hon gör dock samma skutt mot mina lår då hon ska sätta sig vid sidan, men det räknas visst inte här..?

Helhetsintryck Betyg:10 Kommentar: Trevligt!!

Tack tack!

Efter tävlingen kände jag mig jättedeppig pga att tandvisningen gått så dåligt. Och jag var irriterad över att alla brukshundägare nu säkerligen fått sina fördomar om nervösa nervsvaga shelties bekräftade... Jag var säker på att vi hade nollat tandvisningen, och visste inte vad jag fått på de andra momenten heller. Jag var väldigt osäker på om vi klarat 160 poäng. Fan också, ska vi behöva tävla 2 gånger till för att ta vårt LP1, tandvisningen lär ju inte bli roligare nästa gång pga upplevelsen idag... :(

Efter en stunds väntan skrev de upp resultaten på en lapp på klubbhusväggen. När jag sneglade tyckte jag först att hon skrev 157,5. Skit också... Men sen såg jag att det stod 187,5 poäng!! Wow, 2 poäng mer än förra gången, hur gick det till?! :) När jag sen skummade över de andra resultaten insåg jag att ingen hade högre poäng heller. Ha ha, det var ju inte klokt, vi hade vunnit IGEN! Himla himla galet kul. Och min nervsvaga Sot-skrot fick visa att hon faktiskt är ganska cool ändå, då hon la sig tillrätta överst på prispallen och såg lite lagom uttråkad ut! ;) Jag försökte sätta henne upp för att det skulle se lite snyggt ut då flera stycken tog foto, men hon la sig envist ner igen, hmm. Den här gången flankerades vi av en bordercollie och en schäfer på 2:a och 3:e platsen. Jupp, kändes rätt häftigt det med :)

Innan vi körde hem ringde och sms:ade jag närmsta fanklubben om resultatet. Camilla undrade om det blev milkshake nu igen, eller om Sot kanske hade någon annan favorit? Hmm, jag hade ju egentligen inte tänkt köpa något till henne. Matvraket Sot-skrot hade nämligen redan tidigare på dan stulit någons mat på stranden... (jag trodde att hon som vanligt letade ätbarheter inne i en buske medan jag packade ihop våra grejjer, men upptäckte att hon istället helt fräckt stod på någons filt och glufsade i sig *pinsamt*). Efter Camillas sms fick jag dock lite dåligt samvete, så det slutade med att prinsessorna fick dela på en cheeseburgare på vägen hem. Jo det var hon väl värd ändå, min duktiga lilla tjej!

Hultsfredsfestivalen

2009-08-16T21:03:00.020+02:00

Vecka 28 var jag på Hultsfredsfestivalen, och som jag skrivit om tidigare hade jag lite ågren över att åka dit. Var rädd att jag skulle tycka det var skit, och därför bli sur och bitter över att inte ha valt Roskilde istället. Men jag gjorde mitt allra bästa, och kan stolt säga att jag faktiskt inte blev särskilt jättegnällig (bara lite lite..) Jag nöjde mig med att bara helt lugnt konstatera att det här förmodligen var min första och enda gång på Hultan, såvida de inte lyckas få dit någon RIKTIGT bra artist, och att jag förmodligen åker till Roskildefestivalen nästa sommar OAVSETT vem som ska spela där. Skillnaden var nämligen milsvid!! (Även bokstavligt talat faktiskt, ha ha!)

Från början då. Jag och Ida åkte dit redan på tisdagen, dan innan själva festivalen började. Ville ju komma dit i tid, hinna få upp tältet, hasa dit alla grejjer, gå runt och checka läget lite osv innan det var dags för koncerterna att dra igång. Väldigt direkt fick vi 4 snabba bevis på att Roskilde är bättre: de tog i Hultsfred betalt för parkeringen, de tog betalt för bussen, de tog betalt för vattentoaletterna och de tog betalt för programmen (eh, WHAT??!)

Nåja, det gick i alla fall bussar mellan parkeringen och campingen vilket jag var himla tacksam för (även om de stannade en km från ingången och kostade 20 kr enkel väg)! Trots att vi packat med oss betydligt mindre än normalt, tog det ändå 2 rundor och halva dan innan vi fått med oss allt *pust&stön* Vi hann nästan innan det började ösregna...

Slog upp tälten på Royal Camp, den "lugna" campingen ;) Perfekt, vi var mycket nöjda! Den låg precis bredvid husvagnscampingen och var faktiskt väldigt fridfull (för att vara festival alltså..) När det slutat regna (nja, någorlunda i alla fall..) gick vi en liten promenix och kollade resten av campingområdet. Hmm, det var ju inte särskilt stort... Var fanns bion liksom? Och klätterväggen, isbanan, studsmattan och vollyboll-planerna? Och bok-bussen? Skate-ramperna och dans-scenen? Myssofforna? "Vad sjutton ska man hitta på tills festivalen drar igång??" undrade de bortskämda Roskilde-fansen... :S Tillbaks till tälten för att läsa och nanna kudden.

Ida kikar ut från sitt tält. Syns inte på bilden, med det ÖSREGNAR utanför!

"Hotellrummet", innan det blev stökigt...

Nästa dag gick vi med bestämda nyfikna steg in på själva festivalområdet, men oj.. Vilken bebis-festival!! Kunde inte fatta hur litet det var. Är det här ALLT?? Fick nästan en klaustrofobisk känsla när jag insåg att man i princip kunde stå på ett ställe och se alla scenerna samtidigt. Men men, jag försökte tänka positivt: man skulle i alla fall slippa att få skoskav av allt springande mellan de olika scenerna (på Roskilde får man ju liksom ibland räkna med sisådär 20 minuters transportsträcka mellan två scener, superångest och ett fasligt sressande när favoiterna envisas med att krocka!) Fast hur positiv jag än försökte vara så VAR det ingen höjdare att klämma ihop en festival på så liten yta. För även om de visserligen inte spelade på de två största scenerna samtidigt, så störde soundchecket från den "vilande" scenen musiken på den scenen som var igång, VARJE GÅNG! Det är fan inte kvalité det, så jäkla dåligt att jag knappt trodde det var sant! Var är den dolda kameran liksom?! Hur kul är det att plötsligt höra "ett-två, ett-två.." mitt i en ballad, eller "dunk-dunk-dunk-dunk" i flera minuter när nån testar trummorna. Jag saknar ord...

I likhet med campingområdet, fanns det inte heller på festivalområdet något att "göra" mellan koncerterna. Jag har visst uppenbara problem att underhålla mig själv... :S Tja, i alla fall när jag hamnat mitt bland en massa tusen tonåringar som jag inte har någon större lust att umgås med, och utan en enda snygg rocker i passande ålder i sikte. Men, jag VAR åtminstone inte äldst på festivalen som jag befarat! (Fast å andra sidan undrar jag om det inte är ett tecken på att man börjar bli gammal då man hela tiden lite smådesperat spanar efter personer som är äldre än man själv? Eller för den delen, när man inte kan förstå varför koncerter måsta börja kl.01 på natten!? *hehe*) Det fanns ett par affärsstånd, som man kollat igenom efter en kvart... Ingen shopoholic-varning där minsann.

Det blev så att jag tillbringade mycket av förmiddagarna läsandes i tältet (vilket var ok eftersom jag hade superbra bok med mig: Stieg Larsson "Luftslottet som sprängdes"). Det regnade nämligen VÄLDIGT MYCKET under veckan, och jag hade inte lust att bli blöt och kall i onödan (dvs jag kan offra mig för bra musik, men inte för kass sådan eller för att bara strosa runt). Det var verkligen kallt som satan om kvällarna och nätterna, och jag frös i vanlig ordning som en gris (hur är det möjligt att frysa när man har långkalsonger, mjukisbyxor, 2 tröjor, raggsockar, tjock sovsäck och filt på sig??) Det fanns ETT "öltält" under tak inne på området (som blev knökfullt så fort det kom ett rejält regn), i övrigt fanns det ingenstans att varken sitta eller skula. Gräset brukar duga fint för mig, men inte när det är blött :/ Blev jäkligt trött i mina gamla ben och min kassa rygg.

Fick ju ta en bild vid sjön. Erkänner att miljön på Hultan är mysigare, ifall det varit fint väder... (Notera regnbyxor, stövlar och butter uppsyn!)

Maten var också en stor besvikelse. På Roskildefestivalen så finns det så HIMLA mycket god mat, allt lagas på plats! (Några av mina favoriter: Mousakka, vitlöksbröd med tomat och ost, bakad potatis, spaghetti m köttfärssås, tonfisk-risotto, braend kaerlighed = potatismos med tärnat stekt fläsk och rödbetor, diverse olika crepes, Mor Toves äppleskivor, bagels, kanel-snegel...) Där är det nästan så att man sätter sig och väntar på att bli hungrig igen direkt efter att man ätit, bara för att få chansen att testa något nytt! På Hultan var det mer "Hmm, jag måste nog äta något igen nu...Jobbigt.." Allt var bara flottigt och halväckligt, var trött på det efter första dan (pizza-slice, falaffel, hamburgare, kebab, taco-tallrik... Tråkiga inplastade frallor till frukost...)

Frukost vid tältet.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt! För faktum är att jag hade fantastiskt kul ändå. Det jag hade åkt dit för, det fick jag med råge: LASSE! Underbara bästa Lars Winnerbäck!! :) Han gjorde fyra spelningar på Hultan, en varje dag. Första dan spelade han med sitt gamla band Snoddas (kul att se), andra dagen var det en typ akustisk koncert, tredje en mer rockig variant, och sista dagen en "vanlig" koncert med Hovet. Det var verkligen KANON, man fick höra såååå många låtar! "Kom ihåg mig" körde han av nån anledning varje dag, men annars körde han inte en enda låt två gånger. Åh, jag var så glaaaad!! :) Fick höra jättemånga av mina favoriter som jag aldig hört live förut, eller åtminstone inte så ofta, tex "Nånting större", "Om tiden vill ifatt", "Söndag 13.3.99" och sist men inte minst "Fria vägar ut". Den sistnämnda är väldigt speciell för mig, det är MIN låt helt enkelt. That´s the way it is. The way I am. På riktigt alltså! Texten är så på pricken jag att det nästan är lite läskigt faktiskt, men jag tänker inte lägga upp den här och nu. Den är lite deppig...

Den akustiska koncerten var nog min favorit. Den var på en mindre scen med begränsat antal platser, så vi fick köa ett par timmar i regnet för att vara säkra på att komma in. Oorganiserat och kaotiskt, jag lyckades bli ovän med en vakt... Ganska vanligt fenomen det där :S Men slutet gott allting gott, vi fick våra platser i första raden! :) Det var världens mysigaste lilla koncert med bara Lasse, Anna och Johan, den typ som man nästan aldrig får uppleva igen när ens favoritartist väl har blivit "stor". Av naturliga skäl blev det många av de lugnare låtarna, och det var extra mysigt då man så tydligt hörde alla som sjöng med - älskar det! Det är en sån helt underbar känsla, tror att den kallas LYCKA :) Man känner sån samhörighet, att vara mitt ibland massa likasinnade som alla tycker och tänker och känner och förstår... precis som du. Lasses låtar innehåller otroligt mycket text (inte typiska "vers-refräng-vers-refräng"-låtar direkt), så om folk kan sjunga med i hela låtar vet man att de också verkligen har lyssnat mycket på hans musik. Vi är många, och det är härligt! Och Lasse är så braaaa! Ja ja, jag märker att jag börjar flumma lite nu... Men jag filmade litegrann utav "Timglas" på koncerten, så att ni ska förstå lite av vad jag menar. Det låter i och för sig för j-vligt när publiken sjunger, men det spelar liksom ingen roll. Det är inte det som är det viktiga, inte det som är poängen!

Lars Winnerbäck "Timglas"

http://www.youtube.com/watch?v=Ab5BzAMXCYE

Bästa Johan :) Den mest talangfulla person jag träffat, han kan spela ALLT!

Nån timme innan koncerten 3:e dagen, när vi återigen stod och köade för bra platser, kom Lasse plötsligt ut för att hälsa och skriva autografer! Roligt :) Han är ju inte sådär jättesocial och lättsam av sig i sin roll som "dyrkad stjärna", så det var snällt att göra det ändå tyckte jag. Man såg att han var blyg och inte riktigt bekväm med uppståndelsen, och han gömde sig bakom huva och svarta solglasögon. Jag bryr mig inte alls om autografer, har aldrig gjort. Syrran är värsta autografjägaren och var såklart superglad, men jag förstår liksom inte grejjen. Om jag nån gång får chansen att stå öga mot öga med någon jag beundrar och tycker om så vill jag ta till vara på det ögonblicket, suga i mig varenda sekund för att sedan bevara som ett ömt minne. Vill inte slösa bort det genom att be honom/henne skiva sitt namn på en papperslapp. Nej, jag skulle mycket hellre vilja sätta mig ner och prata en stund, eller be om en kram istället. (Det har jag gjort några gånger, bla då jag träffat snyggaste Jocke från Hardcore Superstar *myyysigt*) Tyvärr funkade inte det den här gången, inte så lätt när sisådär 200 fans försöker kasta sig över Lasse samtidigt... :S Jag blev helt upptryckt mot kravallstaketet, och stod bara och log som ett fån medan folk bakom viftade med papperslappar ovanför mitt huvud. Kändes inte som rätt tillfälle att ställa frågan "Vill du gifta dig med mig?" heller, LOL! Inte riktigt rätt stämning ;)

Skriver autografer

Tja, jag brukar ju skämta lite om att jag ska gifta mig med Lasse en dag. As if... I know! Men om jag fått så hade jag nog gärna gjort det! Kanske..? Han är ju extremt anonym med sitt privata liv, så jag känner ju honom egentligen inte överhuvudtaget. Han är kanske en riktigt odräglig karlaslok egentligen? Men det utesluter förståss inte att jag hela tiden blir förälskad i honom... RIKTIGT förälskad. Igen och igen... Varje gång... Ja jag vet, jag är HOPPLÖS! När ska jag hitta mig en vanlig lagom ful grabb? Men jag kan inte hjälpa det, det är så VANSINNIGT ATTRAKTIVT med män som kan sjunga, som kan beröra! Och kan de dessutom skriva fina texter.... Jag faller dit heeela tiden, som en fura! Till och med jag kan ju se att Lasse egentligen ser ganska förfärlig ut i sitt långa slitna hår, ovårdade skägg och ganska fula grälla tatueringar (det gjorde jag redan innan min kompis Elin påpekade att han liknade en gammal övervintrad hippie *hmf*), men tack vare sina låtar som jag tycker så himla mycket om blir han ändå vackrast i världen. Och han ÄR väldigt söt när han ler med sina grönbruna ögon! :)

I väntan på sista Lasse-koncerten

I slutet av sista koncerten sista dagen sa Lasse "Jag har skrivit en ny låt till er". Sen körde han "Ett sällsynt exemplar", ensam på scenen med bara en gitarr. Det var så vackert att jag började gråta! Både framförandet och texten var så fin. Inte så att jag storbölade, men tårar i ögonen fick jag allt. Och lite ont i hjärtat...

Jag var smådeppig och hade abstinens i flera dagar efter festivalen, jag hade ju liksom vant mig vid min dagliga dos av Lasse ;) Han har så otroligt många bra låtar att han lätt hade kunnat köra på med koncerter nån vecka till! Men men, jag har i alla fall glädjen att meddela att hösten och vintern är räddad: ny bok och skiva 21/9 + höstturné, tjihoooo! Har köpt biljett till spelningen i Baltiska hallen i Malmö 20/11. Hade funderingar på att åka till Kristianstad också, men ingen som vill gå med... Någon frivillig??

Lasse...

....Lasse

..älskade fina du!

Vill dela med mig av en låt till, men det var svårt att välja... Jag gillar ju i stort sett alla Lasses låtar, och favoriterna växlar. Men jag har i alla fall valt "Nån annan". Han körde den ihop med Snoddas på festivalen, och den är riktigt glad och positiv. Den har faktiskt fått en liten revival på min favvolista nu :) Jag älskar hela känslan i låten, och speciellt textraden "..vad är det som gör att man glömmer saker, man glömmer att man trivs med livet ibland..." Det är ju så ibland i detta samhället. Man strävar hela tiden efter att få det bättre, man vill ha mer, bli lyckligare... Jag kan också bli avundsjuk på andra, önska att jag hade vissa saker (typ pojkvän, gärna en vanlig och halvful..) och känna mig otroligt deppig och misslyckad i perioder. Men om jag bara tänker efter så är det väldigt mycket som är bra också. Jag trivs ju med mitt liv i stort. ("Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel.." är en annan bra textrad på samma tema ur låten "Aldrig riktigt slut"). Nåväl, här kommer låten i alla fall:

Lars Winnerbäck "Nån annan"

http://www.youtube.com/watch?v=RBsuA1NeE-c

Solen gick ner som på beställning

det hade inte varit samma sak om den sken
där vi gick i sjöar som vattenpölar

med våra kängor och smala ben

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

när vi gick på tomma, blöta gator

där historierna flög förbi

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul

och allt var så konstigt men förbannat kul

Det kunde ha varit nån annan

Men det var jag

Vad är det som gör att man säger saker

man säger saker man inte förstår

där vi gick på berg som högar av löv

med långa jackor och längre hår

Och vad är det som gör att man glömmer saker

Man glömmer att man trivs med livet ibland

När vi flydde från sanning, tid och besvär

för att ta måsten i andra hand

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra

för att komma på att vi bara hade varandra

Det kunde varit några andra

Men det var vi

Och vi glömmer höst

och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på, sen efteråt

att vi hade rätt kul emellanåt

Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen

Vad gjorde mig så förfärligt glad

när vi gick med förhoppningar som drömmar

om stearinljus och varm choklad

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Tänk om vi inte gått i några vattenpölar

som smala ben och kängor trampat i

Allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Nu har jag gått den vägen igen

Men det var inte samma sak

saknar någon vän

Jag önskar att det vore nån annan

Jag anar vem

Men jag vet inte än

Andra artister jag såg på festivalen var Takida (såklart!), Anna Ternheim (underbar!), The Killers, A Camp (gillar dem, men kanske lite segt..?), Mando Diao, Markus Krunegård (åh vad man blir glad av honom!), Franz Ferdinand, Maia Hirazawa (blev besviken på att hon sa att hon fram till nyligen inte visste att "The worrying kind" handlade om panikångest. What?? Hur kan man sjunga en låt med sån inlevelse utan att begripa vad den handlar om?! *fattar ingenting*), Petter, Timbuktu, Dropkick Murpfys (mina favoriter! Coola, tyvärr ganska kasst ljud där vi stod..), Sahara Hotnights, Kings of Leon (andra gången jag ser dem och jag förstår inte varför jag inte gillar dem mer? Jag borde göra det..), och Thåström (*ler*).

Dropkick Murphys. Irländsk folkmusik + hårdrock = coolt!

Linda, agility, sheltieprinsessor & musik

Uggla Forever, Kristianstaddagarna 16/7

Agilitytävling i Bjuv 11/7

Lasse Winnerbäck på Citadellet 10/7

Agilitytävling i Karlskrona 3-4/7

Agilitytävling i Varberg 1/7

MIDSOMMAR

Agility-SM 18-20/6

SWEDEN ROCKFESTIVAL 12/6

Agilitytävling i Råådalen 6/6, Glittra skadad :(

Agilitytävling i Oskarshamn 29-30/5

Melissa Horn, Köpenhamn 21/5

Martin Gabriel, releaseparty i Göteborg 19/5

Noice Forever i Kristianstad 15/5

Agilitytävling i Falkenberg 15/5

Agilitytävling i Oxelösund 8-9/5

Agility-DM i Ystad 1/5

Gåsahoppet 2-3/4

Agility på Malmö int. 20/3

Inte vackrast i världen

Lycka är en framtöad agilitybana :)

Kräks snart på den här vintern, pallar inte mer!

HAPPY BIRTHDAY ROB!!

Life sucks (VARNING: enbart gnäll!)

*GLAD*

GRATTIS GLITTRA!

Jag förlorar snart...

You only tell me you love me when you´re drunk...

Lite foton från julen

Julmys

Staffan & Sara

Lydnadstävling Höganäs 12/12 - skam den som ger sig!

Lydnadstävling Skurup 21/11 - helvetesjävlaskit!

Lars Winnerbäck, Baltiska hallen 20/11

Placebo istället för heroin

Hög på musik igen :)

Hero Of War

BUSFRÖN

Ett ord: HUMOR!!

Robbie is BACK!!

En dödsrolig kväll om sorg och saknad

Regnponchos borde FÖRBJUDAS!!

Konsten att döda en trasselsudd

No words needed...

Elin Sigvardsson 6/11, vem hänger med??

Man ska inte tro att man är nått..! (Lydnadstävling Tollarp 30/8)

Having a Johnny-moment... :)

Dagens hetaste tips:

Robsessed or not Robsessed?? That is the question!

Årets sista agilitytävling, Oxie BK

Älskar Lasse så himla mycket att det nästan gör lite ont...

Agilitysvampinjon nr 2 i familjen:

By the way...

Tre på raken!

ÄNTLIGEN en bra dag! :)

Skitdagarna avlöser varandra...

MY SECRET

Helvetesjävlaskittävlingar i Kungsbacka och Lund... Kanske dags att skaffa en ny hobby??

Malmöeefestivaaaaal!

Billie the vision and the dancers, Pildammsparken!

Oxie, Ystad och vilse bland nudister - igen!

"Snapphanefejden", Hässleholm.

Är det bara jag som gråter??

Ooops we did it again... :)

Hultsfredsfestivalen

GLAD